BMW skrotar det falska V8-ljudet — elektriska M3:an ska låta som sig själv
BMW M spelade in sina mest ikoniska motorer för att ge elektriska M3:an ett ljud. Nu slängs inspelningarna — men de simulerade växlingarna får vara kvar.
I februari var planen glasklar. BMW M skulle ge sina eldrivna bilar ett syntetiskt motorljud hämtat direkt ur historien, och under våren gick divisionen till väga precis som man sa: man rullade in en handfull klassiker i en ljudstudio och spelade in dem. En V8, en V10 och en av de turboladdade sexorna fick lämna sina toner till nästa generation. Tanken var att en tyst elbil skulle kunna låna örat från en bil som inte längre tillverkas.
Nu berättar M-chefen Frank van Meel att det inte blir så. Inspelningarna finns, men de kommer inte att användas. Förklaringen är inte teknisk utan estetisk: varje motorljud visade sig höra ihop med sin egen bil på ett sätt som inte gick att flytta. En högvarvig V10 låter magnifikt i en M5 från mitten av 2000-talet. Lyft ur den och lägg den i en fyrmotorig eldriven sedan från 2027, och känslan uteblir. Ljudet blir en kostym som sitter fel.
Det finns en detalj i berättelsen som förklarar problemet bättre än något annat. En elmotor varvar inte upp och ner som en förbränningsmotor gör — den ligger på. När BMW:s ljudingenjörer därför spelade upp V10:an vid konstanta 6 000 varv, alltså så som den skulle låta i en elbil, försvann hela magin. Kvar blev en platt ton som enligt en av dem närmast lät som en köksmaskin. Det ikoniska i den motorn låg aldrig i tonen i sig, utan i hur den steg och föll.
I stället byggs ljudet av elmotorernas egna toner. Ingenjörerna spelar in drivlinan i bilen och bearbetar sedan resultatet — höjer, formar och förstärker — tills det har den skärpa och aggressivitet som en M-bil behöver, utan att bli det entoniga surr som elbilar annars fastnar i. Slutresultatet ska enligt beskrivningarna ha antydningar av förbränningsmotor i sig, men ett eget, ljusare tonläge. Det är alltså inte ett återgivet ljud utan ett komponerat.
Van Meel har hela tiden varit tydlig med varför det över huvud taget behövs: "Vi låtsas inte vara en förbränningsbil", som han uttryckte det när planerna presenterades. Poängen med ljudet är inte nostalgi utan information. På en bana behöver föraren höra hur fort bilen går för att kunna dosera. En helt tyst bil tar bort en av de referenspunkter man kör efter, och det märks direkt i inbromsningen.
Just därför överlever den andra halvan av upplägget. De simulerade växlingarna blir kvar. Elektriska M3:an har ingen växellåda att växla i, men den får paddlar bakom ratten som lägger in ett steg i kraftutvecklingen och ett hack i ljudet. På film från provkörningarna syns en ingenjör dra i högerpaddeln mitt i en acceleration. Det är teater, men teater med en funktion: en uppväxling är ett tidsstämpel som talar om hur långt du kommit i accelerationen.
Att BMW landar där är logiskt, och det säger något om hur divisionen tänker just nu. Vi har sett samma resonemang i Heart of Joy, styrenheten som räknar om chassiets beteende hundratals gånger i sekunden för att bilen ska svara som en M-bil ska. Bilen får inte kännas som en apparat. Ljudet är samma problem i en annan kanal.
Vår åsikt: det här är rätt beslut, och det är rätt av en ovanlig anledning. Ett inspelat V10-ljud i en elbil hade fungerat i två veckor. Sedan hade varje förare vetat exakt vad det var — en uppspelning, utan koppling till vad bilen faktiskt gjorde. Det som håller över tid är ljud som hänger ihop med maskineriet under golvet, även om det är kraftigt bearbetat på vägen dit. BMW har valt det svårare alternativet, och det är i regel ett gott tecken.
Kvar står den enda frågan som spelar roll: låter det bra? Konceptbilen visades i juni vid Le Mans och produktionsbilen kommer under 2027. Vi tänker inte döma innan vi suttit i den — men vi kommer att lyssna noga.