BMW:s galnaste motorer på Goodwood — 1 400 hk F1-turbo och en Le Mans-V12
På Goodwood Festival of Speed rullar BMW Group Classic fram två av de mest extrema motorer märket någonsin byggt: Benetton-BMW:ns 1,5-liters F1-turbo som pressade ut 1 400 hästar, och V12:an som tog McLaren F1 GTR till total seger på Le Mans. Samma helg som M3 fyller 40.
Medan strålkastarna på Goodwood Festival of Speed 9–12 juli riktas mot M3:ans 40-årsfirande och de nya Neue Klasse-koncepten, är det något annat som får oss på AutoPower att gå igång på riktigt: innehållet i BMW Group Classics garage. Där står nämligen två bilar som bär på de kanske två galnaste motorerna München någonsin skruvat ihop — och båda ska uppför den branta backen framför Goodwood House. Den ena låter som en arg getingsvärm i en plåtburk. Den andra är ren opera i tolv cylindrar. Vi hade betalat inträde bara för ljudet.
Först den lilla. I Benetton B186 sitter BMW:s M12/13 — en 1,5-liters turboladdad radfyra som i kvaltrim 1986 levererade runt 1 400 hästkrafter. Läs den siffran igen. Fjorton hundra hästar ur en fyrcylindrig motor du nästan kan bära under armen, från ett gjutjärnsblock som i grunden härstammar från BMW:s hederliga M10-motor i vardagliga 3- och 5-serier. München lär till och med ha föredragit block som redan gått några mil på gata — det avspända godset tålte trycket bättre. I racetrim skruvades det ner till "bara" runt 900 hästar, och det räckte gott: samma år tog Gerhard Berger Benetton-teamets första Grand Prix-seger i Mexikos GP. På Goodwood är det tyske veteranen Christian Danner som får förtroendet att väcka odjuret till liv.
Att en så liten motor kunde göra så mycket handlade förstås om laddtryck bortom allt vett — kvalvarven kördes med boost som ingen dyno ens kunde mäta på den tiden. Turboeran i F1 var vansinnets guldålder, och BMW satt i förarsätet: motorerna märket levererade till Benetton, Brabham och Arrows var seriens mäktigaste, punkt slut. Det är fortfarande, snart fyrtio år senare, den starkaste F1-motor som någonsin tävlat. Ingen har varit i närheten sedan reglerna täppte till kranen.
Och så den stora. McLaren F1 GTR — hero-bilden överst — drivs av BMW:s S70/2, en naturligt sugen 6,1-liters V12 som Gordon Murray beställde när han byggde sin kompromisslösa supersportbil. I gatbilen McLaren F1 gav den 627 hästar; i racingversionen tvingades den ner till drygt 600 av regelverkets luftrestriktor. Ändå gjorde den 1995 det få trodde var möjligt: total seger i Le Mans 24-timmars, i ösregn, mot renodlade prototyper byggda för just den uppgiften. BMW-motorn tog inte bara segern utan även tredje, fjärde, femte och trettonde platsen. En gentlemannaracer med gatbilsgener som körde över hela prototypfältet — det har inte hänt förr eller sedan.
Det finns en röd tråd mellan de här två motorerna, och den heter Paul Rosche. "Nockenwellen-Paul", kamaxel-Paul, var mannen bakom både F1-turbon och McLaren-V12:an — samma ingenjör, två helt olika vägar till toppen. Lägg därtill att M12/13-blocket och E30 M3:ans legendariska S14 båda växte ur samma M10-fyra, så förstår ni varför den här helgen betyder något extra. Det är inte en slump att M3:ans 40-årsfest och de här två motorerna delar uppfart. Det är samma DNA. Vi skrev nyligen om M3:ans 40-årsfirande på Goodwood — se det här som fördjupningen för dig som bryr dig om vad som faktiskt sitter under plåten.
Få biltillverkare kan säga att de byggt både den mäktigaste F1-motorn genom tiderna och en Le Mans-vinnande V12. BMW kan. Och den här helgen står bägge, sida vid sida, och väntar på att få skrika sig uppför en engelsk grusbacke. Står du någonstans nära Goodwood: gå dit, blunda och lyssna. Sådant här bygger de inte längre.