Janne (AutoPower)

Hittade rost i motorhuv och baklucka. Visade upp den för BMW som tog det på goodwill-garantin utan problem. Fick tillbaka bilen idag med ny huv och baklucka. Frågade när jag lämnade in den om dom kunde lacka om skärmen samtidigt pga en repa, när dom ändå hade sprutan igång. Men jag skulle varit tidigare ute i så fall. Dom hade redan lackat komponenterna och skulle bara montera dom på bilen.

Bilden är en "före-bild" :)

Gjorde en liten uppgragering på 330:n idag. Den fräscha men lite tråkiga originalratten byttes ut mot en bättre begagnad sportratt i M-utförande. Monterade den på plats, tog 10 minuter och allt fungerade kalas.

Vita blinkers monterade på bilen. Ser faktiskt lite fräschare ut. Nu finns det inget orange på någon av bilarna. Nu är det silverglödisar och vita blinkers för hela slanten på bägge touringarna (slå mig inte Kalle :)

Bilder kommer sen. Laddar just nu för glassträffen i morgon i Västerås. Flera AutoPower-profiler väntas dyka upp, både aktiva och några mer perifera.

Äntligen lite regn så att regnsensorn kommer till användning. Har aldrig haft regnsensor på någon bil innan men upplevt det som mycket användbart på de testbilar med den utrustningsdetaljen som jag disponerat.

Var in till M-Bilar och kodade nycklar och halvljusautomatik.

Fick ett pyttelitet stenskott mitt i siktfälet häromdagen. Testade att låta Bäckby Bilglas laga det för att minska risken att det spricker upp så man får betala 1700:- i självrisk för en ny ruta. Det blev väldigt bra faktiskt, klart värt 200:- som var kostnaden för lagning.

Skyltarna kom i fredags, så också registreringsbeviset. Bara att ställa på och ut och åka.

Rätt ballt med professional-radion. Tillgängliga frekvenser uppdateras dynamiskt i teckenfönstret med förkortning för kanal vid varje knapp. Fast varför heter Radio Rix "LV"? I övrigt undrar jag om det inte går att få displayen att visa RDS-info för vald kanal kontinuerligt. Nu växlar det tillbaka till klocka efter några sekunder och man svävar i osäkerhet vilken kanal man lyssnar på (såvida det inte är en reklamkanal man råkar lyssna på förstås :). Får väl beställa en svensk manual om jag inte kan tyda den tyska, brukar inte kosta många spänn. CD-växlaren fungerar också utmärkt (dags att kolla det nu :), även med brända skivor.

Gjorde registreringsbesiktning i Eskilstuna idag. Fick XSX på nummerskylten vilket verkar svårt att säga snabbt. Givetvis inga anmärkningar och det tog allt som allt 45 minuter. Besiktningsmannen var tvungen att luta sig åt sidan för att se att bägge bromsmätarvisarna var med :)

Ringde Folksam och dom skulle ha 7790:- helår/helförsäkring. Kan man väl leva med.

Så mitt alternativ blev faktiskt dyrare, även om jag var hemma fyra timmar tidigare är Kent. Sedan gick allt efter beräkningarna. Kent och Tommie kommer in i Sverige utan problem. Jag ser flera fartkontroller på vägen hem, trots i princip folktomma vägar, särskilt jämfört med trafiken i Tyskland.

Ledsen för bildkvaliten med mobilen, nästa gång skall jag ta med mig en riktig kamera.

Upp i ottan för att vara på Zullassungstelle strax efter öppningsdags. Tyvärr skiter sig saker och ting tämligen omgående, då säljarnas id-kort-kopia till fullmakt inte gäller (längre). Måste vara original. Det är iofs inte värre än att en av dom får slita sig och komma ner och hjälpa oss. Strax kommer säljaren Martin i sin kompressormatade AMG 55 och ägnar nästan mer tid åt att flörta med tjejerna runtikring än något annat.

Vad värre är är att Kents 540 inte är TüV:ad, besiktad alltså. Går inte att exportregistrera mao. Det har både säljaren och vi missat. Det finns inte tid att göra TüV heller, då Zullassung stänger 12.00 eftersom det är fredag och klockan tickar obönhörligt. Vad göra? Bara att göra gula skyltar till Kents bil också och chansa.

Allt drar ut på tiden så vi hinner träffa Tommie som kommit med planet från Kastrup till Frankfurts stora flygplats, inte militärfältet som RyanAir flyger på. Bara 40 km från Dieburg. Hans taxi svänger upp när vi gör oss redo att dra iväg.

Jag har gått och blängt på lite hjul som dom har i verkstaden på stället där dom har sina bilar. Ser ut att vara 17-tums stjärneker 44 till E46, så jag frågar Martin. Det visar sig att det är sommarhjulen till 330n utan klimaauto, den första jag tittade på. Egentligen är dom inte till salu, men eftersom det varit sådant strul för oss släpper dom hjulen för en rimlig summa. Det sitter fräscha Dunlop på så nu har jag bra sommarhjul också.

Nåväl, vi drar norrut. 65 mil till Puttgarden. Bägge bilarna har fått sina gulskyltar men Tommie blir fyra timmar efter oss eftersom reservnycklar och bensinvärmarfjärr och guvetallt ligger på olika ställen och han uppmanas åka än hit än dit för att samla ihop alla grejer. Rena Kafka. Kent och jag sträckkör till Lübeck där vi kastar i lite bensin, pinkar och köper vatten.

Vi hade en snittfart på strax under 100 km/h genom Tyskland, trots Autobahn i stort sett hela tiden. Mycket trafik. Tommie som åkte senare drabbades värre av eftermiddagsköerna och snittade 90 km/h. Där höll definitivt inte bilen nere hastigheten.

Vid 17-tiden är vi på Border Shop i Puttgarden och testar lastkapaciteten i touringarna. Allt går i.

Vi tar färjan över till Danmark där jag kör av båten först och Kent tätt bakom för att förhoppningsvis danska tullen inte skall se Kents gulskylt.

Det misslyckas dock och han blir stoppad och får vända tillbaka till Tyskland. Se det som konsumentupplysning, vi var tvungna att testa om ryktet att man inte kom in i Danmark med gula skyltar var sant. Danska polisen är vänlig men bestämd och det gick inte att snacka sig ur det. Många hade gula skyltar på färjan men alla utom vi hade grönskylt att hänga på, enda sättet att åka vidare. Så skall man komma igenom Danmark med gulskylt vill det till att man kommer när Politi inte är på plats. Kent behövde inte betala något för returresan som tur var, han behövde inte åka utanför biljettstationen.

Jag åkte vidare eftersom Kent kunde slå följe med Tommie som var på väg upp nere i Tyskland och ta en annan väg hem. Det visade sig att det går lastbilsfärjor från Travemünde, både till Trelleborg och Malmö. Ett mycket bra alternativ som man kanske inte tänker på. Färjan med hytt och frukost kostade 1450:-. Jag betalade 830:- för en kombibiljett på färjorna, 200:- för bensinen genom Danmark, och 660:- för övernattning i Ljungby, eftersom jag inte orkade köra längre. Där kunde jag parkera inom synhåll från Statoilmacken som fungerade som reception, vilket kändes bra eftersom jag hade skuffen full med grejer. Klockan hade blivit halv två, och fyra timmar till innan jag var hemma kändes inte lockande.

Vi har gott om tid att käka frukost i lugn och ro och beslutar oss för att åka till BMW och kika lite innan vi skall hämta 330:n klockan 11. Ludwigsburg är ingen stor stad men en auktoriserad BMW har dom förstås, Ditting Automobile. Jag köper lite presenter till familjen, BMW-Sauber-kläder och en Z4 leksaksbil. Kent hittar en fälgborste han inte sett förut och MMS:ar genast bild till Hasso.

Vi kollar lite på begagnatbilar och där står bland annat en 328i touring -00 som inte finns med på bmw.de. Snorfin, med bra utrustning och till bra pris.

Vi åker till vår bilfirma i god tid och alldeles strax dyker 330n upp, exportregistrerad och allt och med utknackade dörruppslag. €150 tog dom för att ordna exportregistreringen via fullmakt. Högst överkomligt.
Vi åker och lämnar tillbaka hyrbilen hos en yrvaken Avis-representant. Härlig känsla att sitta i en egen 330i. Det visar sig dessutom senare att BMW:n drar 0,88 när vi letar bil, lite autobahn, en del landsvägar och in på ett och annat ställe. Mercan drog 0,82 på samma körning under 40 mil, och det skall föreställa en ekonomisk familjebil. Mercan är för övrigt bränsledeklarerad till 0,66 och BMW:n till 0,93. Det gick för övrigt garanterat fortare med 330:n...

Kent ringer några samtal för att kolla vilka bilar som finns tillgängliga uppåt. Hittar en privatägd 540 en bit upp i Karlsruhe-trakten. Vi letar oss in i villakvarteren och där står en oxfordgrön touring minsann på en uppfart. Toksänkt och med ögonlock. Vi plingar på och ägaren kommer ut. Bilen visar sig vara extremt rostig i skuffluckan och har en del övriga brister. Mätarställningen är högst tveksam så vi åker vidare.

Upp till Dieburg för att titta på den 540iA touring som inte fanns där igår. Den står nu bredvid Tommies M5 och är alldeles utsökt. På bilderna i annonsen var den Arktissilver men bilderna var lånade och den är egentlgen i Aspensilver, som i alla fall i mitt tycke är en mycket lyckad färg.

Dom har skickat en kille och hämtat bilen från BMW Niederlassung i Chemnitz, modiga 40 mil därifrån. Ytterligare en bil som skeppats ut från BMW alltså. Det är helt annat skick på den här bilen än de andra 540 som vi tittat på. Nästan felfri. Priset visar sig stå relativt fast, men bilen är bra prissatt från början så det blir affär. Säljarna har inte tid att vara med på Zullassung i morgon och undrar om vi kan ta hand om det själva, och det skall väl gå bra. Tror vi, ja.

Vi letar reda på ett hotell och tar in på Die Schmankerl Burg som visar sig vara om möjligt ännu gemytligare än gårdagens ställe. Innan vi kan få i oss lite käk skall vi träffa säljaren utanför hotellet och få brief och fullmakt och lite grejer.

Dom vill inte låta oss exportregistrera Tommies M5:a utan att dom fått betalt, då är briefet makulerat och det är tydligen inte så bra om något skulle gå på tok. Dom bedyrar att tyska gula handlarskyltar kommer att fungera i Danmark. Det är vi inte så säkra på men Tommie går med på saken via telefon.

Vi käkar sedan lite mat och jag tar en wienerschnitzel som jag gjort till tradition ända sedan min första importresa. Och vi sköljer ned med några öl :)

Vi tar morgonplanet till Frankfurt som tar oss snabbt som vanligt till Hahn, och klockan 8.40 är vi nere på marken igen. Vi letar reda på Avis-disken (som har en ny position för varje gång, nästan) och kvitterar ut en Mercedes B150 med 400 mil på mätaren.

Innan planet har ankomsttid har vi knappat in första destinationen på våra iPaq-navis och är ute på vägen. Första målet är Erbach, där det finns tre bilar av intresse på en firma. En 540i touring -99 åt Kent, en M5 -00 som vi lovat att titta på åt Tommie (som är kvar hemma i Sverige) och en 330i touring, som jag i och för sig redan från Sverige avfärdat pga att den visade sig ha manuell klima. Jag kan göra många kompromisser, men manuell klima är inte en av dom, ihop med standardstolar i tyg och avsaknad av multiratt. Sådana avsaknader är vanligare än man tror.

Kent ringer firman som omleder oss till Dieburg istället, där två av bilarna befinner sig. Det är inte lika mycket omväg mot dit vi ska sedan så inte oss emot. Vi landar på den uppgivna adressen efter 90 minuter, men det är stängt och tillbommat. Vi ser M5:an plus någon E36 touring och ett par Audi stå innanför staketet men avvaktar. Vi ringer och dom ber oss komma ner till BMW istället, där står 330:n. Dom har tydligen bilarna väldigt utspridda. 330n står alltså till salu nere på BMW så dom har något slags samarbete, eller rent av jobbar där, vi fick aldrig det klart för oss riktigt. Spelar ingen roll vilket. 330n är mycket fin men jag avstår som sagt. Kommer aldrig att känna mig helnöjd med den.

Säljaren upplyser att 540n finns på annan ort och kommer inte att vara i staden förrän tidigast vid 15-tiden. Vi åker och tittar på M5:an istället, när handlaren är klar med att styra och ställa angående en Audi som fått hjulen snodda under natten.

M5:an är smutsig men i bra skick.

LeMansblå med 15000 mil på mätaren, en lågmilare mao. Inte mint men helt klart trovärdig, tyskarna använder sina M-bilar som bruksbilar och det är oundvikligt med en eller annan skavank på en bil som är 5-6 år gammal. Lustigt nog utrustad med aktiva komfortstolar från fabrik.

Bensinvärmare och fällbart baksäte. Nya skivor runt om, ny VANOS på garanti, med mera. Vi tar en provtur och märker inget konstigt. Kopplingen känns bra och inga missljud i övrigt. Allt fungerar. Vi ringer Tommie och delger honom våra rön och han säger "köp den åt mig". Vi försöker få ned priset och det lyckas väl bara halvbra, men det är helrätt från början och vi viftar inte med pengarna i handen precis. Men vi kommer överens. Tommie tänker sig först ta hem den på biltransport, men ändrar sig senare och flyger ned och hämtar den redan på fredagsmorgonen.

Vi åker vidare till nästa ställe. I Ludwigsburg nedåt Stuttgart-trakten står det två bilar, ytterligare en 330i touring och en 540iA touring. 330n är lovande, inte jättemycket utrustning, men det man måste ha och lite till. 12300 mil på mätaren. Snyggt utförande i stålblått och svart halvskinn. Jag går ett varv runt bilen och den ser verkligen bra ut. Visst, det finns någon repa och ett par dörruppslag, men det luktar nytt i bilen och den är beställd utan rökarpaket.

Får dock en chock när jag öppnar den utlovat kompletta serviceboken, endast en ordinarie service finns noterad, vid 2000 mil! Visade det för handlaren som tappade hakan. Han kastade sig på telefonen och ringde BMW direkt, han hade tydligen fått bilen från BMW Niederlassung. Inte så ovanligt förfarande då BMW byter in betydligt fler bilar än dom sätter ut i hallarna. Den här hade som sagt var ett par skavanker som diskvalificerade den från att bli en BMW Niederlassung salubil, men i en svensk bilhall hade det varit pärlan i samlingen, ungefär.

Efter 5 minuter rasslade hela den exemplariska servicehistoriken i faxen. Jag har givetvis kopia. BMW stämplade sedan upp serviceboken också. Förklaringen till detta var att firman haft serviceboken på kontoret och BMW inte haft tillgång till den när dom servade bilen. Nybytta bromsskivor och lite annat småfix gjort. 1600 mil till nästa (olje-)service. Bilen stod på snygga Radial 73, med halvbra allrounddäck.

Kent slängde ett öga på den cosmossvarta 540-touringen på samma firma, men det stod snabbt klart att skicket på den inte var något att skryta om. Möjligt att säljarens beskrivande uttryck "normalt skick för 15000 mil" aktiverade några varningsklockor, men vi skulle ju ändå dit.

Vi börjar att förhandla om priset på 330:n och förhandlingsläget är lite bättre eftersom vi har €uro att vifta med (bildligt talat alltså). Den får vi ned skapligt i pris och säljaren lovar också att ta ut dörruppslagen. Vi kommer överens. Men då säger säljaren att han inte kan leverera förrän tidigast fredag morgon, eftersom finansbolaget som han belånat bilarna hos sitter på briefet nere i Stuttgart. Fredag låter jobbigt, särskilt som vi har flera bilar som Kent skall titta på längre norrut om han inte hittar någon här nere. Men hur det nu är lyckas Kent övertala honom att skicka en springare till Stuttgart för att hämta briefet på torsdag morgon så att bilen kan exportregistreras och bli klar torsdag förmiddag. Underbart.

Vi tar hyrbilen och sticker ned till Sindelfingen söder om Stuttgart.

Där står det två intressanta 540:or på en firma. En arktissilver och en montrealblå. Det är den i silver som är mest intressant pga rätt hög utrustningsnivå, men den rasslar underifrån, troligen kattarna.

Vi struntar i dom och åker upp till Ludwigsburg, där vi lyckas hitta ett hotell inte långt från bilfirman. Dessutom spårar vi Avis-kontoret där vi skall lämna tillbaka hyrbilen när vi hämtat 330n. Avis visar sig ligga lite längre ned på samma gata som hotellet och alltså bara någon km från bilfirman.

Vid åttatiden på kvällen får vi i oss mat för första gången den dagen i restaurangen på hotell Westend. En välsmakande måltid som vi ser till att skölja ned med ett lämpligt antal stora öl. Sedan är det inga större problem att somna, efter en 21-timmars dag.

Prolog: I april 2006 upptäckte jag att ransonen från förra tysklandsresan började sina. Påpekade det för hustrun och meddelade att "jag nog var tvungen att åka till Tyskland snart". Givetvis måste man ha något att ta hem varorna i. Det förstår ju var och en. Kent är med på noterna, han har varit utan andrabil länge nu. RyanAir och Avis anlitades och internet dammsögs efter bilar. Jag använder i huvudsak bmw.de, mobile.de och autoscout24.de. Men även de auktoriserade handlarna för andra märken kan ha BMW i sina lager som inte finns listade annorstädes. Kvaliten på sökmotorerna för Gabrauchtewagen hos andra märken skiljer dock dramatiskt. Inte heller är det så att BMW är någon höjdare heller. Utskrifterna blir korrupta och det går inte att spara eller vidarebefordra en länk alla gånger. Bortsett från att databasen är sorgligt ouppdaterad och bilar som finns där är borta sedan länge. Och när man är på plats ser man en massa bilar till salu som inte finns i databasen. Irriterande.

Annars funkar ju Mobile bra. Där dyker det upp en mycket välutrustad svartmetallic 330i touring 5/01 i Hamburg. Inget man törs köpa osett men man kan ju eventuellt reservera bilen. Den är dock redan reserverad och vid en senare förfrågan är den såld. Till en svensk. Grattis. Hoppas det inte dyker upp med annan mätarställning bara, den hade gått 14200 mil och det finns ju dom som tror att det är en långmilare. Den var ganska speciellt specad, så jag skall hålla lite koll utifall den kommer ut på annons i Sverige. Förhoppningsvis var det någon som köpte en fin bil åt sig själv.

Många utskrifter blir det, men efter ett tag utkristalliserar sig ett halvdussin heta bilar, i rimlig närhet efter en tänkt rutt från Stuttgart i söder via någon av pulsådrorna norrut. Det är huvudsakligen 330-skåp jag har inriktat mig på men någon 325 och sen 328 finns också med.