Janne (AutoPower)

Bilen har inte startats sedan 021119, när vi kom från Gävle. Bara rullats fram och tillbaka ibland för att minska risken för ståplattor. Men i förrgår var det dags att låta M10-musik förgylla tillvaron. Ett erbjudande att få med gammelbilen i TV fick inte missas.

Jag tog av täcket, hängde på batteripolen, sprutade in lite startspray i luftburken och bilen startade på första. Fräste det dock inte lite mycket underifrån? Jo, avgassystemet höll på att separera. Inget allvarligt dock, utan det var bara flänsen som börjat separera, montören hade sparat in på fjäderbrickorna. Peter F kastade sig under och drog åt bultarna provisoriskt.

Resan till och från inspelningsplatsen gick utmärkt, karavanen i övrigt bestod av en toksnygg M5 (ny favoritfärg, Mora Metallic. Så jädra snyggt!), 540i touring, 528i, 318i pickup, X5 3,0 och en Volvo 850 pickup inspelningsbil.

Har inte hänt så mycket med gammelbilen senaste tiden. Säsongen är liksom över. Ni vilar den vintersömn i garaget. Tyvärr innebär det att pickupen får stå på uppfarten, inte så roligt att skrapa rutor. Har ett garage på landet att eventuellt tillgå, men det skulle innebära att först flytta iväg något Saab eller Ford-lik som aldrig kommer att rulla för egen hand mer. Känns inte så lockande i dagsläget. Den får stå hemma tills vidare eller tills det löser sig på annat sätt.

En förarglig sak hände tidigare i höstas. Skulle justera bakluckelåset, luckan var en smula svårstängd och så kan man ju inte ha det. Tyvärr så vred sig justeringsramen på insidan därför att jag inte dragit den ordentligt utan bara skulle testa. Den gick då i brutalt baklås. Jag har försökt allt som inte involverar direkt åverkan på bilen. Efter att ha tillbringat många timmar med problemet och även inspekterat insidan på en likadan bil, insåg jag att det sannolikt är kört. Jag beställde nytt lås på BMW Club Schwedens Solna-kväll och jag väntar i dagsläget på att det skall komma. Låset kostade dryga 200:- med rabatt och det fanns 33 stycken i lager i världen! När det kommer skall jag borra ur det gamla låset. Ser inte fram mot det även om det blir skönt att få tillgång till bagaget. Därinne ligger lite smått och gott, bland annat mitt bästa 1/4-tums spärrskaft...

I mitten av oktober åkte Dakar-Peter och jag till Autovation i Gävle för att medverka på klubbkvällen där. Man ställde ut en antal ovanliga och fina bilar varav 1800:an var en. Kul att hamna i sådant sällskap. Fick mig senare samma kväll en provtur med frilansar-Abbes läckra M3 E30. Det är modellen att ha. Någon gång så... Länk

1800:an gick som ett urverk både fram och åter. Fick klart för mig varför ljudnivån är så hög vid 90 km/h. På väg ut från Sala på väg upp till Gävle ringde jag bakåt till Peter i Dakargula pickupen och frågade hur mycket hans mätare visade, min visade då 90. Hans visade 109! Det är alltså därför man kör om fler bilar än man blir omkörd av när man ligger 90 på motorvägen. Varför det är sådan felvisning vet jag inte, Bosse J lanserade teorin att bakaxelutväxlingen var ändrad, men jag vet inte jag, det verkar då varva som det skall. Inget i dokumentationen tyder på att någon bytt slutväxel, däremot har man reparerat hastighetsmätaren vid ett tillfälle. En teori är att drevningen i mätaren inte är rätt längre.

Vi blåste på rätt duktigt hem från Gävle, även en 34 år gammal BMW rör på sig. Nåja allt är ju relativt men 120-130 på Tärnsjöskogarna är väl inte så pjåkigt...

Vidare har Wasa-Bilsport varit på hembesök för att besikta bilen i samband med en ansökan om entusiastförsäkring. Han stannade i typ 5 minuter och förklarade sig nöjd med vad han hade sett. Jag kommer att få montera brandsläckare och inköpa rattkrycka, annars var det inga problem.

Bild från utställninghallen på Autovation i Gävle. I bakgrunden Stefan Gustavssons vackra Alpina B7 turbo-replika -->

Hurra! Bilen rullar för egen maskin igen! Klockan 22.00 i går kväll kom jag hem efter att Åke skruvat ihop det sista och vi gjort två oljebyten för att få bort så mycket glykolsörja som möjligt. Anledningen till fredagkvällsjobbet var att jag var angelägen att få fart på bilen för att kunna fara på BMW Club Schweden Oldtimer-träff i Nacka på lördagmorgonen.

Bengt på Aros Auto har varit mycket behjälplig med att få fram packningar och delar som saknades, men vissa packningar gick bara inte att få tag i. Han förelog att vi skulle prova med M20 avgaspackningar, dom var snarlika. Och det gick bra, bulthålen var lite förskjutna men filade man dom lite ovala så satt dom helt perfekt!

Allt gick utmärkt med monteringen och ingenting gick sönder. Det var lite pirrigt att åka hem från Sala, högerögat sökte sig liksom av gammal vana till tempmätaren. Helt obefogad då mätarnålen står som klistrad mellan M och P på skalan. Oldtimerträffen var väldigt lyckad, mer om den på annan plats senare.

Ännu bättre blev det efteråt då f.d. BMW CS ordförande Bosse Jonsson föreslog att jag skulle försöka ta rygg på hans 327 1952 från träffen för att kolla vad som fanns i hans garage. Tala om att bara det var värt hela resan. Sprillans ny navkapsel lika den som jag saknat, en bättre begagnad kylare (betydligt bättre än den rostiga och hemlödda kylare som en bilskrot i Kalmar skickade mig för många pengar) och en hel del annat smått och gott...

I förra veckan släpade vi över bilen till Åke i Sala för att lyfta topplocket. Staffan ställde upp med dragbil och Arne fixade bilstransportkärra. Stort tack!

Anledningen till att jag ville ha den till Åke är att han har tillgång dels till tryckluft och riktig momentdragare. Och inte minst viktigt, kunskaper och erfarenhet av sådana här arbeten, om än inte på BMW.
Toppen är nu avlyft utan problem. Inga avdragna pinnbultar eller övriga problem. Allt är extremt lättåtkomligt eftersom motorn är extremt basic, avgasrening och annat kludd var inte uppfunnit på 60-talet. Toppackningen visade sig vara skjuten mellan kylkanal och ettans cylinder och det var goda nyheter. Inget tyder på att topplocket tagit skada. Länk

I skrivande stund ligger toppen hos Aros Auto i väntan på att bli planad, och sotningssats är beställd. Om allt går väl är det kanske inte länge innan bilen rullar igen.

Tyvärr har det inträffat lite tråkigheter. Bilen är nu icke brukbar. Jag bytte kylaren förra veckan efter att ha hittat en på Bildelsbasen, hos en skrot i Kalmar. Både leverans och byte gick alldeles utmärkt. Problemet var bara att jag efter provkörning hittar vatten i motoroljan. Massor. Det innebär förmodligen i bästa fall att toppackningen gått eller i värsta fall att toppen spruckit. Jag hoppas dock att toppen går att använda då jag skulle föredra det framför att sätta dit en nyare.

Detta upptäcktes i fredags och i söndags hade vi tänkt ta den till Eskilstuna Veteranbilklubbs stora marknad. Jag hade sett fram emot att åka in och parkera på utställningsområdet men det blev inte så. Fick istället ta pickupen och parkera bland de övriga svenssonbilarna. Fick lite tröst av en rutinerad veteranträffbesökare som erfarit att gammelbilar alltid passar på att gå sönder inför träffarna...

Bild på insidan av ventilkåpan -->

Jag har hållt utkik efter en gammelbil i ett par tre år. Vad som helst ur 00, 02 eller 3.0-serien. Helst en originalbil hellre än en renoverad, dessa är vanligtvis dyra. Fullt naturligt vill den som kostat på en alltid dyrbar renovering få igen en del av pengarna. Jag har full förståelse för detta emedan jag är i samma sits vad gäller pickupen. Skulle jag sälja den skulle jag vilja ha igen en del av pengarna det kostade att bygga den.

Det närmaste jag kommit en originalgammelbil är en annons i lokalblaskan. Westmanlands Läns Tidning en novembermorgon 08.30 nådens år 2000. "2002 -75. Nybes, 1 ägare 4000:- xxxx-xxxxx" löd den kortfattade texten. Jag tog mig en funderare och uppsökte badrummet under tiden. Det toabesöket klassar jag som det jag ångrar mest hittills. Man skall aldrig säga aldrig men det kan bli svårt att bräcka det. Jag studerade annonsen med mina grusiga ögon och strax insåg jag att jag måste ringa asap. Utan att gå in på detaljer avslutar jag toabesöket i all hast och ringer det angivna numret. Upptaget. Upptaget igen. Ännu mer upptaget. Jag anar oråd.

När jag väl kommer fram har bilen just blivit såld. Den har tillhört en äldre dam som haft bilen sedan ny men nu gått bort. Annonsören är ägarinnans yngre bror. Inget toppskick av beskrivningen att döma men ett hyfsat väl bibehållet exemplar och definitivt i originalskick. Brunmetallic och artontusen mil. Skulle setat som en smäck. Tyvärr hamnar bilen hos en oförtjänt nasare som tre dagar senare annonserar ut den på AutoPower (!) för drygt det dubbla. Klen tröst är att han överskattat behovet av gammelbilar och får revidera sitt pris neråt. Mitt intresse har svalnat i och med detta och jag kan inte motivera någon större lust att köpa bilen av nasaren även om det senast utannonserade priset är högst rimligt.

Under åren har en eller annan bil dykt upp, men antingen har priset varit för högt, eller också har objekten varit tämligen risiga och i behov av allt för mycket arbete. En annons på PowerBörsen försommaren 2002 får bedömningen "ännu en av dessa rishögar". Där hade jag fel men den här gången löser sig allt till det bästa. Min bekant Niklas visar plötsligt ett oväntat intresse för gammelbilar och ringer på denna annons och åker och tittar. Av beskrivningen att döma är det en pärla och när ord som "1 ägare, äldre lektor... kompletta körjournaler.. orenoverat originalskick" når mig kan jag inte annat än rekommendera köp.

Jag får se och provköra bilen vid Brostugan och är inte mindre imponerad. Har nog svårt att dölja min entusiasm. När sedan Niklas ställs inför en flytt och andra omständigheter gör att det blir mindre tid till gammelbilsvård erbjuder han mig att köpa bilen. Jag funderar ett slag men sådana här bilar växer enligt erfarenhet inte på träd och eftersom en rekordstor skatteåterbäring knackar på dörren gör jag slag i saken.

Jag hämtar bilen som stått undanställd på Niklas arbetsplats. Niklas är mycket mån om att det skall kännas rätt och det räcker ju att se bilen och allt som ligger i skuffen från första ägaren. Snacka om omsorg. Det är säkringar, verktyg, handskar, rock, overall. Ja allt man kan tänka sig behöva i en nödsituation. Handskfacken är fyllda. Plåster, bogserlina, vägkarta (från 1952). Men inget är inslängt av slöhet utan allt är genomtänkt utifall eventuella behov skulle uppstå. Startkablar, glödlampor, tänddelar. Massor.

Jag lämnar Niklas och letar mig hemåt. Pratar med Asken på mobilen och han tipsar att man får p-böter om man håller mindre än 85 på E18. Försöker därför ligga på 90 vilket verkar vara en bra hastighet. Motorn kurrar då på 3250 rpm. Att jag vet det beror inte på att det finns varvräknare för det gör det inte, däremot tillhandahåller instruktionsboken en utmärkt hastighet/varvtalstabell. Sammanstrålar med Asken i Barkarby och han, som inte sett bilen innan, förefaller lätt imponerad av bilens skick. Asken ger mig en intensivkurs i bilvård och jag tänker att jag borde tagit med reporterbandspelaren. Risken finns annars att jag blandar ihop saker och ting och använder rubbing på sätena och kopparborste på rutorna. Eller nåt. Jag får dubbelchecka med honom eller vänta på den kompletta bilvårdguiden på AutoPower.

Bilen spinner så fint på motorvägen, och även i 90 på mätaren åker man om en och annan. Den känns allt annat än slö om man vid omkörning behöver höja hastigheten. Niklas har informerat att det försvinner kylarvatten, så jag håller högra ögat på temperaturmätaren och i höjd med Enköping är det dags att svänga av motorvägen och tanka bensin och vatten. I övrigt är färden odramatisk och så fort kylaren är bytt kan man lätt åka längre sträckor.