V8-suget gjorde sig påmint, 3x6 cylindrar är lite tråkigt likriktat fast det har ju gett möjlighet till vissa samkörningsfördelar. Nu tänkte jag göra kort rockad och byta bort bägge 523:orna mot en fyra och en V8. En 540iA touring E39 skulle sitta som en smäck för att representera det multifaldiga cylinderantalet.
Strax före semestern var det många bilar till salu och bortsett från den normala stiltjen årstiden i fråga var ju soppan uppe och vände på dryga 14:-. Köpläge på V8:or. Mina krav denna gången är automat, dragkrok och komfortstolar.
Jag skulle gärna köpa något i Tyskland, kollade marknaden och planerade semesterresan efter en Biarritzblå -98 med Alpinafälgar på BMW i Rostock. Nåja, semesterrutten var redan planerad men Rostock låg på vägen mellan Hansa Park och Rügen. Men den bilen visade sig vara för dålig. Allmänt ofräsch och sliten (med tyska mått mätt), en massa småfel (vilket jag inte är så rädd för) men läckage från främre delen av avgassystemet, troligen grenrörspackningarna, är inte så skoj. Dessutom var den inte Tüv:ad, dvs besiktad, vilket omöjliggjorde hemkörning med exportplåtar. Men jag hade inte köpt den ändå.
Stannade till i Malmö på vägen hem och kollade av utbudet. Det fanns några stycken men ingen annons som väckte köplusten. En oxfordgrön -98 på bilfirma i norra Malmö kunde i och för sig vara intressant men avfärdades på grund av högt pris och bilhandlare brukar inte pruta tiotusentals kronor.
Efter det att semesterresan avslutats ägnades en del av den återstående semestern till att skaka fram en bil. Jag ringde på någon i Tyskland, men avstod när jag räknat samman totalkostnaden. Som jag ser det gick det att göra en bättre affär i Sverige, och då snackar vi 20.000:- lägre priser. Så mycket finare är inte bilarna i Tyskland.
Intressantast i Sverige såg en Vermontgrön -97:a i Göteborgstrakten ut att vara. Jag engagerade vår begagnatguru Mugge att kolla på den. Den var rätt snygg och hade varit intressant att lägga ett bud på, men precis innan hade den oxfordgröna bilen som jag avfärdat annonsen på i Malmö kommit ut med ett klart attraktivare pris. Den var bra utrustad med de nyss nämnda kraven samt bland annat bensinvärmare (dock saknades fjärrkontrollen), utdragbart lastgolv, TV/Navi, Servotronic, PDC och rattvärme för att bara nämna något. Dessutom hade den shadowline och var i det närmaste en utseendemässig klon på den 523:a som jag haft i tre år (men precis sålt till en jobbarkompis) vilket tilltalade mig. Tommie och Kalle erbjöd sig åka och titta på den. Visst hade den också sina brister, men av allt att döma bara småfel, som det brukar vara roligt att hitta lösningar på.
Tommie lade handpenning på den och jag köpte en enkel för mig och sonen till Malmö med X-et (järnvägsslang för X2000). Detta var dagarna innan Knutstorpträffen, så det kunde passa bra att stanna till på Knutan på hemväg. Vi anlände med tåget på torsdagkvällen och Tommie plockade upp oss på fredagförmiddagen och skjutsade oss till bilfirman. Hett som en bakugn var det men kliman fungerade faktiskt i 540n. Vi gjorde upp affären, bilen såldes som gör-det-själv vilket var OK till det priset. På plussidan erbjöds jag en prova-på-försäkring á 1590:- helförsäkring/halvår. Man tackar.
Bilen stod duktigt inparkerad, lagret var minst sagt välfyllt vilket säkert bidrog till att det gick att göra ett bra pris. Efter att assistenten flyttat åtta bilar var bilen klar för take off.