En jävla nörd!
Vissa kallar mig besatt. Och jag dementerar det inte. Inte alltid i alla fall.
Jag brinner verkligen för att göra saker bättre, få dem att utifrån givna förutsättningar prestera sitt yttersta. Kan vara, om det handlar om en sak, så enkelt som att skänka sin ägare lite mer glädje. Kanske kan balkongen få ökad funktion med ett smart - och dessutom snyggt - vindskydd, andrabilen kanske kan spinna aningens mjukare med lite ny olja och en mekanisk översyn, kanske mår jag bättre och blir effektivare om jag lägger mig en timme tidigare på kvällen, kroppen mådde nog bäst om jag gav fan i den där biten ostkaka med vaniljglass och jordgubbssylt när tjejen jobbar kväll. Om jag sedan tagit i från tårna och även skippat den till frukost så talar vi nog snarare om radikal förändring än inkrementell förbättring. Det mesta kan helt enkelt bli bättre! Tänkte nu relativt grundligt avhandla en passion jag har på temat förbättring; bilvård.
En av dagarna på semestern dedikerade jag åt detta. Ska sanningen fram så blev det nog tre, fast det var svårförhandlat där hemma, det hette ju från min kärastes sida att jag prioriterade bilen framför henne, vilket är att betrakta som sakfel. Jag är en sån där riktigt inbiten nörd när det kommer till bilvård, en som tycker det är fantastiskt roligt. De flesta betalar gärna en slant för att låta en professionell firma ta hand om slitet. Det har jag också gjort tidigare, med oftast gott resultat. Men denna gången bestämde jag mig för att göra det själv. Varför?
- Jag har antagligen hyfsat med övermod när jag inbillar mig att jag kan göra det bättre än proffsen. Jag tror det i alla fall. Garanterat gör jag det mer noggrannt. Det är ju trots allt min bil och jag behöver nödvändigtvis inte räkna på lönsamhet per minut o s v, det gör inget om det tar längre tid än 14 minuter!
- Det blir billigare.
- Men framför allt är det jävligt mycket roligare att göra det själv.
Som med så mycket annat är det förberedelserna vid sidan om själva grundarbetet som dikterar resultatet. Polermaskinen hade jag sedan tidigare; en oscillerande Bruksbo med dubbla polerhuvud och ett konstant varvtal på 3200 rpm. Polerhuvudena är 90 mm i diameter vilket är optimalt. Själva hantverket planerades till en trestegsraket; grovpolering, finpolering följt av en avslutande försegling. Som det anstår en pedant med självbevarelsedrift så var det för mig givet att använda produkter avsedda för professionella rekondare, trots att de är lite svårare att få tag på. De är inte petroleumbaserade vilket kan medverka till flammighet, de är ofta starkare och inte minst så är förhållandet kr/liter bättre. Dessutom slipper jag betala för fancy konsumentförpackningar i grälla färger med iögonfallande namn av typen "massor med nummer där tillhörande bokstavskombinationer är överrepresenterade av X, Y och Z". Alltså bättre på alla sätt att snegla åt proffsens håll.
Kategorin av medel är utan krusiduller. Efter grundlig kallavfettning och torkning appliceras en cleaner för att ta bort tvättrepor och oxidation. Efterföljande steg med en waxpolish gör ytan alldeles spegelblank och bidrar till den otroliga slutfinishen man så ivrigt suktar efter, det blir inte blankare än så här. Båda produkterna arbetas in m h a maskinen och Smartabs gula skumgummirondeller i medelmjukt utförande. Avtorkning och eventuell efterpolering görs med microfiberdukar, företrädesvis Pro Tex WT36. Slutligen ska det uppnådda resultatet förseglas för optimal hållbarhet. En vanlig missuppfattning bland gemeneman är att det sista steget lägger extra glans till lacken, så är inte fallet. Försegling, eller för den del de som väljer ett avsluta med vax, är just som det heter ett sätt att försegla/skydda den glans som polerats upp i föregående två steg. Ingenting annat!
Valet av fabrikat på produkterna kan göras till ett projekt bara det, vilket jag såklart gjorde det till!
"Okej, ska jag välja Lahega Finecut 17, Autosmart Buffer 2000 R2 eller Sonax Cleaner? Antagligen spelar valet mellan dessa mindre roll, det är antagligen mest av akademisk karaktär. Lahega är svensktillverkad (t o m i Helsingborg) och används av många rekonditioneringsfirmor, vilket också gäller den kemiska rubbingen från Autosmart. Sonax är en beprövad klassiker som utvecklats tillsammans med Mercedes lyxbilssatsning Maybach, vilket borde borga för en bra produkt".
På motsvarande sätt resonerade jag mig fram och tillbaka mellan olika produkter när det gällde finpolering:
"Nästa steg blir att gå över bilen med ett finare medel, ett med lägre avverkningstal för att ta till fackspråk. Här ligger Mirror Image bra till, en produkt som den samlade polerkåren verkar lyrisk över. Den verkar både som en polish och oxidlösare, men har fortfarande snabbvaxets lätthet att arbeta med. Den löser oxid och anses ge mycket hög finish. Den fläckar ej heller gummi eller plast och innehåller äkta Carnuabavax som ger ett mycket bra skydd. Alternativ är annars Sonax Waxpolish eller Lahega Waxpolish 23. Men eftersom jag redan bestämt mig för Sonax i steg 1 varför inte fortsätta med det till resten också? Enhetlighet är ett ord jag gillar!
Och tro det eller ej, även förseglingsbeslutsångest infann sig:
"Ska linan löpas fullt ut så är det tveklöst ett 2-komponentsskydd som ska appliceras. Här finns ett antal som ligger bra till, av samma fabrikat som övriga - vid det här laget - nämnda produkter. Brightguard 37A+B från Lahega, Silverseal 2K från Autosmart eller Topsealer från Sonax, den ende med nanoteknik - en av dessa produkter borde användas. Enhetlighet smakade ju bra så vi kör på Sonax! Och "nanoteknik" måste, näst efter Global Warming förstås, vara 2000-talets begrepp nummer 1. Det fick avgöra!"
Tankar, ärkenördig inläsning och planering i all ära. Nu skulle det skridas till verket och utföras också. Och nu tar jag till - med risk för att låta klischéartad - uttrycket att en bild säger mer än tusen ord. Jag låter resultatet tala för sig själv!
Så ni som orkat läsa ända hit, ut och försett ert åk i bästa blänkande skrud ni också! Det är inte minst ett bra skydd inför stundande vinter!
Redan på lördag är det dags för nästa Tysk att återuppleva gamla glansdagar; en mellangrå hyfsat ung herrgårdsvagn med ursprung Ingolstadt ska hamna i strålkastarskenet. Och den jävla nörden kommer åter att stå för hantverket...
Länge sedan sist!
