BMW:s enda totalseger på Le Mans — sagan om V12 LMR 1999
Förra veckan tog BMW pole och en andraplats på Le Mans i Hypercar-comebacken. Men totalt har München bara vunnit det klassiska 24-timmarsloppet en enda gång — för 27 år sedan, med en öppen prototyp ritad av Williams och en V12 släkt med McLaren F1:ans. Här är historien om V12 LMR.
Vi skrev i förra veckan om hur BMW tog sin första Hypercar-pole någonsin och sedan körde hem en stark andraplats i comebacken vid Sarthe. Det var fint att se. Men det påminde också om en sak som förvånar de flesta: trots all motorsporthistoria, trots M1, trots Schnitzer och alla DTM-titlar — BMW har vunnit Le Mans totalt en enda gång. Det hände 1999, och bilen som gjorde det är en av de mest udda och vackra prototyper som någonsin rullat ut ur München. Den hette V12 LMR, och berättelsen om den är allt annat än en klar seger på papperet.
Bakgrunden är en förödmjukelse. Året innan, 1998, hade BMW kommit till Le Mans med den slutna V12 LM och åkt på ett dubbelt haveri — båda bilarna stod stilla långt innan mållinjen, slagna av tekniska missöden. München tog det personligt. Inför 1999 revs upplägget upp: ex-Formel 1-föraren Gerhard Berger sattes som chef för BMW Motorsport, chassit ritades om till en öppen prototyp av inga mindre än Williams F1, och de två bilarna anförtroddes åt legendariska Schnitzer. Under huven satt en knapp sexliters V12 ur samma familj som motorn i McLaren F1 — den galna gatbilen vars hjärta faktiskt kom från München. Mario Theissen höll i den tekniska tråden. Det här var inte längre ett experiment. Det var ett uppbåd.
Och formen fanns där direkt. Redan i mars 1999 vann V12 LMR tolvtimmarsloppet i Sebring, så bilen kom till Frankrike som en reell utmanare mot Toyota, Mercedes, Audi och Nissan. Men Le Mans handlar sällan om den som är snabbast — det handlar om den som finns kvar efter 24 timmar. Och länge såg det inte ut att bli BMW som stod där på söndagen.
För det var systerbilen, den blå-vita #17 med Tom Kristensen, JJ Lehto och Jörg Müller, som ledde loppet. Och inte med knapp marginal — trion höll täten i omkring sjutton timmar och såg ut att köra hem det. Sedan, med mindre än tre timmar kvar, satte sig ett gasspjäll, bilen for av banan och var ute. På bråkdelen av en sekund gick München från säker seger till att hålla andan. Kvar i ledningen låg nu den andra LMR:n.
Den bilen var #15, med fransmannen Yannick Dalmas, italienaren Pierluigi Martini och tysken Joachim "Smokin' Jo" Winkelhock. De hade legat och lurpassat i skuggan av systerbilen hela natten, och när tillfället kom tog de det. Klockan slog runt på söndagseftermiddagen den 13 juni 1999 och Martini förde V12 LMR över mållinjen som segrare i världens tuffaste biltävling. För Dalmas var det extra speciellt: det var hans fjärde Le Mans-seger — och den fjärde med en helt ny biltyp, en bedrift ingen annan förare har matchat.
Det märkliga är att triumfen blev en slutpunkt, inte en början. BMW lämnade snart toppklassen i sportvagnsracing och riktade i stället in sig på Formel 1 tillsammans med Williams, och en lång rad år gick utan att München ens var i närheten av en totalseger på Le Mans. Just därför betydde förra veckans pole och andraplats så mycket — det var första gången på ett kvarts sekel som BMW på allvar slogs om segern vid Sarthe igen. Cirkeln, om än inte sluten, har åtminstone böjt sig tillbaka mot startpunkten.
Vi på AutoPower ska inte överdriva — en andraplats är inte en seger, och Hypercar-fältet 2026 är stenhårt. Men det finns något passande i att BMW är tillbaka i kampen 27 år efter den där sagosöndagen 1999. V12 LMR förblir tills vidare den enda BMW som vunnit Le Mans totalt. Frågan är hur länge till den får behålla den titeln för sig själv. Vi håller tummarna — och tänder ett ljus för den där öppna prototypen så länge.