Mugge

Jag hittar en intressant annons på en 318iS - 88 på blocket och ringer och pratar med säljaren, som utlovar en bil i bra bruksskick. Allting låter bra och säljaren förefaller vara seriös, så jag och en nära vän vid namn Eric bestämmer oss för att köra från Malmö till Västervik för att köpa bilen. En sträcka på ca 40 mil enkel väg.

Vi tänkte att själva resan kan vara en kul avstickare även om bilen skulle visa sig vara skrot. Innan vi lämnade Malmö bunkrade vi upp med mat genom att köpa 6 st falafelrullar, fyllde tanken med JETs finaste 95 oktaniga soppa styrde in på Motorvägen mot Lund.

Planen var att köra från Malmö till Hässleholm och vidare till Växjö, Vimmerby och slutligen Västervik. Klockan är strax innan 15 när vi lämnar Malmö.


[Kl 16.02, Eric bakom ratten,
någonstans mellan Hässleholm & Växjö] --->

Detta är mitt i vintern och det dröjer inte länge innan mörkret lägger sig över småland. Varpå vi konstatera att ena halvljuset inte lyser. När vi når Växjö, svänger vi in på närmsta bensinmack och byter ut den trasiga glödlampan. Det dröjer dock inte speciellt länge innan vi båda är överens om att även den "äldre och fungerande" glödlampan till halvljuset behöver bytas ut, eftersom den lyser mycket svagare.


[Kl 16.57, Statoil Växjö, jag står
fullt upptagen med att byta glödlampa] --->

Att byta lampor visade sig vara en mycket god idé, bara 1.5 timmar senare var det bäcksvart ute.

[Kl 18.32, I närheten av Hultsfred,
mörkret har lagt sig ordentligt ] --->

[Kl 19.28, Framme i vid mötesplatsen i Västervik,
i väntan på att säljaren ska möta upp] --->

Vi sitter snällt och väntar på att säljaren ska möta upp, men inget händer. Plötsligt hör vi att någon tokvarvar en bil och i princip samtidigt som vi hinner lokalisera var ljudet kommer i från, ser vi en vit E30 svänga in på bensinstationen med en bredsladd.

Bilen som av säljaren ansågs vara i bruksskick, var enligt min mening så pass illa åtgången att den för länge sedan hade passerat benämningar som, renoveringsobjekt och reservdelsbil. Nej vi vågade inte ens provköra bilen. Så vi tackade för oss bestämte oss för att återvända till Malmö tomhänta. När vi informerar säljaren om vårt beslut, åker han därifrån med en rejäl rivstart.

Här hade vi ett mycket bra exempel på att begrepp som "bruksskick" och "lite smårost" kan innebära vitt skilda uppfattningar. I säljarens fall innebar begreppet "lite smårost", hål i tröskellådorna stora som små handbollar.

Innan vi åker mot Malmö, får vi ett samtal av en vän som för tillfället försöker köra sin E32 735i från Jönköping till Helsingborg, men råkat hamna mitt en snö storm. Som tur är hade jag redan samma dag slängt på dubbdäcken.

Det dröjer inte heller speciellt lång tid innan även vi upptäcker att det börjat snöa.


[Kl 20.27, Utanför Västervik,
vi börjar notera ett lättare snöfall] --->

[Kl 20.50, snön har nu börjat lägga sig ordentligt] --->

[Kl 21.36, Vi har kört vilse och hamnar
av någon anledning i en liten småstad] --->

Till slut hittar vi skyltar mot Jönköping och bestämmer oss för att följa dessa för att sedan ta E4an ner mot Helsingborg och hem. Men nu har vi både hunnit bli rejält hungriga och få slut på bensin. Vi letar upp första bästa bensinmack och fyller tanken.

Falafel är dock något som inte smakar speciellt bra när den är kall, så vi fick i brist på annat modernt hitta alternativa uppvärmningsmetoder.


[Kl 21.43, På väg mot Jönköping, M40 visade
sig vara en utmärkt spis att värma falafelrullar på] --->

Vi bestämmer oss för att ta en genväg genom att köra Nässjö - Vaggeryd - Helsingborg och på så sätt spara några mil.


[Kl 23.13, I Närheten av Nässjö, Mycket trevligt och mysigt att sitta
i värmen och titta på den röda instrumentbelysningen] --->

Vi kommer inte så långt innan vi märker att framåtsikten börjar blir för dålig. Strålkastarna lyckas helt enkelt inte lysa upp vägen lika bra som väntat. Det visar sig att bilens lyktor har börjat snöa igen vilket gör att ljuset inte tränger igenom lika bra.

[Eric skrapar lyktorna] --->

[Före] --->

[Efter] --->

Nu när vi var på rätt motorväg och hade renskrapade lampor så gick det betydligt bättre att ta sig hem. När vi kom hem så hade klockan nästan hunnit bli 4 på morgonen. Vi var trötta som bara den, men ångrade aldrig färden då det var en väldigt rolig Road Trip.


[Med nyskrapade lyktor] --->

Jag går ut till parkeringen och sätter mig i bilen och ser att det sitter en lapp i rutan, det regnar kraftigt så jag går ut och tar försiktigt upp lappen från rutan. Lappen är helt blöt och bläcket har halvt om halvt runnit bort men jag lyckas ändå läsa lappen.

Texten lyder:

"Din bil var påkörd av bil regnr XXX XXX 04-10-18 kl 1600.

Namn Efternamn
Telefon nummer"

Va tänker jag? går ett hastigt varv runt bilen utan att upptäcka någon skada (detta är på kvällen vid 20 tiden och det är mörkt)... vid det här laget kommer en kille fram till mig och frågar om jag ska köra iväg, (Han ville ha min P-ruta).

Han frågar om jag har blivit påkörd då han ser att jag har lappen i handen. Vi går var sitt var till runt bilen och han lyckas se att vänster framskärm, kofångare och halvljuslykta + torkare m.fl. är skadade. Jag tittar och mycket riktigt är bilen skadad.

Det är en buckla på vänster framskärm (huven klarade sig).

När jag kommer hem igen ringer jag till det telefonnummer som finns angivet på lappen, en man svarar. Jag frågar efter det namn som fanns på lappen och förklarar kort vad saken gäller. Mannen säger att hon som jag söker bor där men att han inte vet något om saken. Jag lämnar namn och nummer och ber henne ringa upp när hon kommer hem.


[Skada på bilen] --->

Under tiden jag väntar på samtal, slår jag upp reg.numret på vägverkets sida och det visar sig att det är en Nissan Micra av äldre årsmodell som dessutom är vit till färgen som är skyldig.

Vid det här laget vet jag inte om hon som lämnat lappen är ett vittne eller om det var hon som körde micran.

En timme senare ringer hon upp och säger att hon var på väg till jobbet när hon såg en vit bil backa rätt in i min bil och att den vita bilen skadades mycket mer än min bil, men att den kvinna som körde bilen bara åkte därifrån. Som tur var så lyckades hon skriva ner bilens reg.nr. och lämna en lapp i rutan.
Jag tackar för informationen och vi lägger på.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra, jag skäms nästan med att gå till försäkringen igen. Mitt förra ärende har ju inte blivit avslutad ännu. Jag har lyckats köra bil i 6 år utan att hamna i en olycka och nu så blir jag påkörd 2 gånger under en och samma månad.


[Fler bilder på skadan] --->

Jag åker till polishuset och berättar vad som har hänt och det visar sig att det är en kvinna i 80 årsåldern som står som ägare till Micran med det reg.nr. jag har fått av vittnet.

Jag åker upp till hennes adress och efter en liten stunds letande hittar jag hennes bil och mycket riktigt är skadorna betydligt större på hennes bil.

Jag kontaktar mitt försäkringsbolag och får då veta att även kvinnans micra är försäkrad hos Länsförsäkringar och det dröjer inte mer än en vecka innan jag har fått ersättning för mina skador.


[Lite bilder på Micran] --->

Jag kör ut från parkeringen och svänger in på Köpenhamnsvägen (Malmö) i riktning mot Triangeln och hinner inte ens köra fram till första rödljuset innan en äldre Toyota Corolla med en gasglad kille bakom ratten kommer upp och lägger sig tätt bakom mig. Det är rött och jag stannar vid ljuset.


[Korsningen Mariedalsvägen, Köpenhamnsvägen] --->

Det är kallt ute och med tanke på att kamaxeln redan är sliten och tickar markant, har jag inga planer på att låga mig stressas till att varva motorn när den fortfarande är kall. När det slår om till grönt, gör jag således en normal start. Jag hinner inte köra mer än ett tiotal meter innan föraren i bakomvarande bil får för sig att svänga ut i höger filen för att försöka köra om. Han varvar sin corolla från 84 hårt och hinner inte riktigt passera min bil helt innan han tvingas väja in i mitt körfält p.g.a. att hans körfält blockeras av parkerade bilar.

Han håller sig i sin omkörningsfil (a.k.a. busshållplats) så länge som möjligt innan han svänger rätt in i framskärmen på min bil.


[olycksplatsen] --->

Corollaföraren verkar dock inte vilja stanna utan fortsätter att köra vidare. Jag tvingas att köra efter honom och ett par hundra meter längre fram lyckas jag svänga in framför honom och tvinga honom att stanna. Efter att ha letat igenom bilen utan att hitta någon skadeanmälningsblankett blir jag tvungen att hota med att ringa efter Polis innan han gårmed på ge ut kontaktinformation.

Skadorna på bilen var inte speciellt stora, men fullt tillräckliga. Skrapad lack på höger kofångare och skärm.


[Skrapmärken] --->

[Skrapad stötfångare] --->

Som väntat tyckte mitt försäkringsbolag att corollaföraren var vållande och att det var hans bolag, Folksam, som skulle ersätta mig för skadorna.

Dessvärre ljuger corollaföraren ihop en historia om att jag skulle ha prejat honom med flit när han körde om och lyckas få sin tjej att ställa upp som vittne.

Folksam tar sin chans till att slippa betala ut ersättning och hävdar att skuldfrågan inte går att bevisa. Eftersom vi båda har trafikförsäkrade bilar innebär det att var och en får bekosta reparationen på sin egen bil själv.