Porsche — Frankfurt IAA 2007

Inte ens Porsche vågar låta bli att hoppa på co2/miljöhysterin, även om de ger ett litet tudelat budskap. I samma andetag som man visar ett hybridkoncept på SUV-modellen Cayenne, lanserar man nya värstingmodeller i form av Cayenne GTS, 911 Turbo Cabriolet och hårdast av dem alla – 911 GT2. Deras monter på mässan är på otyskt manér ganska rörig och svåröverblickad. Man har helt enkelt försökt trycka in lite för många bilar på en begränsad yta, vilket kombinerat med stort intresse bland besökarna skapar viss trängsel.

Porsche ligger tämligen risigt till när de nya EU-direktiven för utsläpp träder i kraft om några år. Trots att man bygger tämligen bränsleeffektiva bilar sett till prestanda, ligger ändå snittet vad gäller modellflorans utsläpp långt över det av EU beslutade 130 g/km år 2012. Det spekuleras faktiskt i huruvida Porsche kommer att köpa upp hela Volkswagen (redan idag äger Porsche drygt 30% av VW-aktierna), för att på så vis få ned snittförbrukning och utsläpp. Vi lämnar tills vidare spekulationerna därhän och nöjer oss med att konstatera att Porsche som sagt visar upp ett koncept på en hybriddriven Cayenne, som sannolikt är redo för lansering inom två år – kanske rent av tidigare.

Cayenne presenteras alltså även som sportmodellen GTS. Under huven jobbar samma 4,8 liters sug-V8 som i Cayenne S, men med effekten höjd med 20 hästar till 405. 0-100 skall avverkas på 6,1 sekunder, men förbrukningen på 13,9 liter/100 km är inget Porsche vill tala högt om. Man har slängt luftfjädringen på soptippen till förmån för vanliga spiralfjädrar tillsammans med aktiva PASM-stötdämpare (Porsche Active Suspension Management). I samband med detta ligger karossen 24 mm närmre marken vilket gör att den tillsammans med de läckra nydesignade 21”-fälgarna ger ett mycket mer samlat intryck än den långt ifrån vackra ursprungsmodellen. Frågan är bara vem som ska slanta upp närmre 750 000:- för en SUV med racingambitioner, när man ändå blir frånkörd av Cayenne Turbo, med sina 500 hästar…

911 Turbo Cabriolet är en modell som ger Porsche-puritanerna griller i huvudet. Somliga menar att en 911 skall ha plåttak – det är ju en sportbil, och Turbon är ju en av värstingmodellerna. Jag är till viss del benägen att hålla med, men med dagens enorma palett av 911-utföranden känns 911 Turbo Cabriolet som ett självklart komplement för den som vill kunna åka öppet men ändå med massiva prestanda och full kontroll. Dagens 911 Turbo är ändå inte det optimala verktyget för den som vill pressa bilen på bana eller få ut maximal körglädje per krona – där ligger GT3 med sin hårdtrimmade sugmotor, bakhjulsdrift och lägre vikt bättre till. Turbon av idag är snarare att betrakta som en högeffektiv GT-vagn, med förhållandevis god komfort, bra körbarhet och - tack vare fyrhjulsdriften - litet tryggare vägegenskaper. Tro för den sakens skull inte att 911 Turbo gör bort sig om man tar ut den på Nürburgring… Specifikationerna är desamma som för Turbo-coupén: 3,6 liters boxersexa, dubbla turbos med variabel turbingeometri, 480 hästar och fyrhjulsdrift. 0-100 avverkas på fyra sekunder blankt med manuell växellåda, och 3,8 sekunder med automat (!). Det är läskande att Porsche visar upp några av bilarna i den röda lackering som var så typisk för märket för ett tjugotal år sedan, snarare än tråkigt svarta, gråa eller silvriga nyanserna som kännetecknat de senaste tio åren.

För den som har svårt att välja bort turbomotorns enorma effekt och bottendrag men ändå vill ha bakhjulsdrift och låg vikt, visar Porsche även upp den absolut snabbaste och starkaste 911:an genom tiderna: nya GT2! Genom förbättrad kylning av insugsluften, öppnare avgassystem i titan (!) och ökat laddtryck har man lyckats kräma ur ytterliggare 50 hästar ur 3,6-litersmotorn – totalt 530 stycken! GT2 är ingen fjäderviktare med sin tomvikt på 1440 kg, men 0-100 km/h går trots detta på respektingivande 3,7 sekunder, 0-200 på blott 11,2 och accelerationen upphör inte förrän vid 329 km/h. Interiören är relativt sparsmakad men bilen kan beställas med såväl klimatanläggning som navigationssystem. Alcantaraklädd ratt och skalstolar i kolfiber visar bilens ambitioner. Förra generationens GT2 saknade såväl antispinn- som antisladdsystem och fick det kanske inte så smickrande smeknamnet ”widow maker”. Nya GT2 har både antisladd och antispinn, och dessutom en specialprogrammerad Launch Control- funktion som gör att föraren kan bygga upp laddtryck i turbinerna, släppa kopplingen helt, och med elektronikens hjälp slungas iväg mot en optimal accelerationstid. Litet tråkigt är att Porsche väljer att förse GT2 med exakt samma fälgar som GT3 – i mitt tycke är modellen så speciell att den förtjänar en egen fälgdesign.

Det är svårt att inte imponeras av Porsche som biltillverkare betraktat. Man har genom produktutveckling och genom att hålla fast vid sina principer lyckats expandera modellpaletten rejält trots allmänt blåsväder i bilindustrin – precis som BMW. Porsche bygger sportbilar med prestanda i nivå med många av Ferraris modeller, men med skillnaden att en Porsche kan man använda varje dag, året runt, utan att den protesterar och utan att det kostar en förmögenhet i driftskostnader. Man blir onekligen enormt sugen på att vidareutforska Porsches modellprogram och provköra de nya modellerna – och det är väl egentligen detta sug en lyckad monter på en bilmässa ska framkalla!

Text: Kalle Hansen

Foto: Tommie Goldhammer, Erik Wikenhed