|
Blogg för imola03
| [ Senaste blogginlägg ] |
|
|
2007-01-25
|
Drömbilen
Nu skulle drömbilen förverkligas. Tysklandsimport, BMW M5, imolaröd, Gebrauchtwagen. 120 träffar på mobile.de, de flesta svarta eller blå, och en imolaröd! En sen 03 uttagen i april med knappt 4000 mil på mätaren. 39 990 Euro, som hittat (jaja…). Müller und Klöck i Schwabmünchen. Fram med skolatlasen, var i hela friden ligger Schwabmünchen? Utanför Augsburg som ligger utanför München. Mailar och begär bilder på bilen och kopia på servicehäftet. Inga problem. Allt verkar grönt. 39 990 Euro svider visserligen, men endast 4000 garanterade mil. OK, det får bära eller brista, den skall jag bara ha. Drömbilen!
En kall januaridag bär det iväg. Ingen snö hemmavid, undrar hur det ser ut i München? Tittar ut genom kabinfönstret vid inflygningen till Münchens internationella flygplats. Marken är täckt med ett decimetertjockt snötäcke. Undrar vad jag gett mig in på egentligen? Att transportera hem en M5 genom ett vintrigt Tyskland med sommardäck är kanske inte det man allra mest längtar efter.
Efter tågresa till Augsburg och incheckning på hotell kan jag äntligen slappna av, so far so good. Imorgon är det den stora dagen, M som i M5. Spänningen stiger, kan knappt sova på natten. Tidig frukost och iväg till stationen där ett pendeltåg tar mig till Schwabmünchen. Känner spänningen stiga, snart får jag beskåda underverket. Blir hämtad på stationen och körd till Autohaus Müller und Klöck, auktoriserad BMW händler. Kikar in i hallen och där står föremålet för min heta låga. Den överstiger mina vildaste förväntningar, ser nästan ny ut och vilka maffiga avgaspipor. Känner hur adrenalinet börjar pumpa. Bilfirman fixar exportplåtar medan jag väntar. Fördriver tiden med att prata med en tysk om bilar i allmänhet och BMW i synnerhet. Det är märkligt hur långt skoltyskan räcker bara den goda viljan finns.
Äntligen kommer bilen tillbaka med nya plåtar på. Skriver på kontraktet och inser plötsligt att jag skuldsatt mig för de närmsta tio åren. Dags för avfärd och med ett ”Gute Reise” ringande i öronen sätter jag mig i bilen och vrider om startnyckeln. Kan inte låta bli att småle av förtjusning när de 400 hästarna vaknar till liv. Vilket sagolikt ljud! Kör ut från parkeringen med riktning mot hotellet i Augsburg. Checkar ut och drar ut på Autobahn i nordgående riktning mot Frankfurt. Har fått lite oroväckande rapporter hemifrån om tilltagande snöoväder över södra Sverige och Danmark. Men Autobahn ligger slät och torr, 7-8 plusgrader i luften. Håller en marschfart på 160 när trafiken så tillåter. Efter att ha varit på väg ett antal timmar har jag lärt mig att M5 och Stau inte går så bra ihop. Pröva att krypa fram på tvåans växel ett antal mil. Inget jag kan rekommendera, i alla fall inte med en M5. Kommer äntligen fram till Frankfurt och tar in på ett motell över natten. Får ytterligare rapporter hemifrån om snökaos över västra Sverige. Efter snabbdusch och lätt frukost är jag på väg redan vid 7-tiden med riktning Hamburg. Vädret har försämrats oroväckande, plusgraderna i södra Tyskland har sjunkit ned till under 0- strecket.
Förbi Hamburg mot Puttgarden, mörkret tätnar och regnet vräker ned. Börjar bli lätt orolig. När jag äntligen kör av färjan i Rödby hamn har klockan hunnit bli 9 på kvällen och regnet har ersatts av ett häftigt snöfall. Slitna sommardäck på en M5 och 15 mil kvar till Köpenhamn. Många tankar hinner passera, bilen har ju bara trafikförsäkring…. Blir omkörd av ett otal långtradare vars bakhjul vräker upp en kompakt vägg av snöslask på vindrutan, ser absolut ingenting. Håller avstånden, lättar på gasen, inga hastiga rattutslag. Noterar ett tiotal bilar som ligger draperade i diket längs vägen. Är det min tur att stifta närmare bekantskap med den omgivande geografin?
Når äntligen Köpenhamn. Klockan har hunnit bli 1 på natten och snön fortsätter att vräka ned. Förbannar alla rödljus som gör att jag måste stanna. När det väl slår om till grönt kommer jag ingenstans. De feta bakdäcken bara snurrar och polerar upp vägbanan ytterligare. Ilskna blickar från förare i bakomvarande bilar. Kommer på att jag kan koppla ur antisladd systemet för att komma loss. Hittar en Shell mack där jag lyckas forcera snövallarna och parkera. Frågar efter hotell i närheten. Ingen vet något, i alla fall så tror jag det, för jag förstår inte ett ord. Frågar en taxichaufför som pekar mot ett visst håll. Där skall det tydligen finnas ett hotell. Pulsar i den anvisade riktningen. Mycket riktigt, hotellet ligger där. Utmattad stegar jag fram till receptionen och frågar om det kan tänkas finnas ett rum till en genomvåt och frusen svensk. Får besked att Kastrup har stängts på grund av snöovädret och att SAS har bokat samtliga rum till sina strandade flygresenärer. Reser ni med SAS? En hastig tanke flyger genom hjärnan, tja varför inte, men nej, ärlighet är en dygd sägs det, således inget rum. Man kan dock erbjuda mig en svit för 8000 kr natten. Önskar min herre denna? Avböjer vänligt men bestämt och traskar ut igen. Sista utvägen blir att sova i bilen. Pulsar tillbaka till macken och gör ett nytt försök att förstå deras obegripliga danska. Uppfattar ett ”Scandic” i ordsvallet. Det skall tydligen finnas ett Scandic hotell i närheten. Efter en halvtimmes febrilt letande ser jag äntligen en välkomnande skylt med Scandic i neon. Ber till de högre makterna att det skall finnas ett rum, åtminstone en liten skrubb där jag kan krypa in och vila mina värkande lemmar. Jodå, vaerelser finnes, önskar min herre enkel eller dubbelrum? Tack, Gud är god trots allt!
Vaknar tidigt på lördag morgonen och tittar ut genom fönstret. Klart väder och inget snöfall! Fullt med plogbilar på gatorna utanför. Efter frukost bär det iväg igen. Det här kommer nog att ordna sig trots allt. Kör över bron, passerar Malmö. Om jag inte visste det förut så blir det uppenbart att Skåne är väldigt platt. Inga skyddande träd som kan binda snön. Även om det har slutat att snöa så driver snön över fälten så att vägbanan knappt syns. Upprepar mantrat från gårdagen. Håll avstånd, låg fart och inga häftiga rattutslag. Sitter på helspänn där jag kryper fram i 70. En sträcka som normalt borde ta max 2,5 timmar tar nu det dubbla, men hem till Göteborg kommer både jag och M5an sent omsider, trötta men välbehållna. Skulle jag göra om det? Jajamän! Hver gang!, men kanske hade jag valt en årstid mer lämpad för M5 med V8 och 400 hästar under huven…..
|
Antal läsare till bloggen:
881
st. Räknar ej bloggägarens egna besök.
|
76 år. Bosatt i Göteborg,
