Janne (AutoPower)

Hämtade nya däcken idag vilka monterats på mina rundekerfälgar. Kunde naturligtvis inte låta bli att lägga på sommarpuckarna på bilen emedan solen värmde och termometern visade +12. Himla bra blev det. Micke Olsson har i ett under slutbearbetning snart publicerat bilvårdstips lagt ribban för dylika operationer. Högt. Själv slängde jag in dom lortiga vinterhjulen längst inne i förrådet precis som jag alltid brukar. Jag får mitt straff i höst :)

Michelin-däcken är DOT-märkta med vecka 9 2002 fick jag nu se, dom borde inte vara för gamla i alla fall. Mönsterdjupet är 5-6 mm. Tog en testtur, kändes hur bra som helst. En härlig årstid. Fast snart kommer ett bakslag, var så säker...

Lådan visar inga tecken på att krångla på något sätt. Hoppas det håller i sig. Tänkte jag skulle redovisa vad kalaset kostat:

12 liter Pennzoil ATF LongLife för BMW, 2235:-
Filter, 340:-
Trågpackning, 102:- (Detta köptes hos Aros Auto)
Plastkulor och ventilhuspackning inkl frakt, 275:- (Lundbergs Fordonsmekaniska)
Brickor för påfyllning- och avtappningspluggar, 12:- (OKQ8)
Hyra OKQ8 GDS, 450:-

Utöver detta bytte jag o-ringar till elkontakten (40:-) i bakkant på lådan samt köpte lite verktyg, bland annat en 14 mm insexnyckel (60:-) som kapades för att passa till avtappningspluggen. Ovanstående prisexempel är ordinarie priser. Kan man utnyttja eventuella rabatter, exempelvis BMW Club Schweden om man handlar hos BMW är det ju desto bättre.

Kan nämna att en tredje bil i bekantskapskretsen utvecklat plastkulesymptom, en 540i -93. Den har dock gått betydligt längre med symptom än vad Mattias och min bil gjorde, och vi hoppas det räcker att byta kulor.

Jag behöver ju två nya däck till våren så jag har hört mig för lite. Fick ett tips från en jobbarkompis och det föll väl ut. Blåskåpet kommer att rulla på Michelin Pilot Sport i sommar. Det blev fyra stycken lätt begagnade 225/45x17. Det blir visserligen två halvhyfsade Bridgestone Potenza S-02 235/45 över, men dom får man väl ligga på ett tag. Eller sälja, går väl vilket som.

Jaha, då har man plockat ned ventilhuset på en 5HP30 och bytt dom berömda plastkulorna. Man och man förresten. Jag stod mest bredvid och tittade på när Mattias lossade precis rätt skruvar för att få isär precis rätt delar av nämnda hus...

Det började dock illa när en morgonpigg Jetta-ägare hann boka enda öppna GDS-hallen på Djuphamnsvägen mitt framför ögonen på undertecknad. När det var vår tur efter drygt en timme var nästan det första jag gjorde att dra sönder en av de mer svåråtkomligt placerade av de många torx-27-skruvar som håller tråget. Det tog en timme att få loss den, inklusive en resa för att hämta slagskruvmejsel och grispittar. Skruven lossade med slagskruvmejseln först efter det att vi gjort en skåra i skruvskallen med huggmejsel.

Sedan gick allt som smort och efter ytterligare en timme låg ventilhuset på bordet. Det är många skruvar att lossa respektive dra åt så den nyinköpta skruvdragaren var till stor hjälp. Ventilhuset delades och kuljakten inleddes. Mycket riktigt hade en kula blivit avsevärt reducerad i storlek och givit sig av på irrfärder. Den andra låg på sin plats men byttes givetvis ändå. Inga problem med ihopmonteringen även om det är lite slabbigt att fylla olja. Allt som allt tog operationen 5 timmar, men då gick minst en timme åt i försöken att få loss den enda trågskruven som trilskades.

Merkostnaden för plastkulorna och ventilhuspackning är marginell, Lundbergs Fordonsmekaniska i Burträsk skickade ned paketet för facila 275:-. Övriga delar är vad som normalt åtgår vid ett oljebyte; packningar, filter och inte minst olja. Just oljan står för huvuddelen av kostnaden, 150-200 spänn litern. Men att få i 10 liter ny olja kan ju inte vara fel. Den gamla oljan verkade inte så fräsch faktiskt.

Resultatet är lysande med reservation för att jag inte hunnit testa någon kallstart. Lådan växlade inte dåligt förut men går nu om möjligt ännu bättre. Jag var ute i garaget nyss och lyste under bilen och den håller tätt än så länge i varje fall.

Inte en enda gång har växellådan konstrat utöver förra dagboksnoteringen när jag var en hårsmån från att orsaka vattenläcka för hela bostadsområdet. Började nästan känna mig larvig att jag bestämt mig för att riva lådan så snart som möjligt. Men enligt Bengt på Aros Auto är det förmodligen klokt att inte dra ut på det. Han har aldrig fått byta plastkulor i förebyggande syfte. Däremot fått byta flera växellådor där folk kört så länge det gått, det vill säga tills det rasar fullständigt.

Jag tror mig ha införskaffat alla delar som behövs, så om allt går som planerat har OKQ8 GDS på Djuphamnsvägen Mattias och mig som gäster några timmar på söndag. Bild på delarna: Länk Observera den kapade insexnyckeln. En normal insexnyckel eller halvtumshylsa är svår att komma åt avtappningen med, avgasröret begränsar åtkomligheten.

Bild på de berömda plastkulorna: Länk Dessa plastkulor ser ärligt talat inte ut att palla mer än 15 minuter i oljebad utan att lösas upp. Att dom håller cirka 8 år är ett mirakel... Märklig konstruktion som borde kunnat gjorts bättre.

I övrigt är det inga som helst problem med bilen, den är mycket trevlig att köra och de irriterande småfelen som är obligatoriska på gamla bilar är ovanligt få till antalet. Jag är positivt överraskad av bränsleförbrukningen, även fast bilen lockar till flitigt användande av gaspedalen är förbrukningen på intet sätt besvärande hög.

Jag är nog lite tokig, men jag börjar nästan tycka det vore trevligare med oranga blinkers, särskilt mot den mörkblå färgen. Vita är snyggt, men jag känner lite originalambitioner tränga på... Men det blir nog för besvärligt att sätta tillbaks dom oranga glasen på bakljusen :)

länge får man vara glad. Nu är växellådan tät, men som en parallell till vad Mattias skriver i dagboken om hans 740, åker jag på plastkuleproblem när jag fått lite frisk olja i lådan! I likhet med hans 740 yttrar det sig på så vis att just när man startar bilen kall går den bakåt i neutral och man får gasa lite extra för att komma iväg i Drive. Detta släpper dock efter några sekunder och bilen går som vanligt resten av dagen

En nära-döden-upplevelse uppstår när jag första gången konfonteras med symptomet. Jag står inbackad i garaget, startar bilen, lägger växelväljaren tillfälligt i N och börjar fippla i fickorna efter en telefon eller nåt, då bilen efter några sekunder plötsligt börjar driva bakåt, mot arbetsbänk och diverse skrot. Jag har inte fötterna i pedalberedskap direkt, och efter vad som känns som en evighet får jag fötterna på bromsen samtidigt som det skrapar och brakar från bakpartiet. Jag stiger ur med en blyklump i magen och förväntar mig att se en svårt deformerad touring. Men helt otroligt nog har bakskärmen missat ett skruvstycke med 1 dm och bilen står tre dm från väggen som för övrigt huserar utvändigt monterade rör för all värme- och vattenförsörjning till huset. Det som förde oväsen var diverse lysrör och annat lättviktigt som stod lutat mot bänken. Inga som helst skador på bilen. Jag hade inte trott att det fanns plats för en bil i detta utrymme men det gjorde det.
Bild på utrymmet, bilen står dock vänd åt andra hållet: Länk

Detta är ett mycket vanligt typfel på 5HP30-lådan, som är monterad i 540 E34 m fl. Se lista över berörda modeller i Begagnatguiden. Mattias, som alltså åtgärdade samma fel för bara en dryg vecka sedan, har älskvärt nog lovat leda arbetet med att riva min låda samt förse den med nya plastkulor. Detta skall ske så snart som möjligt, vem vet om felet plötsligt blir fatalt och bärgning blir enda alternativet.

Aros Auto har monterat halvljusautomatik. Skönt att slippa tänka på det. Bara en tidsfråga innan man får böter för att man glömt slå på halvljus.

Dom fick även passa på att byta packboxarna till växelföraren i lådan. Dom fick toppfylla cirka en liter så det har förmodligen läckt rätt länge, om man betänker att det verkade vara väldigt få droppar som hamnade på marken. Eller också har man haft automatisk stänksmörjning på hela bakvagnen... Nu skall det vara fixat i alla fall.

Kort version, för er som har ett arbete att sköta:
Köpt bil.

Lång version, för er som inte har något bättre att göra:
I november 2002 bestämde jag mig, påhejad av Johan, för att byta bil. Det var inget fel på 530:n, tvärtom, men ombyte förnöjer. Johan förklarade sig villig att sköta kontakterna med Tyskland om jag beslutade att handla därifrån. Och det tänkte jag väl. Jag sålde 530:n till Staffan och Lillvor, tog deras 525:a (min gamla) i byte och efter någon veckas annonsering var den såld. Dags att leta bil. Denna gång var det 540i som var huvudsaklig måltavla för min jakt. Av praktiska och estetiska skäl i touring-version och av ekonomiska skäl i E34-utförande. E39 i all ära, men det är fortfarande ganska mycket pengar för en frisk sådan. Även om E34 kommer till korta på de flesta punkter jämfört med ersättaren, så går det inte att komma ifrån att det är en oslagbart trevlig och snygg vagn för ganska lite pengar.

540 var det, ja. Jag hade hjälpt ett par kamrater att leta V8 tidigare under året, så jag hade kollat runt en hel del och hade rätt bra koll på vilket skick man bör förvänta sig. Många, de flesta rent ut sagt, är rent dåliga men det fanns en och annan hyfsad. Jag såg flera pinsamt dåligt förfalskade serviceböcker så man undrar hur många bra förfalskningar det ligger i handskfacken?

Jag skall inte trötta ut er genom att raljera om alla sunkiga slitna 14.000-milare vi träffade på, men till slut hittade jag och arbetskamrat Thomas i somras en utmärkt fin 1993 540i sedan till honom på en privatannons. Man kanske inte kan begära att mätarställningen 15.000 mil var helt korrekt med tanke på att den var importerad 1999 och hade en halvdan historik. Det kan man överse med, då bilen låg i det lägre prisintervallet. Viktigare är att den var jättefin, gick jättebra (felfri än i dag), verkade sund och frisk och i vart fall inte verkade tokskruvad. Jag fick köra bilen hem från Flen och det var nog där fröet såddes!

Givetvis scannade jag av hemmamarknaden först men resultatet var nedslående. Man upphör inte att förvånas över att bilar som ser så blanka och fina ut i annonser och är i finfint skick enligt säljaren, visar sig vara riktiga häckar i verkligheten. Och då är jag alls ingen extrem pedant, lite märken i lacken får man räkna med, en och annan defekt likaså. Det fanns emellertid väldigt få 540-touringar på marknaden överhuvudtaget. Ett par stycken stod på olika bilfirmor ganska långt bort. Men nyimporterade "fullutrustade" 9 år gamla 540-touringar har enligt min erfarenhet sällan gått 13.000 mil, särskilt inte när dom utannonseras för ett pris där man för att ha minimal avans måste ha köpt dom i Tyskland för motsvarande 55.000:-. Jag kan ha fel, men det är slutsatsen jag drar.

Jag vänder blickarna mot bmw.de, alltså auktoriserade återförsäljare av BMW-bilar. Det gick ju över förväntan förra gången, så varför inte försöka igen. Förra gången jag letade bil, 530:n alltså, fanns det ett par dussin bilar att välja och vraka bland. Nu börjar så här gamla bilar att fasas ut från återförsäljarna, och urvalet är betydligt sämre denna gång. Jag satt ett absolut tak på € 10.000, vilket då motsvarade drygt cirka SEK 100.000 klart i Sverige. Mer är inte försvarbart att betala för en standardbil av en inom kort två generationer gammal modell.

I skrivande stund finns ingen E34 540-touring i databasen alls, men då fanns det fyra bilar att välja bland. Ingen kändes så där klockren utförandemässigt, även om ett par var klart tänkbara objekt. Jag grunnade lite på saken ett slag och annonsutskrifterna blev alltmer vältummade.

Mina utrustningskrav den här gången skilde sig inte mycket från förra gången. En del pryttlar, färddator till exempel, är ju standard på 540. Givetvis är AC ett krav, om inte annat för att bilen en dag skall gå att sälja. Starka önskemål på skinn, sportstolar, farthållare, sportfjädring och mörk lack. Den här gången kunde jag lyckligtvis avskriva kravet att det inte fick finnas passagerarairbag. Lillgrabben som var 1 år förra gången har hunnit bli drygt 2,5 år och klarar sig själv i bilen på ett annat sätt. Han kan, eller rättare sagt insisterar numera på att få sitta med storebrorsan i baksätet.

Jag sitter en söndag och slösurfar på bmw.de och helt plötsligt dyker det upp ett högintressant objekt! En mycket välutrustad manuell 10.94. Manuell är inte optimalt men varför inte. Orientblå/svart skinn. Elsportstolar, PDC, Servotronic och en massa smått och gott. 7.600 mil! Ett mycket lågt pris. Nästan misstänkt lågt. Jag konfererar med Johan och han ringer måndag förmiddag. Tyvärr är bilen såld redan innan annonsen kom ut. Snopet, men sånt är livet. Nya tag, nya tåg.

Vi (rättare sagt Johan) ringer på ett par bmw.de-annonser. En 530iA touring, faktiskt, mycket välutrustad, 10.600 mil på mätaren och i Petrol Mica metallic. Skapligt pris också. Säljaren har dock ingen lust att sälja till oss av någon anledning, är ovillig att beskriva bilen okulärt och räknar upp en massa grejer som inte är bra. Superärlig eller något annat? Känns inte bra i vilket fall som helst. Johan ringer på två andra, av fyra 540-touringar under € 10.000 står två på samma firma! Hyggligt utrustade, den som ser mest lovande ut är Oxfordgrön och har gått 19.200 mil. Även om 19.200 riktiga mil inte är någonting att bråka om kommer bilen att ha gått över 20.000 när jag skall sälja den, och jag är alltför medveten om köpmotståndet mot bilar som rullat de magiska 20. Motståndet är inte lika stort mot att köpa en 10 år gammal 13.000-milare utan att kolla upp historiken noggrannare än att glutta lite i serviceboken. Tragiskt.

Jag hittar alltså ingen klockren bil. Börjar misströsta. Kollar lite på Mobile, bland vimpelhandlarna. Blir frestad på en fullsmetad svart -94 som visserligen har dryga 20.000 mil på mätaren men inte kostar många kronor. Mailar länken till Johan. "Driver du med mig?" säger han. "Tysken har ju inte orkat skriva fler än tre utropstecken efter "Topzustand". Hur stor chans tror du det är att just den är riktig?". Och det har han ju rätt i. Det är ett lotteri med alldeles för liten vinstchans.

Men så dyker den upp. Jag gör min obligatoriska flera-gånger-om-dygnet-sökning på diverse annonsmarknader och på bmw.de står det i ställer för fyra nu helt plötsligt fem stycken funna bilar med mitt sökkriterie. Vad är detta nu då, tänker jag? En silver utan AC? Men se, det är det inte.

En helrätt bil såvitt man kan bedöma av den faktaorienterade annonsen: Länk Först och främst rätt färg. Orientblå klassar in på topp tre bland önskvärda färger, under förutsättning att man klumpar ihop de svarta nyanserna till en. Undisputed Heavy Weight Champion Of The World är Petrol Mica metallic, vilken är en kulör jag är extremt svag för. Men orientblå är också en grymt snygg färg, och efter en oxfordgrön och en svart touring kan det vara dags. Svart skinn. Helrätt.

Det finns sportchassi, sportratt, 17-tumshjul och farthållare och lite annat plock. Dubbla luckor skulle jag ha bytt ut mot sportstolar om jag fått välja, men det får jag alltså inte. Ungarna är dock mycket positiva till hålet i taket och kan senare inte se sig mätta. Skisack förefaller mig helt obegripligt på en touring, det skulle jag bytt ut mot vad som helst. Man kan väl lika gärna fälla högra tredjedelen av baksätet om man vill lasta långa grejer eller har jag fått det om bakfoten? Jag skulle tagit Shadowline istället om jag fått välja, efter två chromeline-touringar hade det varit kul med variation, även om det är lika snyggt vilket som. Bilen är nysåld 11.94 och chassinumret talar om att den är tillverkad 10.94.

Johan ringer på bilen och hör sig för. Det är alltså två ägare på den, den är inte nysåld hos dom men inbytt vid ägarbytet 1998. Mätarställningen 15.500 är låg men skall stämma, dom har servat den sedan 1998 och den var BMW-servad innan också. Den är i mycket fint skick enligt säljaren, unfallfrei (krockfri) och fräsch. Huven är omlackad, och i övrigt inga större skador. Det är bara en hake. Dom hittar inte serviceboken. Ja, den har man ju hört förut tänker vi, men samtidigt har Johan fått väldigt gott intryck av säljaren och vi får lite extra rabatt så varför inte? Vi kollar upp bilen ännu noggrannare bara. Det obligatoriska faxutdraget på garantiservicar beställs. Johan talar med servicestället och får serviceutdragen upplästa för sig. Klockrent.

Två dagar senare kommer faxutdraget och det styrker också mätarställningen. Tre noteringar finns, efter 12 månader och efter 22 och även en senare notering i samband med ägarbytet där det tydligen utgick garanti. Allt ser ut att stämma. Det känns som om bilen är helrätt så vi slår till trots avsaknaden av servicebok. Lite surt är det, men jag tänker i alla fall inte sälja den till någon som tror att en servicebok är viktigare än styrkt miltal. Nu har vi hunnit in i veckan före jul. Eftersom jag inte tänkt köra hem bilen själv, utan ta hem den med hjälp av Eurotransport, hinner inte pengarna komma fram innan transportfirman gör sin sista hämtningsrunda fär året. Normalt tar det cirka en vecka men på grund av alla helger får jag vänta tre veckor på leverans.

Suck och pust. Eftersom det i praktiken bara finns pickupen att bränna omkring i, uppstår stora problem med logistiken. Vissa transporter av familjen bara måste göras under storhelgerna. Det var inte meningen att bilbytet skulle dra ut på tiden så till den milda grad, men det vore vansinne att drabbats av panik och köpt något som inte är rätt. Då är det bättre med taxi eller hyrbil eller vad som helst. Christer dyker dock upp som en räddande ängel med sin 530iA V8 och vi lånbyts bilar när vi behöver ett baksäte. Jättetack!

Johan ringer handlaren för att efterhöra att pengarna kommit fram. Det har dom, och som bonus på moset har förre ägaren lämnat in serviceboken! Den kommer att skeppas med bilen. Låter nästan för bra för att vara sant, va? Men det är det. Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta. Och till slut, den 14:e januari står jag nere på MDS parkering när tradaren svänger upp: Länk Rätt spännande må jag säga. Det första jag ser är att bakdäcken är rätt slut. På 540:n, inte på tradaren. Men sedan är det i princip slut på besvikelserna. Bilen är mycket fin invändigt och, såvitt man ser trots att bilen är svårt nedsmutsad, också utvändigt.

Jag tar mig hem utan skyltar och med feta sommardäck på isiga gator. När jag kommer hem ställer jag mig och blaskar av bilen trots att det skymmer och är nära noll ute. Man riktigt hör hur grannarna hämtar andan, "nu har det till slut slagit runt fullständigt". Men jag har inget val, vill ha bilen hyggligt ren och jag kan knappast åka till Statoil och tvätta. Bilen är fin även under smutsen. Det finns ett dörruppslag på vänster bakdörr och den obligatoriska skrapade stötfångarlisten. Jag köper senare en ny list á 126:- och sedan är det problemet ur världen. Man skulle kunna fixa dörruppslaget också, men jag vet att jag har ett halvdussin till inom ett halvår. Trots att jag parkerar med omsorg.

Fler angenäma överraskningar är en original CD-växlare samt en komplett CARK-91 handsfree till Nokia där jag senare skaffar en 6110 och monterar för att sitta där permanent. Lite annat smått och gott är bland annat bagagerumsinsats (bagagerummet ser ut som nytt under), och i lönnfacken i bagaget hittar jag original bagagespännband och "reflekterande vindruteskydd". Bilen är alltså en 95:a, vilket bland annat innebär lackerad nederdel och tröskelbreddare av M5-typ samt växelväljarhandtag i trä. Det sitter redan sidoblinkers vilket gör att jag kan avbeställa bokad tid för montering hos Aros Auto.

Jag har besiktningstid fredag den 17:e. Även fast vinterdäckslagen inte gäller till och från besiktning har jag ingen lust att halka runt på sommardäck. Och bakdäcken har troligen ändå inte tillräckligt mönsterdjup. Jag har letat vinterdäck vad-som-helst-men-billigt i en månad, men trots att lokalblaskan har varit full med E34-hjul hela hösten finns nu ingenting att uppbringa. Ingenting. Jag har i panik annonserat under köpes, och en person hör av sig. Han säljer fem år gamla Vredestein dubbade på plåtisar. Inga höjdare, konsistensen på gummit känns mest som det hörde hemma i Rocklunda ishall. Mönstret och dubbarna är dock bra. Han begär alldeles för mycket men jag har två dagar kvar till besiktning och prutar så hårt jag kan.

Dags att ordna med försäkring. Jag ringer runt. Det ser inte bra ut. Jag har betalat 5.500 för 530:n och alla försäkringsbolag vill ha mellan 7.800 och 10.000 för 540:n. "Vi har just höjt den där vettu". Visserligen gick premierna upp ordentligt vid årsskiftet, men ändå. OK/Folksam som varit så gynnsamma tidigare är nu bland dom dyraste. Däremot skiljer det inte på premierna för att det är en importbil, utan det finns olika särkrav istället. Bolagen har olika regler, och åldern på bilen spelar också roll. Billigast premie har Länsförsäkringar som emellertid har väl många särkrav. Märkta rutor, larm, omkodning och uppvisande av bilen. Det blir pengar det också. Känns lite overkill att behöva märka rutorna på en 8,5 år gammal bil. Men larm är bra att ha. Trygg-Hansa får jag inget besked av, dom kan inte säga vad premien kommer att bli utan att ha ett registreringsnummer. Jag avvaktar alltså.

Dags för besiktning, inga problem. Blankt papper. Jag får skyltarna efter ett par dagar. Trevligt med nya snygga aluskyltar. Bilen är inrapporterad till Bilregistret och jag kan ställa på omedelbart.

Ringer först Trygg-Hansa om försäkring. Får prata med en säljare som upplyser om att försäkringen kommer att hamna på 5.908:-. Och enda särkravet är startspärr/omkodade nycklar samt uppvisande av bilen. Högst rimligt, jag tecknar direkt. Enda haken är jag bara får trafik så länge och måste ha startspärr monterat innan bilen kan bli godkänd och uppförsäkrad av deras besiktningsman. Fair enough. Bilen är emellertid tydligen tre månader för gammal för att det skall gå att koda om nycklarna så jag bestämmer mig för att låta montera ett riktigt larm efter att fått klartecken från försäkringsbolaget.

Kollar runt lite om larm men firmorna i Västerås verkar lite svävande om kostnaden så jag ringer Hellströms i Jakobsberg som gjorde ett bra jobb med 530:n. Får tid där med ett par dagars varsel. Det visar sig att den dagen är det snöstorm och blixthalka och jag skall åka 20 mil med pensionsmässiga vinterdäck och en 400 Nm 540 som jag inte är van vid. Utan egen försäkring. Jag var lite pirrig innan, men bilen går tryggt och fint trots gamla bakelitdäck och avsaknaden av elektroniska hjälpmedel. Där ligger långtradare och minibussar i diket medan 540:n ligger i moddiga vänsterfilen och bränner. Monteringen av larmet (blev ett CarGard) går bra och jag är hemma i Västerås innan kvällsmat trots att E18 i Västerås är avstängd i bägge riktningarna efter tre halkolyckor.

Staffan kommer över och vi monterar vita bakblinkers. Jag har bytt även fram och på sidorna. Tar denna gång bort huvstöttan för att slippa förblödning vid montering av den vänstra framblinkern. Jag försöker klura ut varför farthållaren inte fungerar bra. Hittar inget speciellt fel som är trasigt. Får senare tips av Kent om att det finns ett servicemeddelande att bowdenkabelns anslutning spricker vilket får till följd att rasket flexar. Det verkar logiskt, bara det att själva motorn till farthållaren sitter himla illa till under bromsservot. Bowdenkablen är inte dyr, men den kan bli knepig att byta. Vi får se.

Hittar spår av olja på garagegolvet. Inga mängder men ändå. Oroande. Inspekterar motor och låda när jag är på OKQ8 och tvättar. Spårar läckan till växelväljaraxeln som går genom lådan. Det är tydligen packboxarna som läcker. Dom är väldigt lätta att byta så det är bara att hoppas det räcker med det. Enligt Mattias, känd guru i 5HP30-kretsar, är det inte ett ovanligt fel.

Lite intryck i korthet. Motorn går mjukt och lent och är imponerande stark, fattas bara annat. Den adaptiva lådan fungerar perfekt, och sportläget är offensivt programmerat jämfört med mina tidigare E34:or. Lustigt nog är det mycket bättre ljud i den här enklare ljudanläggningen med sex högtalare, än vad det var i 10-högtalars HiFi-systemet som ursprungligen satt i 530:n. Och det sitter originalelement, jag har kollat. Skinnklädseln är mycket behaglig, och dessutom praktisk när man har småbarn i bilen. Framstolarna av standardtyp må vara vackra att se på, men i dom sitter jag bara medelmåttigt. Att i framtiden hitta svarta manuella sportskinnstolar torde dock inte vara en övermäktig uppgift.