Äntligen!
Efter en extremt utdragen köp-process kunde jag igår åka till Stockholm för att hämta mitt senaste förvärv! E38-djävulen vägrar släppa greppet om mig, och jag är nu inne på min tredje 750i, denna gång i Lang-version – en av få svensksålda! Bilen är i mycket bra skick och har absolut full dokumentation. Utrustningsnivån är bra, även om man förstås saknar navi och bensinvärmare.
Det var redan i september, precis efter att jag sålt 728:an som jag såg bilen på annons. Därefter har väl både jag och säljaren förhalat affären lite om vartannat. Ett antal telefonsamtal och många mail har avverkats, och jag hade redan på förhand fått dokumentationen skickad till mig som PDF. Jag kände mig 99% säker på saken, fixade en postväxel och en sista-minuten-biljett till X2000 och gav mig av hemifrån kl 12:36 igår. Bussförbindelsen till Centralen gick smidigt och jag var där i god tid. Gick in på Pressbyrån för att köpa BMW Car, Sport Auto eller något annat skoj, men kön verkade oroväckande lång så jag bestämde mig att snabbt ögna genom Sport Autos stora test av nya M3. Toppbetyg noterades, samtidigt som jag insåg att jag helt plötsligt hade väldigt bråttom för att inte missa tåget, slängde tillbaks blaskan i hyllan och pinnade iväg mot spår 4. Jag hade gjort misstaget att beställa ”Plats med bord” på tåget eftersom jag tänkte nyttja tiden till att jobba. Jag ville ju bara ha en vanlig plats med ett sådant där litet nedfällbart bord, men nu fick jag alltså trängas med tre långbenta typer och ett stort matbord ossemellan. Det misstaget gör jag inte om, för i övrigt är det väldigt behagligt att färdas med X2000, måste jag säga!
Ironiskt nog så var det frost på mark och träd så fort tåget passerade gränsen mellan Skåne och Småland (Norrland). Bortsett från den relativa trängseln gick tågresan snabbt och smidigt utan förseningar och 17:45 klev jag ac på Stockholms C. Säljaren mötte upp utanför. Han hade fått ”smita” från en konferens och skulle tillbaks dit efter avklarad affär, så han hade förberett alla papper och lastat in sommarhjul, mattor med mera på förhand. Det var bara för mig att ta en kortare tur i Stockholms innerstad och med min magkänsla konstatera att denna bil defintivt är den friskaste E38 jag haft, på alla punkter. Allt verkade fungera precis som det skulle, så det var bara att slanta upp och köra hemåt – min Stockholmsvisit var över på tjugo minuter! Eftersom affären gick så snabbt avbokade jag en inplanerad middag med en kompis, i syfte att hinna hem ”i vettig tid”.
Musik i bilen är livsviktigt för mig, men att släpa med sig CD-skivor känns väldigt mycket 90-tal och dessutom blir det märkligt nog bättre ljud i E38:ans stereo om man spelar musik från exempelvis en MP3-spelare, via kasettadaptor i bandaren, än om man spelar CD-skivor från originalväxlaren! Hade på förhand laddat minneskortet i mobilen med massor av musik i, men även med ett gäng nedladdade versioner av Sveriges Radio P1´s sommarpratare! Detta kan allra varmast rekomenderas, då det verkligen fick tiden att flyta väldigt snabbt såväl på tåget som i bilen! Jag lyssnade genom Ulf Lundell, Howlin Pelle Almqvist och Martin Kellermans respektive program med stor förnöjelse även om Fredrik & Filips bidrag förblir favoriten. Peter Settmans program var tyvärr lika svennigt och tråkigt som allt annat han gjort de senaste åren. Ni kan ladda ner de tre senaste årens samtliga sommarpratare smidigt på SR’s hemsida:
Länk
Jag tankade fullt i Alby och styrde ut på E4:an i ett ruggigt smutsigt och småfuktigt väglad. Minst en liter spolarvätska gick åt innan jag ens lämnat Stockholm, och mycket riktigt började varningen för låg nivå lysa strax därefter. I flera mil satt jag och velade om jag skulle vara svullig och ta ett meal på Burger King längs vägen, eller gå den smala vägen med någon av McDonalds nykelhålsmärkta menyer. Samvetet vann till slut och jag siktade in mig på McD strax söder om Norrköping. I vanlig ordning var östgötapolisen på hugget – inte mindre än tre polisbilar sågs bara i Norrköpings kommun, lyckligtvis hann jag bromsa alla gånger. Svepte snabbt i mig min halvdana men åtminstone nylagade måltid och en stor Caffé Latte och for sedan vidare.
Jag märkte att belysningen blev sämre och sämre efter hand, och drog slutsatsen att det måste vara något fel på strålkastarspolningen. När jag närmade mig vättern var strålkastarskenet närmast att jämföra med en gammal fotogenlampa, varför jag fick ta ännu ett stopp på Statoil i Jönköping för att blaska av vindrutan och strålkastarna, som mycket riktigt var fullständigt igengrodda av skit. Vattnade slangen och köpte med mig ännu en kopp kaffe för resan. Söder om Jönköping var det torrare på vägarna och knappt någon trafik alls. Kunde marscha på riktigt bra ända fram till Ljungbytrakterna med dess i sammanhanget hemska 2+1-vägar.
Var hemma hos föräldrarna för att lasta av sommardäcken ganska exakt vid midnatt. Resesnittet blev 130 km/h och 1,08 liter milen – riktigt bra jobbat av både 750:n och mig, tycker jag. Reflektioner efter 65 mil (körde nyligen ett antal hundra mil med pappas 750i, så jag har referensen friskt i minnet):
- EDC gör enorm skillnad på köregenskaperna. Redan i defaultläge känns bilen märkbart mer följsam i beteendet, och jag körde hela vägen på E4 i sportläge som verkligen inte gör fjädringen stötig, bara mer stabil och mindre känslig för vindar och andra ”naturens krafter”. Ju högre hastighet desto större skillnad.
- Dubbdäck är en plåga. Trots att det är relativt nya Michelin Ivalo så bullrar de en del, säkert dubbelt så mycket som de dubbfria av samma fabrikat som Pappa har på sin 750. Dessutom är däcken litet för små för bilen – 215/55/16 ser fjuttigt ut, skulle varit 225/60 istället. I övrigt var däcken stabila.
- Det blir faktiskt helt OK ljud i HiFi-systemet om man använder en extern ljudkälla med inbyggd equalizer.
- Att Lang-versionen väger lite mer märks inte alls prestandamässigt och den extra längden är försumbar ur hanteringsperspektiv – men det är väldigt trevligt med PDC!
- Dubbelglas i sidorutorna är mycket trevligt och trollar bort en hel del vindljud. Ska bli kul att köra bilen med TYSTA däck för att jämföra.
- Bilen ser rent eländigt skitig ut efter långresan. Längtar riktigt efter att få bjuda henne på en ordentlig tvätt!
Det får räcka för nu, ska försöka hålla lite liv i bloggen!
