Janne (AutoPower)

Bilen har bara rullat och gått så det har inte varit så mycket att skriva om. Senaste veckan har jag dock pysslat lite. Köpte "nya" vinterdäck på annons, tusenlapp för fyra plåtisar med hyfsade Good Year. Tröttnade i måndags akut på det dånande tretums avgassystemet (som dessutom utvecklat ett rosthål i en krök vilket inte mildrade akustikföroreningen ett dugg) så jag åkte och köpte ett enkelpip piratsystem för 320i. Åke och jag (mest Åke) låg pga fulla garage utomhus i sex minusgrader och sladdlampssken och bytte. Vansinnigt skönt att slippa dånandet och rulla på stadens gator som en vanlig man (nåja).

Att bilen dessutom går mycket bättre med sugrörssystemet är en annan bonus. På låg- och mellanvarv är skillnaden stooor. Jag passade på att göra en ovetenskaplig klockning innan, 0-107 på mätaren gick på 10,7 sekunder. Inte så bra siffra kanske, förutsatt det inte är en standard 318 man åker förstås. Efter avgasbytet hade jag hunnit byta till 175 mm breda vinterdäck som spann duktigt både på tvåan och trean, ändå blev tiden 9,0 vid mätning på samma sätt! Trodde knappt mina ögon. Att hävda att öppna avgassystem enbart är av godo effektmässigt är bevisligen en myt. Motorn behöver ett visst mottryck för att gå bra. Och till min tillfredsställelse hör jag för första gången att jag har ett konfilter. Det nasala insugningsljudet är klart läckert.

En nackdel var att jag blev tvungen att byta värmefläkten, nu hördes tydligt hur mycket den gnisslade från ett helgtrött lager. Jag hade en fläktmotor låg och skräpade i en kartong och den byttes på en kvart.

Besökte Gävleträffen i går. Pickisen funkade som den brukar, slött, högljutt och klockrent. Träffen var som alltid en hellyckad dag. Kanonjobb av Jörgen och dom andra killarna i Gävlesektionen. Fatta förresten vilket jobb det ligger bakom den avancerade tidtagningsutrustningen. Nog inte särskilt många märkesklubbar som erbjuder sådana finesser.

Kul att träffa flera kända signaturer från frilansargalleriet och forumet i verkligheten så att säga. Tur med vädret hade vi också, det regnade tydligen runt flygfältet hela dagen, men vi fick bara ett par skurar på förmiddagen.

Har sedan i vintras haft svårt att få upp motortempen, men inte orkat/gittit byta den förmodligen läckande termostaten förrän idag. Vågade inte göra det strax innan Gävleträffen, eftersom man då om inte annars får någon luftficka i kylsystemet som inte går att få bort. Bytte idag istället och nu går äntligen mätarnålen upp i givakt istället för att sloka vid klockan 10.

Har fått erkänna mig besegrad av en femdagars pyspunka på vänster bak. Åtskilliga är de gånger jag kunnat hanka mig till macken med 0,2 kg i däcket men häromdagen stod bilen på fälgen: Länk Övervägde att låta laga det men jag misstänker att jag skulle bli utskrattad av gummigubben och jag dök upp med det kassa dubbdäcket. Satte på reservhjulet istället. Snart är det dags för sommardäck i vilket fall som helst.

En storrensning i förrådsutrymmena gjorde att pickupen kom till nytta som lastbil igen. Bara att slänga på lass efter lass.

Annars går den kanon. Himla kul vinterbil som sådan. På snöunderlag kan man kasta den som en flipperkula mellan vallarna och alltid veta var man har den. Om man skulle önska något vore det lite lättare framparti, det vill gärna understyra en smula in i böjarna. Men detta är lätt att leva med när det är så snorlätt att hänga ut bakdelen med full kontroll.

Vidare har jag sett ett par av mina gamla vagnar i veckan. Den beiga E21 318i:n ser ut ungefär som när jag sålde den. Däremot är 323i 84:an inte i riktigt samma skick som när Mr Cap använde den i sin reklam: Länk Och det är bara 11 år sedan. Nåja, den lever i alla fall. Det kan man inte säga om alla andra före detta bilar.

Ombesiktad och godkänd. Inga problem. Kan förresten nämna att den låga vägtrafikskatten för lastbilsregistrerade fordon till en del motverkas av ökade besiktningskostnader. Det är 60:- dyrare att kontrollbesikta, och eventuell efterkontroll är 40:- dyrare.

Nu är fjäderbenen lagade i alla fall. Det fanns inte fjäderskålar att få tag i som reservdel, så vi lagade och lappade de befintliga. När man började slipa visade det sig som vanligt vara rostigare än det såg ut, men det fanns tillräckligt mycket friskt material att lappa ny plåt i. Hoppas SBP tycker detsamma bara.

Ringde igår kväll om besiktningstid. Jag tror på att få det avklarat så snart som möjligt istället för att vänta till sista dagarna på perioden. "Kan du komma i morgon?". "Eeeh, ja det skall väl gå bra...". Så nu har jag varit på bilprovningen. Gubbarna såg milt förvånade ut när det rullade in en "riktig" lastbil i stället för en av skattetekniska skäl omreggad personbil.

Tyvärr gick det inte bättre för det, en tvåa blev det, på rostiga fjäderskålar fram.

Bilbatterier och jag går inte bra ihop. Jag får byta batteri på de flesta bilar som jag behåller mer än någon månad. Dock har jag aldrig bytt mer än en gång så jag hoppas det är otur snarare än felaktigt handhavande. Rekordet var en sommar för en fem-sex år sedan när batteriet kollapsade på förstabilen, andrabilen och husvagnen inom loppet av en vecka.

Har lärt mig att när batteriet börjar visa trötthetstecken är det bara att byta så snart som möjligt för att bespara sig en massa startkabelmicklande och andra frusterande övningar. Extern laddning hjälper för stunden men löser inte problemet på någon längre sikt. Givetvis får man först konstatera att generatorladdningen är normal samt att inte krypström är orsaken till att batteriet drar ur. I det här fallet sjunker spänningen på laddat batteri till 10V så fort tändningen slås på, så det är ingen tvekan om att just detta batteri möjligen sett bättre dagar.

Söndag är det och jag har inte tid vänta till veckan för att leta nytt batteri så jag är hänvisad till de som tillhandahåller batterier på en sjudagarsbasis. Biltema och OKQ8. Visst kan man, utan att tveka, köpa en sådan detalj från Biltema till en bil av denna kaliber. Men deras batterier är mer eller mindre av någon slags universalmodell. Antingen är ampéretalet för lågt eller också är batteriet rent fysiskt för stort.

Jag åker till OKQ8. Där har man ett batteri som storleksmässigt motsvarar original och har rätt antal Ah, 63, angivet. Det köper jag och dränerar därmed plånboken på 750 spänn.

Äntligen är dom svampiga och vinda bromsarna ett minne blott. Skivor och belägg runt om, handbromsbackar, slangar och vätska utbytt mot nytt och fräscht. Oken uppsmorda och renborstade. The works. Blev en annan bil.

Tyvärr (?) har jag inte längre tid att meka själv, i alla fall inte mer omfattande jobb, utan Åke förklarade sig som vanligt villig att göra bytet. Som vanligt snabbt och effektivt och till största belåtenhet.

Lät även montera vinterhjul. Det satt plåtfälgar med 5 år gamla Gislaved på reservdels-320:n jag köpte i vintras. Dessa och en del annat togs till vara innan bilen kördes till skroten. Hyfsat mönster men dåliga dubbar, men dom duger fint.

Om någon för ett knappt år sedan sagt att jag skulle ha kvar bilen om ett år så hade jag skrattat vederbörande rätt i ansiktet så fort denne vänt ryggen till. Inget tydde på annat än att bilen i fråga skulle bli en i raden av busbilar som man fixar till, kör några månader och sedan säljer iväg när man tröttnat på blårök/oljeläck/bensinläck/rost/glapp/brottarservo/startmotorgnugg (stryk det som ej önskas). Planerna att bygga om till pickup fanns ju inte heller i det initiala skedet, utan kom senare.

Faktum är att det finns mycket få saker att irritera sig på. Inga fläckar under bilen, obetydlig eller ingen blårök, startar komiskt lätt (får man gnugga startmotor mer än en sekund ringer man nästan bärgare) och är allmänt smidig och kul att köra. Då har jag inte nämnt dom skönt inslitna sportstolarna i skinn. Att hustrun kommer med fantasifulla anledningar till varför hon bör ta pickupen att åka ärenden med istället för någon touring, är väl också ett betyg så gott som något.

Till nackdelarna hör den beskedliga motoreffekten, tveksamt om man hänger av en Micra. Märkligt, eftersom motorn går så klart och rent som aldrig så. Prestandahandikappet kan möjligen bero på det obefintliga mottrycket i avgassystemet och det tar oss osökt in på nästa nackdel. Och samtidigt fördel.

Det är alltså ett öppet tretumssystem som mitt under bilen har en liten, liten ljuddämpare, knappt större än en ölburk. Det gör motorvägresor lite påfrestande men stadskörning underhållande. Helt obetalbart. Tunnlar och andra ekande platser letas med förtjusning upp och man kan för en sekund inbilla sig att det är en riktig racer. Så är alltså inte fallet utan tanken att låta akustik bli till handling och lägga i en M30 i vinter är frestande. Nu tyder inget på att det kommer att bli så, men man kan väl få drömma?

Jag vet inte hur många lass med trädgårdsavfall och annat skräp jag utan vidare kört till tippen. Åtminstone merparten av dessa vändor skulle ha tarvat en hyrd släpkärra och viss planering. Att sedan vägtrafikskatten är modesta 390:-/år är heller ingen nackdel. Nej, det ser ut som om pickupen blir kvar i garaget länge än. Hmm, om inte någon kommer med ett bra bud eller bytesförslag förstås...

Från banracing på Knutstorp till husvagnsdragning. Pickupen gör sitt jobb oberoende av arbetsuppgift. Enda abret var att jag fick stanna vid första parkeringfickan och valsa in skärmkanterna bak med hjälp av bräckjärn och brädlapp. Dom svarvade nämligen däcken när vagnen gungade. Annars gick den bra med vagn även om jag är van med 500 kg tyngre dragbilar som kanske ger något lugnare gång.

För 14 dagar sedan körde vi ner touringen och pickupen Länk till Malmö. Pickupen ställdes där upp för att invänta Knutstorpträffen och touringen användes för utflykter och liknande. Om nedresan inte mycket att säga mer än att den akustiska komforten i pickupen lämnar mycket att önska. Däremot är sittkomforten mycket god, inga som helst tendenser till träsmak från sportstolarna. Att bägge bilarna drog 0,86 Västerås-Malmö noterades också.

Dags för Knutstorp, redan på resan upp från Malmö gällde det att stå på med den hopplöst effekthandikappade 323:an för att hänga med Tommie i M5 3,8:an. Väl framme checkade vi in efter dom sedvanliga lustigheterna om att hänvisas till lastbilsparkeringen.

Sedan blev det förarmöte och genomgång, och efter det var det bara att spänna på sig hjälmen och börja smiska bana! Länk
Lyckades med konststycket att snurra i turn one redan på andra varvet, en tendens till understyrning skulle motverkas med hjälp av nedväxling vid ingången till kurvan. Tänkte jag. Försökte mig inte på fler sådana varianter och inga fler incidenter skedde. Länk

Bilen gick faktiskt ganska bra på dom kurviga sektionerna, men på rakan åkte alla andra ifrån, bara försvann, som semesterkassan. En tröst kan vara att bromsarna matchade motoreffekten perfekt, dom var nämligen äckligt usla. Man visste aldrig innan hur mycket broms man hade, utan fick bromsa med säkerhetsmarginal hela tiden. Däcken tyckte jag var mycket bra, trots att dom blev mycket varma och kokade en smula Länk höll dom samma grepp hela tiden och ändrade inte egenskaper allteftersom. Slets inte farligt heller.

Skulle vilja ha en något kompetentare bil till nästa år, eller kanske göra en uppgradering av bromsar och motor på den här. Men det var trots bristerna extremt roligt att köra på Knutstorp. Rekommenderar det starkt till alla BMW-entusiaster. Många många varv med vrålande motor senare var det dags att åka hem. Bortsett från tankning i Örkelljunga körde jag de 55 milen på 5,5 timmar i ett sträck och kom hem med ringande öron. Sade jag att den dånar rätt friskt i motorvägsfart + moms?

Stort tack till Johan "PC-doktor" Sjöström som skickat mig bilderna och filmen nedan. Om någon annan har filmer på min pickup eller Tommies M5 ute på banan vore vi evigt tacksamma att få ta del av dessa...

Heldag i garaget i går. Planerna var att byta koppling, bromsskivor, belägg och bromsvätska. Hustrun fixade ett extrajobb i sista minuten, då hon i förrgår vårdslöst nog körde sönder en bussning i torkarmekanismen: Länk

Turligen hade jag en liggande från reservdelsbilen. Det var inte särskilt svårt att byta densamma men jäkligt trångt att få ut den gamla och i den nya. Anledningen till att den gamla pajat var troligen att den kärvade kopiöst. Gick knappt att vrida för hand. Den nya gick mycket lättare plus att jag smorde alla potentiella kärvställen.

Innan dess hade Åke börjat med kopplingsbytet som visade sig vara ett hästjobb. Extra besvärligt då BMW monterat lådan mot motorn med torxskruvar, utvändig torx i olika storlekar vilket vi inte hade i verktygslådan. Genererade två vändor till stan för att inhandlada lämpliga hylsor. Trångt som attan, värst är att lossa de övre skruvarna: Länk När vi väl fått bort kardanaxeln och växellådan och blottat kopplingen Länk visade det sig att lamellerna är en smula feta, och alltså inte slirade för att dom var slut. Utan snarare för att det hamnar lite, lite olja på dom.

Vi letar efter läckage men trågpackningen eller gavelpackningen verkar inte läcka. Bort med koppling och svänghjul. Och se, på packboxen från vevaxeln hänger det några droppar! Länk
Då gäller det få tag i en ny packbox. I Sala, som vi befinner oss i närheten av, har man semesterstängt, men på LO:s i Västerås visar man sig ha både öppet och en packbox i lager. Heders! Packboxen kostade 262:- med BMW CS-rabatt och har artikelnummer 11142249533 för den som är intresserad.

10 snabba mil i en 523:a senare monterar vi ihop den nya packboxen, nya kopplingen Länk och sedan resten av bilen. Jag var vid tiden för hämtning av packboxen övertygad om att det inte skulle hinnas klart, men vid 21.30 kunde jag tack vare Åke åka hem med fräsch och fungerande koppling. Bromsarna får fixas vid annat tillfälle. Stopp får man väl alltid på något sätt.

Gävleträffen avlöpte mycket bra. 323:an gick som en klocka. Visserligen besannades mina farhågor att den inte skulle kunna hävda sig i accelerationstävlingen, men konbanan gick efter förutsättningarna mycket bra och att vinna Peoples Choice i på söndagen var inget annat än stenkul.

Bilen kändes mycket balanserad och lättkörd i konbanan, att bli 25:a av 50 i konbanan med en bil som blir 78:a av 87 på strippen är väl inte så illa? Chassit flexar som ett järnspett, de förstärkningar som gjorts i samband med pickupbygget är inte i vägen. Däcken som är lite hårda och skakiga vid landsvägskörning kommer mer till sin rätt vid hårdkörning. Och att bilen är osänkt (original sportfjädring) gör att man helt slipper den tendens till diffus självstyrning som förekommer på (tok-)sänkta bilar.

Överhuvudtaget är det svårt att vara missnöjd med 323:an. Startar komiskt lätt jämt, fast med varm motor kan man få nöta och nöta i uppemot två sekunder. Inga kylproblem, 32 grader varmt i stillastående Power Meet-kö och tempnålen sitter som klistrad i mitten.

Ingen som helst inkontinens. Inget lämnar fläckar på marken. Olja, vatten, allt stannar kvar. Till och tanken är tät, inte ens vid toppfyllning stinker och rinner det 98-oktanigt. När upplevde jag det på en busbil senast? Motorn förbrukar inte mycket olja. Trots inspirerad körning kommer jag nog att klara mig till nästa byte utan att fylla på. Bränsleförbrukningen har jag inte kunna kolla än då jag inte haft någon vägmätare förrän häromdagen. Bromsolje- och kylvattennivån håller sig konstant, däremot fick jag fylla spolarvätska i våras.

Körmässigt går allting lätt och smidigt. Inga glapp eller missljud utöver E30-standard. Prestanda är som sagt var inte överväldigande, men håller man sig vid eller strax över tändförställningsvarvtalet, 4000, kan man möjligen inbilla sig att det går undan. I varje fall låter det som om det gick undan. Att bilen är skoj och smidig att köra antydes av att hustrun hellre tar den, om tillfälle ges, än den komfortabla E34-touringen.

Finns det då inga nackdelar med detta underverk som ursprungligen inköptes som renoveringsobjekt/reservdelsbil? Jovars, jag har nämnt kopplingen och bromsskivorna. Skall bytas snarast. Sedan gnisslar det en smula från värmefläkten, men i värsta fall tror jag att jag har en liggandes som skall vara OK. Och trots att sportstolarna ger en utmärkt körställning, så blir långfärder lite ansträngande tack vare det något högljudda avgassystemet. Men det kan jag leva med.

Sade jag förresten att vägtrafikskatten är hisnande 390 spänn per år? Inget att tjäna på försäkringen dock, ungefär samma premie som då den var personbil.

Bonusbild på nyfiken mygga,
vackert fossiliserad i klarlacken på höger bakskärm -->

Småpyssel, småpyssel. Mycket kvar att fixa också. Sista rycket idag, före Gävleträffen. I morgon bitti åker vi upp. Hastighetsmätaren lade av idag, och då vägmätaren inte har fungerat på länge så tog jag en mätare från hyllan och satte i. Vägmätaren i den stod på 27800 mil, så jag skruvade ned den till samma miltal som den gamla stod på, 21900.

Tyvärr är bromsskivorna tunna som plånboken den 24:e. Och kopplingen slirar som tungan på en yrkespolitiker, så där gick chansen att få bränna upp dom sorgliga regummeringarna. Men det ska nog hinnas med innan sommaren är slut, bara jag får dit en frisk koppling. Synd att det inte är fixat redan, för bilen går bättre och bättre. Även om en gammal 323:a nog inte kan mäta sig med särskilt många andra bilar som förväntas dyka upp i Gävle.

Så där ja. Projekt 2001 i det närmaste färdigt. Det började som en vild idé strax före jul. Såsom varande villaägare står man i ständigt behov av en mindre släpkärra eller liknande. Men en sådan tar upp en bilplats vilket gör ett samtidigt ägande av eventuellt hobbyfordon lite problematiskt. Varför inte förena dessa två motpoler i en, var min tanke. En E30 är ju inte direkt känd för sitt spatiösa baksäte i vilket fall som helst. Dessutom var bilen i kraftigt behov av en större översyn samt en mindre karossrenovering. Sagt och gjort, planerna drogs för att bygga om 323:an till pickup.

E30:ans raka och vågräta karosslinjer samt just denna bils tvådörrarsutförande gör den närmast idealisk för denna konvertering. Takluckan är inget plus, men heller inget problem. Den går självklart inte att öppna helt, men väl ett par decimeter, och givetvis går det att använda tiltfunktionen fullt ut.

Första önskemålet var dubbelhytt med övernattningsmöjligheter och pentry, men hur jag än vände och vred på ritningen gick det konstigt nog inte att klämma in. Det fick bli en traditionell pickup med vägg direkt bakom stolarna. Dock var kravet att man inte skulle behöva göra våld på framstolarnas skjutmån, utan även en lång person skulle få rum.

I januari sattes kaptrissan i taket och point of no return var nådd. Bilen rensades vad gäller bakvägg, hatthylla och annat inkråm. Kraftiga fyrkantsprofiler lades in i golv, längs med flaklämmarna och i bakväggen.

Parallellt med detta arbete pågick uppiffning av framstolarna, reparation av styrservo (visade sig vara styrväxeln som var trasig, den byttes), samt en hel del andra mindre arbeten. Bakvägg med hål för högtalare byggdes i skinnimitation. Stor durkplåt i aluminium inköptes och skars till för att passa som flakbotten och väggar. Dragkrok monterades. Allt gick efter planerna, men den kalla (normala) våren gjorde att det blev svårt att spackla. Dock kom det lite värme i tid för besiktningen och efter en hektisk helg rullades bilen på självaste Valborg in för vägning och registreringsbesiktning.

Besiktningen gick över förväntan och enda anmärkningarna var på för bred spårvidd och att ett formellt hållfasthetsintyg saknades. Intyget var inget problem, bygget har fått beröm av fackfolk som anser det vara mer eller mindre överdimensionerat. Ombesiktning gjordes tre dagar senare och bilen var en lastbil:Länk

Tjänstevikten hamnade på 1220 kg, 10 mindre än original. Detta ger en lastvikt på 340 kg vilket säkerligen är mer än nog.

Nästa steg var att lackera bilen. Den strippades och blästrades och framskärmarna byttes. Sedan iväg för finspackling och omlackering i original diamantsvart. Resultatet blev ganska lyckad med tanke på den något tajta budgeten. Lacken är förvånansvärt bra men underarbetet inte riktigt i samma klass.

Sedan vidtar arbete med att införskaffa nya och begagnade lister och andra attiraljer. Bilen återställdes från gräslig hemmagjord Shadowline till original kromade njurar och lister runt om. Jag åkte flera gånger till småskrotarna runt Västerås och rensade deras E30:or på fina lister och paneler. En näve dylika har ett typiskt pris på 50-100:-. Vissa delar köpte jag nya, man blir förvånad hur billiga smågrejer kan vara.

En lustifikation är att efter att ha försökt skruva loss dörrhandtaget på 13 (tretton) dörrar, hade jag endast fått loss 1 (en) intakt, på resten hade antingen ena skruven gått av eller också varit så porös att krysspåret i skruvskallen blivit rund. Vissa grejer är bara monterat i brist på annat, exempelvis kommer jag att leta efter en bättre stötfångare fram.

Jag har även fått ordning på motorn, den mycket ojämna gången är nu ersatt av silkeslen (nåja) dito. Bytte spruckna slangar och bälgar i insprutningen samt för säkerhets skull även luftmängdmätaren. Monterade koniskt luftfilter vilket dock inte lyckas överrösta tretumssystemet det minsta. Sammanfattningsvis är jag mycket nöjd med bygget. Det är inte utställningsskick, men det har heller aldrig varit ambitionen.

Bilder från bygget:
2001-01-13 Länk
2001-01-21 Länk Länk
2001-02-16 Länk Länk
2001-02-18 Länk Länk
2001-03-09 Länk Länk
2001-03-30 Länk Länk
2001-04-12 Länk

Vad har hänt sen senast. Tja, inte mycket. Open Air-filter har inköpts hos Bildelsimporten. Tillsammans med Mattias har jag inhandlat en stycken reservdelsbil, en 320i från 1984. Den är originalutrustad med servo, AC, automat med mera. Topplocket och fronten är borta och inredningen kan man odla svamp i, men det finns en hel del användbart kvar. Jag hoppas bland annat kunna använda servokomponenterna till 323:an.

Sist men inte minst har 323:an övergått till att bli projektbil. Till sommaren skall den förhoppningsvis rulla med en helt ny look. Vadå? Kjolar, breddskärmare och fågelbad på bakluckan? Nä, inte riktigt min kopp te. Gissa igen.

Se Åke påbörja Projekt 2001 -->

Ställde av igår. Går visserligen att åka på sommarhjulen så länge inte snön kommer men det är lika bra att Åke får sätta klorna i rostmasken så snart som möjligt. Grannarna blir nog glada i alla fall. Även om ingen sagt något misstänker jag att en och annan gnisslat tänder när en bumse utan överdrivet hämmande ljuddämpning men med ganska frikostig tomgång kommit hem från jobbet vid tvåtiden. På natten.

Lite gladare idag. Centreringsringarna fungerar. Obalansen helt borta. Och Hedbergs skakade fram ett 205/55x15 för fyrahundra spänn. Inte samma modell, det hade varit för mycket. Men nära nog. Som bonus föreföll däckkillen lätt imponerad av att det skulle läggas på smidd splitfälg. Inte vet jag.

Motgångar. Skulle låta montera däcken idag. Regummerade 205/55x15, nästan nya. Duger på den bilen tänkte jag, hyfsat pris var det i alla fall. Lämnade in dom till Björkmans snabbservice för montering på fälgarna. När jag skulle hämta dom så visade det sig att ett däck var felaktigt, däckkillen sade att sidorna på däcket bubblade sig. Nu får jag försöka få tag i ett likadant eller nåt.

Jag blev nog inte lurad dock, däcken tillhörde en bekants bekant, vars 540i (!!!) hade haft däcken nymonterade när han köpte den. Men det här var bara början. När räkningen skulle betalas ville han ha 750 spänn! För att lägga på fyra däck! Och ändå hade jag fått rabatt, skulle kostat 960:- egentligen! Detta jobb har jag betalat 200 spänn för på andra gummifirmor i år. Jag hade bara 500 spänn på mig så det fick han nöja sig med.

Nu är det väl ändå slut med elände? Nähädå, när jag skulle montera dom j***a Spånga-fälgarna visar det sig att centrumhålen är för stora så att dom inte centrerar på navet. Visserligen ser dom ganska feta ut, men det kompenserar inte riktigt att man inte kan köra fortare än 60 km/h utan att hela bilen skakar. Nu får man hoppas att det finns centreringsringar som passar.

Staffan och jag tog en sväng till Örebroskroten. Vi hade varit där för ett par veckor sedan, men då regnade det och var mörkt. Vi kunde dock konstatera att det fanns massor av skrotade BMW. Och i dagsljuset hittade vi ännu fler. Säkert 20 stycken E30, mer eller mindre kompletta. 7-8 E34, några E32, E23, någon E24, och ett tiotal E28. Med mera. Hajnoscoupé och Barockängel fanns också. Inga 02:or eller E12:or och bara en E21 väntandes på att bli pressad. Nyare bumsar hade man inne i ladan och där fick vi inte komma in: Länk

Hittade lite smågrejer, tyvärr är som vanligt prisnivån på annat än småkrafs häpnadsväckande. Policyn att ta 50% av nypris för delar från exempelvis 15 år gamla bilar är inget annat än oförskämd.

Avlägsnade solfilmen från bakre sidorutorna. Ser lite trevligare ut nu. Skruvade sedan fast vänsterstolen som endast satt i tre bultar.

Vidare släckte jag Check-Controlindikeringarna enligt följande:
1. Nummerskyltsbelysningen (Kennzeichenlicht) genom att skruva lite på fästskruvarna. Lite jordfel alltså.
2. Kylvätskenivå (Kühlwasser) genom att byta nivåvakten. Det var bland annat ett expansionskärl med nivåvakt med i Spånga-lådan. Hade jag inte haft någon så hade jag byglat anslutningarna på givaren så länge.
3. Halvljus (Abblendlicht) gav lite mer problem. Efter det att jag rensat undan några meter misstänkt onödigt kablage i motorrummmet konstaterade jag att ena halvljuset innehöll en 100-wattare och det andra en 55-wattare. Det hjälpte dock inte att sätta en 55:a i vänsterljuset. Upptäckte till slut att någon korskopplat parkering och halvljuskablarna inne i lamphuset så halvljuset lyste när parkering var igång och tvärtom. Inte helt lätt att komma på. Sen fungerade det.

Provade sedan att återställa serviceintervallamporna men det gick inte. Förmodligen bör backup-batteriet bytas. Undrar om det kan vara orsaken till att varvräknaren och tempmätaren fluktuerar en smula, och även att vägmätaren inte rör sig?

Jag har ju siktat in mig på en E30 som busbil, då helst en 325i. Med jag misstänkte att efterköpbudgeten skulle bli otillräcklig även på en ganska billig 325:a. Så jag tittade även efter 323:or, för att ha mer pengar över till modifieringar och kompletteringar. De flesta ville ha hiskeliga pengar för sina 15-17 år gamla bilar, endast ett par låg inom rimlighetens gräns. Jag var inte heller ute efter en pärla, utan en hyfsat frisk bil som inte var sönderstajlad.

Lusläste annonser både på nätet och i tidningar. Ringde på ett par, mailade på någon, men ingen som var en fullträff precis. Köpte Gula Tidningen utan att hitta något vid första anblicken. Men när jag av en händelse tittade igenom den igen hittade jag en undanskymd rubrik som heter "Renoveringsobjekt och reservdelsbilar". Där fanns det en intressant annons: Länk
Jag ringde på den för att efterhöra vad som var reparationsbehovet. Enligt ägaren bestod felet i att servostyrningen endast fungerade sporadiskt och att rost fanns. Motorn var däremot renoverad för två år sedan efter ett kamremsbrott. Besiktad och frisk i övrigt, samt utrustad med svart sportskinn i halvhyfsat skick. Stod dock på usla hjul samt var avställd.

Detta lät faktiskt lite intressant så jag anlitade Mattias K som lots, han hade en gång arbetat i Gustavsberg där bilen fanns. Vi letade oss ut i mörkret och träffade säljaren. Bilen föreföll ungefär i det skick som han sagt. Tvådörrars sedan, eller coupé som en del optimister påstår. Relativt nybytt tretums enkelpip sportsystem. Sportskinnstolarna hade ett hål vid vänstervalken på förarstolen men annars i hyggligt skick. De asfula hjulen, lite rostblommor, rostiga trösklar, samt flagnande Shadowline á la sprayburk bidrog till att bilen hädanefter får heta Black Beauty.

Och för att göra en lång historia kort, så får nog jag överlåta begagnatguiden på någon annan. Annars kanske ni får läsa råd som lyder ungefär: "Känns det bra så slå till, även om bilen står avställd på en mörk förortsparkering och knappt går att provköra". Säljaren hävdade att han hade spekulanter som stod i kö efter mig, men accepterade ändå min 25%-iga prutning, hihi. Vi ställde på via Bilregistrets telefontjänst samt bytte pengar mot nycklar.

Eftersom jag jobbade och bara hade rast, föreslog Mattias att jag skulle parkera bilen hemma hos honom så länge. Vi åkte in mot stan, jag brottandes med den servolösa servostyrningen. Bilen gick som en klocka, helt utan synlig blårök. I och för sig svårt att se genom dom extremt mörka bakre rutorna. Jag låg mest mellan 4000 och 6000 varv, speciellt i tunnlarna under Söder. Den råmade nämligen så gott ur det stuprörsliknande avgassystemet. Jag parkerade bilen hos Mattias för senare hämtning.

Och det passade nämligen redan dagen efter. En annons på PowerBörsen förtäljde att det fanns fyra 7x15 till salu i Spånga. Säljaren visste dock inte vad det var för sort och hade svårt att förklara hur dom såg ut. När han sedan lockade med att han hade en servopump drog jag och Staffan dit. Fälgarna visade sig vara Compomotive splitfälgar. Gamla men lite rejsiga så där, kunde nog passa bra på den bilen. Skaplig offset också. Affär. Servopumpen visade sig vara en ABS-pump, säljaren bad om ursäkt för att han sagt fel. Gjorde inte så mycket, han hade två lådor fulla med nyttiga reservdelar från en 323i -85 (!) som jag fick köpa för ett facilt pris.

Sedan iväg en halvmil och hämta 323:an. Skulle den starta? Jag satte i nyckeln och hoppades på det bästa. Men alla farhågor var ogrundade. I samma ögonblick som jag vred om nyckeln så snurrade motorn på 800 varv rock steady! Och gick sen som en klocka hem till Västerås. I och för sig lyser stort sett varje lampa i Check-Controlen, men det är ju bara att titta åt något annat håll.

Nu är det bara att börja fixa. Viss budget finns. Har inköpt diverse fräschare kaross- och inredningsdetaljer som skall monteras. Har hunnit riva bort solskyddsfilmen på bakrutan, så nu kan man njuta av den utmärka bakåtsikten igen. Vidare levereras fyra bättre begagnade däck 205/55 till fälgarna under helgen hoppas jag. Undrar förresten om det går att ta bort hydraulslangarna till styrväxeln och köra med den som servolös? Någon som vet?