Kalle (AutoPower)

Ännu en dag klev vi upp i ottan med avsikt att hinna med lite sightseeing innan frukost. Denna gång ett morgonbesök i Montepulciano, liten ort belägen på en kulle i södra Toscana, känd för sin vackra arkitektur och för att ha givit namn åt en av Italiens vanligaste druvor. Italienska hotellfrukostar är överlag inte mycket att hänga i julgranen, eftersom lokalbefolkningen har en obegriplig fäbless för att vräka i sig kakor och sötsaker på morgonen. Följaktligen får man vara nöjd om man, liksom vi denna morgon, får tag på en färsk croissant och nybryggd cappuccino. Körningen denna dag var mestadels nedcabbad och gick smidigt utan incidenter. Vi var framme vid vårt mål i Palinuro (drygt 18 mil söder om Napoli) redan klockan 14:30 och han således med både en sen lunch (Pizza, vad annars?) och ett dopp i medelhavet.

Vi skulle tillbringa totalt en vecka i Palinuro, men efter 5 dagar när vi skulle köra på utflykt började bilen plötsligt gå lite ojämnt på väg från hotellet, och efter ytterliggare några 100 meter tändes motorlampan. Inte helt lätt att stävja paniken, men vi lyckades ta oss tillbaks till hotellparkeringen. Eftersom jag precis kvällen innan tankat upp bilen på en lokal mack som sådär i efterhand kanske inte hade verkat 100% förtroendeingivande kände jag mig ganska säker på att det varit något lurt med soppan - kanske för mycket vatten eller något annat skräp som förorenat den. Våra mycket hjälpsamma hotellvärdar rekommenderade oss att lämna bilen till byns mekaniker, som emellertid var ledig just den dagen.

Eftersom det var 10 mil till närmsta BMW-verkstad var det bara att bita ihop och gilla läget. Morgonen därpå rullade vi ner bilen till verkstaden, instruerade medelst teckenspråk och fabricerad italienska mekanikern om vad som förmodligen var problemet och gick därefter till stranden efter löfte om att han skulle försöka rengöra bränslesystemet och filtret. När vi återvände lät han emellertid meddela att han inte kunde lösa problemet utan att det nog ändå skulle vara nödvändigt att ta bilen till en auktoriserad verkstad - bara att ringa försäkringsbolaget/SOS och se till att få fram en bärgningsbil.

Nu hade det ju emellertid blivit eftermiddag och syditalienarna är INTE kända för sin effektivitet. Efter två timmars väntan dök emellertid bärgaren upp och körde bilen till BMW i Sala Consilina där den dock anlände för sent för att de skulle hinna påbörja arbetet med den. Dagen därpå (fredag, dagen innan vi egentligen skulle kört ifrån Palinuro och tillbaks norrut) ringer de från verkstaden och jag lyckas uppfatta att det är något med tändningen som är fel och att det kommer att kosta cirka €700 att åtgärda.

En sur slant, men trots allt mycket mindre än jag förberett mig mentalt på. Dessvärre räknar de emellertid inte med att få delarna förrän på tisdagen veckan därpå. Efter samtal med SOS kommer vi fram till att vi skall vänta kvar i Palinuro tills på tisdagen, och att försäkringen skall täcka våra extra övernattningar - helt OK tycker jag och det finns ju sämre ställen att vara fast på! Fortsättning följer....

(Bilden visar en 250-miilasmutsig M3 utanför Pisciotta med utikt över Palinuro -bukten)

En vecka har nu gått sedan vi kom hem från vår långa Europasemester, och hjärnan har åtminstone delvis börjat återgå till "hemmaläge". Bilen är tvättad och städad och faktiskt även utlagd till försäljning: Länk . Har förstås ingen panik att bli av med den, men får jag vettigt betalt så... Kolfiberinsuget är demonterat och till salu det också. Jag tyckte att det blev lite för mörkt ljud, och att det raspiga ljudet M3:an har på mellanvarv försvann för mycket - men det är ju en smaksak!

Tänkte berätta lite om vår 500-milaresa tur och retur till Palinuro i södra Italien.

Vi lämnade Malmö kl 07:00 den 29/6 och lyckades köra in rätt bra med tid redan på första etappen till Rödby, med följden att vi hann med 08:45-färjan. Skönt att börja dagen med en halvtimmes "försprång", med tanke på de 117 mil som skulle avverkas denna första dag! Medhavd frukost avnjöts på soldäck på färjan, redan runt 20 grader varmt och en perfekt start på resan. Framme i Puttgarden fällde vi taket och började dagen i ganska makligt tempo. Någonstans runt Göttingen började det bli dags för sen lunch och vi svängde av A1 för att försöka hitta en mysig restaurang på landsbygden. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig. Vi irrade omkring länge på diverse kostigar innan vi hittade ett öppet Gasthaus beläget In The Middle Of Nowhere. Helt utsvultna satte vi oss ner, insåg att vi glömt ta ut Euro-kontanter och att stället inte tog Visa. Suck. Nu hade vi förlorat så mycket tid på restaurangletandet att vi fick hemfalla till att trycka i oss de överblivna frukostmackorna och köra vidare.

Vädret var mer instabilt nu, så taket fick bli uppe och tempot ökade mellan regnskurarna. Sista biten på Autobahn lättade trafiken och regnet höll upp, så bilen fick sträcka ut lite - givetvis är det först då en M-bil verkligen kommer till sin rätt! Första övernattningen var bokad i en by utanför Füssen längst söderut i Tyskland, precis vid foten av kung Ludwigs sagoslott Neuschwanstein. Vi anlände vid 19:30-tiden och vid det laget sög det något enormt i Schnitzel- och Weissbiertarmen varför jag efter incheckning mer eller mindre sprang mot närmsta restaurang. Som vanligt i Tyskland så behövde man inte leta länge för att hitta en trevlig krog med lokala specialiteter på menyn. Schnitzeln smakade helt gudomligt och vi somnade som små barn redan klockan 22:00.

Morgonen därpå var vi uppe tidigt i ösregn för att försöka köra och få en titt på Neuschwanstein redan innan frukost, men det hade vi inte mycket för, eftersom vi inte hittade någon lämplig väg och inte hade någon vidare lust att ta vandringsleden. Efter frukosten hoppade vi åter in i M3 och styrde söderöver, efter endast 5 minuters körning var vi lite förvånande redan i Österrike och på väg upp i Alperna.

Vädret var fortsatt instabilt så taket fick vara uppe, men det gjorde inte så mycket när vi kom upp i Tyrolen och körde den helt fantastiskt vackra panoramavägen över Timmelsjoch! Knappt någon trafik - och framförallt inga självmordsbenägna cyklister som störde framfarten. Detta var utan tvekan den roligaste bilkörning jag någonsin varit med om! På Italienska sidan av Alperna stannade vi i den pittoreska byn Tirol för att äta lunch, och nu hade även vädret skärpt till sig så att man kunde sitta ute. Eftermiddagen tillbringades mestadels på Autostradan, med en mindre trevlig trafikstockning utanför Florens som försenade oss med en timme. Dagens roligaste och typiskt Italienska incident inträffade kort därefter.

Jag ligger i ytterfil, kör om en FIAT och håller cirka 150 km/h (130 är gränsen) när jag ser en Orientblå E60 närma sig i backspegeln. Jag går in till vänster och ser samtidigt att bilen har ett blåljus påslaget på taket - alltså en Civilpolisbil! "Nu blir det problem", tänker jag och ser framför mig hur många sköna hundra Euros flyger iväg. Döm om min förvåning när polisen istället för att vinka in oss till kanten bara stämplar och blåser om och förbi oss. En 525d var det, hann jag nätt och jämnt uppfatta!

Runt kl 20 var vi framme vid vårt hotell strax utanför Montepulciano på den underbart vackra Toscanska landsbyggden. Fortsättning följer...

Fick ett ryck i förra veckan och beställde den där Simota Kolfiberboxen ( Länk ) som jag gått och sneglat på ett tag. De trevliga killarna på Hova.com hade en på lager och lovade att leverera snabbt, så att jag hinner montera innan vi åker - förhoppningsvis ska jag kunna hämta paketet på måndag. Det skall bli spännande att se om skillnaden i ljud blir lika påtaglig i M3 som det var i 330i!

På självaste midsommarafton kom nästa ryck, och jag bestämde mig för att byta 19" mot de införskaffade 18"-arna som jag låtit balansera i veckan. Operationen gick smärtfritt men när jag skulle montera hjulen på högra sidan fick jag konsultera Google eftersom jag för ett ögonblick trodde att jag blivit blåst och fått fyra stycken "vänsterdäck", av däckmönstret att döma. Jag hittade heller ingen märkning som pekade ut rotationsriktningen på däcken. Det visade sig emellertid att däcken, Vredestein Ultrac Sessanta, inte har någon rotationsriktning och därför kan monteras "åt vilket håll som", sålänge den diagonala avrinningsskåran sitter inåt. Gissa om jag pustade ut?

Efter att även ha kontrollerat och justerat däcktryck tog jag en provtur och häpnade. Var detta verkligen samma bil som innan? Helt plötsligt kan man köra över brunnslock och mindre ojämnheter i vägen utan att studsa runt i stolen, samtidigt som bilen känns lättare i stegen, betydligt tystare och mindre spårig. Enda nackdelen skulle väl möjligen kunna vara att man tappat en bråkdel av känsligheten i styrningen (på gott och ont) samt då att det inte ser lika "fett" ut - men å andra sidan tycker jag att bilen nu fått en lite mer satt hållning - det ser helt enkelt lite mer seriöst och lite mindre bling bling ut - eller vad tycker ni?

Återstår att se vilka hjul jag bestämmer mig för att använda efter långresan - men just nu, inför drygt 500 mils körning, är jag oerhört glad att jag bytte till 18"!

M3:an har på grund av det opålitliga vädret inte fått rulla speciellt mycket de senaste veckorna, men jag har däremot haft tid att fixa lite smått och gott!

- Bilen är nu polerad, vaxad och vindrutan även nanobehandlad samt att skinnet är insmort.
- Nya BOSCH Aerotwin torkarblad har monterats
- Ett sprucket dimljus har bytts ut
- Original vindavvisare levererad från Tyskland och monterad

Om ett par veckor skall vi köra på en längre resa i Europa, och jag har länge velat fram och tillbaka angående hur pass smart det är att företa sig denna tur med de snygga men opraktiska 19-tummarna monterade. Förvisso är däcken nästan nya, men bilen är likväl relativt stötig och spårig vilket kanske kan bli påfrestande efter 3-400 mil. Dessutom vet man ju aldrig vilka potthål och andra tråkigheter man kan råka utför. Härom veckan dök en uppsättning original M3 18-tummare med fina däck upp på blocket, och då fick jag tummen ur och slog till. Körde upp till Göteborg för att hämta dem och glädjande nog var både däck och fälgar i utlovat skick! Återstår bara balansering och montering. 19-tummarna behåller jag så länge, och återmonterar efter semestern.

Jag har även införskaffat (givetvis via ebay.de...) en uppsättning för bagageutrymmet formsydda resväskor från Roadster Concept - mycket läckert och praktiskt! Det är annars lite svårt att hitta någon lämplig väska som passar under baljan i vilken taket ligger i nedfällt läge, men nu utnyttjar man varje millimeter till fullo!

Jahapp, det blev en extremt kort period som Alpina-ägare, även för att vara jag...

Drygt en vecka efter att jag köpt bilen skulle den lämnas till Need For Speed för allmän översyn inför den stundande semesterresan. På väg dit blir jag påkörd/prejad av en skåpbil som bytte fil utan att ha koll på döda vinkeln. På vänstersidan / "kollissionssidan" blev Alpinan förstås tämligen demolerad, med front, framskärm, bägge dörrarna, fälgarna och en bit av bakskärmen intryckta och skrapade. På andra sidan fanns som sagt en elak trottoar som jag väjde mot och som därmed demolerade även högersidans fälgar.

Skåpbilsföraren erkände sitt vållande och skrev förvisso under på plats, men det gick ändå några dagar av oro innan brev kom från hans försäkringsbolag att det bara var att lämna in bilen hos BMW och plocka ut en hyrbil i samma storlek. Jag satte Alpinan hos Förenade Bil, ringde Sixt och bad dem ombesörja en lämplig vagn inför semesterresan, förslagsvis en 5-serie Touring. De kunde inte utlova ett visst fabrikat men lovade att det skulle bli BMW eller Mercedes. Fair enough, tänkte jag.

Det visade sig bli en Mercedes E220 CDI Automat Avantgarde, med 5 mil på mätaren. Först blev jag förstås lite besviken, men å andra sidan skulle det bli kul att prova på livet som taxichaufför, och dessutom skulle jag ju få veta om mina MB-älskande kollegor faktiskt har någon substans i sina hyllningar.

Efter drygt 200 mil i 220:n får jag nog säga att det absolut finns fog för lovorden. Bilen liksom växte på mig i takt med att den blev inkörd och att milen betades av. Komfortabel och med underbart låg ljudvolym trots 245/17-däck, klippstabil upp i 200 km/h trots 4 pers och full packning och inte så hemskt trött som vikt/effektförhållandet kan få en att tro.

Även i övrigt hade vi en mycket trevlig semester med fantastiskt sommarväder i såväl Prag som Berlin! Väl hemma igen låg det ett brev från försäkringsbolaget som lät meddela att min bil skulle bli inlöst, och att jag skulle kontakta dem direkt. Nervös för vilket skambud de hade för avsikt att ge mig ringde jag upp, men lugnades snabbt. Budet var helt OK och ett par dagar senare satt pengarna på mitt konto. Synd bara på en så pass fin och ovanlig bil som Alpinan!

När man satt på Kurfürstendamm och Berlins stekar-elit glassade förbi i sina Cabrios var det svårt att inte drabbas av kombinerad saknad och habegär. Dessutom har den andra delen av vårt lilla hushåll gått och småhintat hela vintern att hon minsann vill åka Cabrio även sommaren 2011.

Så dök det lämpligt nog upp en Carbonsvart M3 -02 på blocket, till råga på allt nästgårds. Tanken var väl egentligen inte att köpa en så pass dyr bil men utrustning, skick och historik samt nya baksulor och en färsk stämpel på Inspektion I från Förenade Bil vägde tungt. Efter någon dags prisdiskussion och funderande blev det affär och jag blev ägare till en av mina drömbilar!

Hur lever den upp till förväntningarna då? Jotack, det är precis så underbart som jag föreställt mig! Jag tyckte tidigare att 330i gick ganska bra, men det står utom allt tivel att M3 är en helt annan bil. Att lyssna till S54:ans raspigt metalliska avgasljud med nerfälld suflett skickar ilningar av njutning längs ryggraden, samtidigt som bilen inte alls knorrar om man växlar upp och cruisar längs kustvägen mellan Ystad och Trelleborg med farthållaren på 70. Även i detaljerna tycker jag att BMW lyckats bra med att få M3 att kännas speciell och inte bara som en "hottad" treserie. Mjukare och finare skinn i stolarna, "äkta" slipade aluminiumpaneler, M-mätarhuset och den belysta växelspaksknoppen till exempel.

Inga större projekt är planerade, men en original Vindavvisare är beställd från tyska eBay. Jag hoppas att få hem detta innan BMW-klubbens Südschleife om två veckor. Risken är väl emellertid att jag nu när jag väl kommit igång drabbas av ebay-viruset och blåser hela månadslönen på mer eller mindre nödvändiga prylar...