Janne (AutoPower)

På måndagen kommer skyltarna. Däremot dröjer Bilprovningen en smula med att delge bilens fordonsuppgifter till Bilregistret. Men på tisdagskvällen 18/9 2001 är allt klart. Jag ställer omedelbart på via internet och får påställningbevis som epost. Äntligen är det klart och allt har klaffat helt perfekt. Jag känner mig mycket nöjd och har säkerligen inte köpt bil i Tyskland för sista gången.

Väl hemma i Västerås är det bara att invänta besiktningtiden. Jag kommer hem med bilen på fredagen och har tid för registreringsbesiktning följande torsdag. Enda jag behöver fixa innan dess är sidoblinkers. Har sådana liggande men vill inte själv sätta sticksågen i plåten så jag anlitar Aros Auto. Blir perfekt.

Sedan blir det torsdag och besiktningen ger inga som helst problem. Bilen vägs och kontrolleras noggrant av den trevliga personalen på Bilprovningen i Arboga och allt befinner sig vara i ordning. Vid det här laget börjar jag tycka att allt nästan går för bra.

Med bilens motorrum och inredning i nära nyskick verkar det lovande. Bilen är dessutom i perfekt originalskick. Inte en antenn, inte en dekal skiljer från den dag bilen rullade ut från fabriken. Till och med den kassa originalstereon sitter kvar.

Herr Ahrens, som säljaren heter, är mycket trevlig och pratar fullt förståelig engelska. Allt är klart, exportskyltar sitter redan på bilen och Herr Ahrens skall just åka och hämta kvittot på registreringen. Vi är välkomna tillbaks nästa dag och under tiden går vi och äter en superb Wienerschnitzel i restaurangen på Hotell Gieschen.

Vi hänger på låset nästa dag och allt är klart. Vi går igenom alla papper och jag får det viktiga Fahrzeugbrief (registreringsbevis) där det mycket riktigt bara finns en ägare noterad, född 1948. Alla papper verkar vara i ordning och bilen är dessutom nyservad, samt att man bytt klimatorautomatiken vilken tydligen krånglat. Däcken är nästan nya Uniroyal i rätt dimension (viktigt att detta stämmer med Fahrzeugbrief) och senare visar det sig att också skivor och belägg bytts nyligen.

Äntligen får vi rulla iväg. Och så bra den går. Inget ruskande från motorn vid tomgång som jag upplevt på vissa V8:or i Sverige. Silkesmjuk tyst gång med ett dämpat, läckert mullrande när man trampar på lite grann. Inte ett skrammel, inte ett missljud. Äntligen får jag klart för mig hur en äkta 15000-milare skall se ut och kännas.

Vi åker ett par kilometer innan vi får syn på en supermarket och där testar vi lastkapaciteten. Ett flak starkbärs kostar typ 60 spänn och en liter bordsvin kan fås för 10 kronor. Och då skall man tänka på att svenska pesetan inte är värd mycket nuförtiden. Vi lassar skuffen med innehållet i två fulla kundvagnar och det är inget problem. Tvärtom, den gapar efter mer. Men vi har redan nästan mer våtvaror än man får ha.

Vi glider ut på Autobahn som är väl trafikerad som vanligt. Glider förbi Hamburg och tankar för de sista D-marken förutom de 88 som sparas till Puttgarden-färjan. Åker in i kraftiga regnväder och all eventuell imma på rutorna försvinner som genom ett trollslag när kliman kopplas in. Efter Lübeck torkar det upp och trafiken glesnar varvid jag kan toppa bilen till 242 på mätarn. Helt odramatiskt och stabilt.

15 minuters väntan i Puttgarden och vi är till sjöss. En inte fullt lika god måltid som kvällen innan och vi kan åka i land. 20 mil senare är vi i Helsingör där färjekön är om möjligt ännu kortare. Färjan tar bara 20 minuter men det är en lagom bensträckare.

Vi stannar inte i tullen utan åker direkt hemåt. Resan går helt perfekt. Enda felen på bilen som konstateras är att det elektriska svankstödet samt höjdjusteringen av bältet inte fungerar. Senare visar det sig vara enkla fel, ärgad strömställare respektive avhoppad vajer.

Bilen står på en mindre ort som heter Achim. Läget strax utanför Bremen i nordvästra Tyskland gör att det är hyggligt nära gränsen, endast 25 mil från Puttgarden.

5-petad automat med tre körprogram, alltså icke heladaptiv vilket jag är tacksam för. Den adaptiva, som kom på 94:orna, har tydligen en inbyggd svaghet. En plastkula som kan slitas ut. Den kostar i och för sig bara 20 spänn eller nåt, men den stora kostnaden är att plocka isär växellådan.

Förmodligen händer det vanligen på bilar som gått mycket långt, men det är inget jag känner för att oroa mig för. Det räcker med de svagheter som redan finns inbyggda i de tidiga V8:orna: Oljepumpsbultarna som lossnar och membranet i insuget som fallerar. Speciellt oljepumpen skall åtgärdas omedelbart efter köp.

Kollar även lite på mobile.de för jämförelsens skull. Och visst finns det bilar till något lägre priser, men det känns inte helt rätt. Hittar en M5 touring i Hamburg med 25000 mil på mätaren för strax under 100000:-. Den är intressant men priset lämnar för lite marginal till mitt pristak. Man måste ha råd med service och underhåll också. När just denna M5 hamnar på Bytbil med 14000 mil mindre på mätaren är måttet rågat.

Vid det här laget har jag ledsnat på att sova med nattlampan tänd så jag bestämmer mig för att agera på den svarta Achim-bilen.

Johan S som är engagerad i denna jakt, och till stor hjälp, uppger sig villig att ringa och tala med säljaren. Visst kunde jag ringa själv, men jag har aldrig importerat bil förr och Johan vet hur turerna går och kan eliminera eventuella missförstånd.

Säljaren uppger att bilen är i bra exteriörskick för att vara en 3/93:a och att inredningen är felfri. Det finns ett par märken och en liten buckla utvändigt, annars är bilen ett mycket gott exemplar. De som handlat av BMW i Tyskland tidigare anser att säljarna är helärliga på ett sätt som man kanske inte förväntar sig i Sverige.

Johan och säljaren kommer överens om ett pris och jag slår till. Ber även säljaren att sköta exportregistreringen i förväg, kostar lite mer men då är bilen klar att hämta så fort jag kommer ner och ingen risk att något strular så jag får vara kvar en dag till. Detta kräver att man skickar ned ett pass och en fullmakt. Det behöver inte vara ens eget pass utan det går bra att skicka vilket som man har möjlighet att låna. Tack, Lillvor.

Vidare gör jag en banköverföring av hela beloppet och skickar det per express så det garanterat är bokfört och klart en vecka senare när jag tänkt hämta bilen. Detta förfarande kräver förstås att man litar på handlaren, men enligt expertis är de auktoriserade BMW-handlarna pålitliga.

Jag ringer det försäkringsbolag jag anlitat i 20 år, Trygg-Hansa, för att teckna försäkring. Tyvärr behandlas jag som skräp så fort man får höra att jag vill försäkra en importerad bil. Att man kräver immobilizer är en sak, att man kräver att få besikta bilen är en annan sak, men att man inte ens kan/vill tala om vad bilen kommer att kosta att helförsäkra utan att ha ett svenskt regnummer, då förstår jag piken fast den inte var ett dugg fin.

Jag pinglar Folksam. Helt andra bullar. Inga särkrav och ett pris direkt. Trafikförsäkring tecknas på chassinummer, bara att fylla på med delkasko och vagnskada när bilen är reggad och klar.

Dags att planera resan. 523-Peter förklarar sig villig att följa med som sällskap och vi går igenom lämpliga ressätt. Bil blir dyrt, så vi åker tåg. Då får vi dessutom sällskap 100-milaresan hem vilket inte är någon nackdel. Tågresan kostar 1700 spänn klart till Achim och då ingår liggvagn Sthlm-Malmö. Vi åker från Sthlm 23.00, byter i Malmö, Hamburg och Bremen innan vi anländer Achim vid 15-tiden helt utan problem.

Vi har beslutat ta in på Gasthaus en natt istället för att åka hem direkt. Det är inte särskilt dyrt och då kan vi gå ut och äta en bit och se det som en trevlig minisemester. Vi checkar in på hotellet som ligger 5 minuter från Achim station. Sedan traskar vi till bilfirman som visar sig ligga 5 minuter från hotellet. Det här går ju bra.

Vi skall granska bilen och prata med säljaren nu, och sedan hämta den när dom öppnar nästa morgon. Bilen står på hedersplats i försäljningslokalen och de två Z8:or man även har i hallen är ställda på undanskymd plats. Trots att 530:n är snudd på den äldsta bil som Seekamp & Co har i lager för tillfället ser den verkligen bra ut. Säljaren har inte överdrivit.

Nej, här får man tydligen vara bäste dräng själv. Skriver in www.bmw.de i webläsaren. Klickar mig fram till begagnatbörsen och letar. Hm, 24 stycken 530-touringar hos BMW-handlare i Tyskland. Många faller för pristaket eller att utrustningsönskemålet inte stämmer alls, men en ser väldigt bra ut.

Nyckelordet är "1 vorbesitzer" (ägare) och endast 14900 mil. Utrustningen är enligt kravspecen bortsett från att dragkrok och stolsvärme saknas. Däremot finns sportchassi från fabrik, stora kliman, HiFi, farthållare, dator och en hel del annat smått och gott. Ingen passagerarairbag och ingen lucka, perfekt. Taket har rails istället. Färgen är solid svart, tidlöst och inte helt fel.

Avvecklar funderingarna på detta lik och kastar mig hals över huvud på nästa objekt. Hittar en 530iAT på privatannons. Toppskick och full dokumentation utlovas i annonsen. Efter att ha åkt dit visar den sig snarare vara ett renoveringsobjekt med en stackars servicebok lika gles som Phil Espositos tandrad. Serviceboken är dessutom förfalskad. De första noteringarna var bara med några månaders mellanrum men man hade ändrat årtalen så det skulle se ut som om det gjorts en service per år.

I ett annat fall erkänner säljaren redan på telefon att bilen är skruvad. Det sparar en resa. Nu börjar man bli mörkrädd. Är det så här illa? Finns det inga ärliga bilar? I rättvisans namn får man förmoda att det är de dåliga exemplaren som är ute i begagnatsvängen. När bilar är intagna 1998 och har 12 ägare i Sverige kan man förmoda att ingen av dessa ägare har gratulerat sig till ett bra bilköp. De fina och riktiga bilarna står förmodligen ofta hemma hos folk som är nöjda med sina kärror.

Tyvärr är det väl så att det lönar sig alldeles för bra att importera billiga bilar som då antingen är krockade och snabbfixade eller har gått mycket långt och då blir mätarskruvade. Skicket på bilar i Tyskland är generellt bättre och det kan vara svårt att se att bilen gått många långa mil. Av allt att döma sker merparten skruvningar oftast i samband med importen till Sverige, men givetvis förekommer det även i Tyskland. Naturligtvis finns det ärliga lågmilare i Tyskland, men problemet är att dom kostar därefter och då inte genererar några snabba vinster.

Ett annat objekt. Jag hittar på Bytbil en hyfsat billig men välutrustad 525:a i Skåne. Frågar Tommie om han kan åka och titta på den. Ordet till Tommie:

"Först snackade jag med säljaren på telefon.

-"Hör du grabben, jag har bilen, den är i toppskick, motorn - perfekt, innuti - perfekt, utanpå - perfekt, helt underbar bil att köra, va. Jag har den varje dag att köra i. Fick den i torsdags. Jättefin."

Ja, det lät ju bra tänkte jag, men jag undrade ju varför den var så billig, men ville inte fråga så rakt ut:

-"Är det några skavanker på den? Något som inte fungerar?"

-"Hör du grabben. Den är jättefin. Bara på ena framskärmen som den är lite repig. Därav priset".

Repig tänkte jag. Det brukar inte hindra Janne från att köpa bilar. Så jag dundrade iväg.

Kommer fram och får nycklarna av säljaren som jobbar i en affär i närheten. Nycklarna bestod av den där BMW-extranyckeln och en immobilizer.

Kvistar iväg 100 meter själv och får se skrället. Såg nästan ut som om den varit med om en polisjakt som slutat med att bilen voltat i skogen... Nä, nu överdriver jag. Men det var inte en del på hela bilen som var varken rak eller slät. Dom där reporna på ena framskärmen var egentligen att framskärmen var mycket ordentligt intryckt. Och resterande plåt var också repiga och illa däran. Med repiga i detta fall menar jag alltså på den nivå där man tror att bilen gått mot ett räcke i hög fart så att plåten tagit skada och färgen försvunnit.

Grått skinn. I dåligt skick. Repigt i baksätet med massa sand överallt i skarvarna. I bagageutrymmet fick man intrycket av att han använt bilen för att frakta grus.

Kollade serviceboken. Jag är nog inte så bra på att se förfalskningar, men kunde konstatera att häftklamrarna varit borttagna och att pappret mitt i där stämplarna fanns, var illa tilltygat. Dessutom tyckte jag mig se att det stod 17.000 mil någon gång -99 och så blev det 12.000 igen någon månad senare eller så.

Startade bilen och slog på AC'n för att det var så fruktansvärt varmt och det rann svett om mig. Inte fan kom det någon kyla där inte. Och vad var det som lät? Jag höll för avgassystemet, men det gjorde inget, för det kom inte ut något ur utblåsen överhuvudtaget. Jag blev bara äckligt svart om händerna...

Lämnade tillbaka nycklarna, åkte hem och hyrde en film istället utan att ha provkört bilen.

Efteråt tänkte jag att det kanske var dumt att inte provköra bilen om du trots allt kanske var intresserad av att köpa bilen. Fast hela tiden när jag tittade på bilen så var ju min känsla typ: "herregud, vilket vrak. Stackars den som köper den här - oavsett pris"

Det hittas en bil i närheten. Säljaren är inte anträffbar men det låter så intressant att jag åker 12 mil enkel resa till firman och tittar. Mycket utrustning har den, elskinn och ASC bland annat. Bilen har endast 11500 mil på mätaren och är enligt säljaren via mobil en handplockad lågmilad enägarbil. Visst är den fin. Rätt stora stenskott på njurarna visserligen men rätt bra i övrigt.

Men vad är detta? Jag lättar på sidoblinkern som inte är fastskruvad och ser till min förvåning att man har använt borrmaskin för att ta upp hålet! Taggigt plåtrent hål som inte ens fått en gnutta rostskyddsfärg och knappt täcks av blinkern. Fy tusan. Priset är rätt högt men om milen är rätt är bilen högintressant trots den klåparmässiga sidoblinkersmonteringen.

Så i brist på tillgång till bilens dokumentation gör jag det man normalt gör sist, kollar bilen via BMW i Tyskland. 200:- kostar det men då får man info om vilka garantiservicar som gjorts och när och vid vilket miltal. Bra är även att man kan få en specifikation på vilken utrustning bilen levererades med. Jag beställde detta på BMW i Västerås och efter drygt en arbetsdag fick jag svaret.

Det var de bäst spenderade 200 kronorna på länge. Bilen hade vid den sista garantiservicen rullat 8500 mil. Och det redan efter två år. Så var det med den garanterade lågmilaren. Den har med sannolikhet gränsande till visshet inte rullat 3000 mil totalt de följande sex åren. Adjö.

Att aktivt leta efter en bil är minsann inget vilohem. Ett finger på reload-knappen på de stora salusajterna, ingen nämnd, ingen glömd. Ett annat finger bläddrar i annonstidningar och ett tredje finger letar objekt på text-tv. Hela tiden beredd att sticka till Världs Ände för att titta på en utlovad pärla som alltför ofta visar sig vara ett mätarskruvat krockvrak. Hektiskt, men kul är det. Ibland.

Det började med att Staffan ville köpa min 525:a och efter viss tvekan, jag var ganska nöjd med bilen, så kom vi överens. Om det var en bra affär för endera låter jag vara osagt. Det följde med några extragrejer, men å andra sidan fanns det ett par smärre brister, som jag givetvis upplyste om.

Då var frågan vad jag skulle sikta på. Jag brukar föredra att först räkna ut det och sedan koncentrera mig stenhårt på en viss modell. Att det skulle bli en E34 touring var ställt bortom alla tvivel. Visserligen var Johan S förbi och visade upp en nyimporterad 318iAT i utsökt skick, och visst blev jag frestad men E36:an är lite för trång.

E34 touring finns i ett antal utföranden. 518 och 520 är fina bilar men upplevs inte som en långsiktig lösning. 525 är helt rätt, men lite trist att köpa en klon på förra bilen. Tds är uteslutet. Kör för lite för att diesel skall löna sig och uppskattar inte motorkaraktären. M5 skulle vara något men kostar för mycket pengar. Det lämnar V8:orna kvar. Varför inte? Jag har ju aldrig ägt någon bil med M60 som motorfamiljen kallas.

540? Ja, optimalt, en bil att trivas med. Men dom kostar 20-30 tusen mer än 530, och just 540 E34 förefaller överrepresenterade bland bilar med problem. Dessa problem brukar vara koncentrerade till automatlådan samt obalans i drivlinan. Förmodligen kan det förklaras med att många sådana gått mycket långt sina första år i Tyskland, men ändå.

Då återstår 530. Varför inte? Helt klart en underskattad modell som hamnat lite i kläm i modellprogrammet. Som ny var den ointressant. Kostade 75000:- mer än 525 och så mycket bättre är den definitivt inte. Men nu som begagnad ligger den bara marginellt högre i pris än 525. OK, 530 får det troligen bli, om det inte dyker upp något annat intressant.

Jakten kan börja. Jag skulle helst vilja plocka en bil från någon BMW-återförsäljare i Tyskland, men varför gå över ån efter vatten? Först måste den svenska marknaden sonderas.

Jag har vissa önskemål: ingen passagerarairbag, vill kunna placera ett av barnen i högerstolen. Helst ingen taklucka, gillar den frikostiga takhöjden som uppstår utan lucka. Givetvis AC eller ACC. Farthållare, färddator (jag undviker benämningen Stora Datorn pga att det inte finns någon liten sådan, endast en tempmätare/klocka). Dragkrok, nackstöd bak. Modifierade eller stylade bilar undvikes nogsamt.

Ett antal bilar elimineras redan på annonsstadiet, bland annat den 530 som har emblemen "V8" och "540i" på bakstammen. Vissa andra är inte rätt vad gäller utrustning.

Färger är inte oviktigt. Favoritfärgerna torde vara Petrol Mica metallic eller Oxfordgrön metallic, men jag kan inte vara så kinkig, vilken färg som helst borde gå bra men helst mörk. Men viktigast är att hitta en friskt exemplar. Detta visar sig vara minst sagt svårt. Jag skall ge ett par exempel på vad jag stötte på.