|
|
|
|---|---|
|
Tjena alla! Ville bara skriva av mig lite, hoppas det är ok. Älskar er här på Autopower! Köpte min första bil när jag var 17 år för ca 2.5 år sedan, vid oktober 2011. Hade klippt gräset åt en tant i mitt kvarter, och på tomten stod en blå BMW som jag tyckte var riktigt snygg. Fortsatte att Klippa på under sommaren och brydde mig inte om den särskilt mycket. Det var framåt slutet av sommaren som vi undrade lite om varför den bara stod där. Frågade tanten om bilen, och hon berättade att det var hennes son som hade ställt sin gamla bil där, då han köpt ny. Bilintresserad hade jag varit hela livet, och nu hade jag ju lyckats jobba in lite pengar under sommaren. Enligt tantens son var bilen till salu, och jag spärrade upp ögonen och gick och tog en närmare titt på den. Lite rostig här och där, en ruta som inte var riktigt stängd, otvättad med massa gamla löv över sig. När man tittade in kunde man konstatera en läderinteriör, något som vi aldrig haft inom familjen förut. Modellemblemet fanns det inget, så jag fick gå hem och slå upp registreringsnumret på datorn. En 528i -96 med 2 ägare visade det sig vara. Hade vid tillfället inte en aning om vad 528i var för modell - om den var snabb eller långsam. I alla fall ringde vi till ägaren och han begärde 19.000kr. Självklart var det dyrt för en studerande 17-åring, men vi kollade över sparkontot och kom fram till att jag skulle kunna ha råd. Jag var uppspelt i flera dagar och kunde knappt sova. Tänka sig att jag skulle kunna bli ägare till en riktigt snygg blå BMW, det händer inte alla som sjuttonåring. Vi begärde provkörning och mötte ägaren hemma hos tanten. Ägaren som jobbade på SKF, berättade att den gått inom företaget, först i Tyskland och sen här i Sverige. Alltid varit servad hos "legendariska" BMW-Jocke i Göteborg. Vi tänkte att detta kanske kunde vara ett kap, det fanns få motsvarande bilar på Blocket. Kommer ihåg att det var en regnig höstdag, men solen tittade fram mellan molnen. Pappa satte sig i förarsätet och jag i passagerarsätet med ägaren i baksätet. Riktigt fräsch var den inuti, helt fläckfri. Lädersätena var i princip som nya. Vi tog en tur, och jag var ganska imponerad. Visste iförsig inte så mycket om bilar, och hade inte så mycket att jämföra med. På med övningskörningsskylten, och även jag fick prova på lite. Den skiljde sig ganska mycket från våran Volvo, främst reagerade jag på gaspedalen som "gick åt fel håll". Efter provturen var jag i alla fall övertygad att jag ville ha den. Hade ju alltid sett fram emot att ha en egen bil som liten, och detta var ju världens tillfälle trodde jag. Och he-vete vad den gick! Var som en rymdraket jämfört med pappas tidigare bilar. Var nästan en adrenalinchock, man trycktes bak i sätet och hjärtat pumpade som bara den. Ska försöka att inte dra ut för länge på berättelsen :) Men bilen var i alla fall med mig i 2 och var med mig på många äventyr. Gotlandsresa, Ölandsresa, Stockholmsresa - ja den följde med mig mycket. Det var en otroligt snygg, komfortabel, snabb, bränslesnål bil. Ja, jag kan knappt komma på något negativt om den. Tyvärr var jag tvungen att sälja den för några månader sen då min pappa gick bort i cancer. Nu kör jag en billig Volvo 850, och det får mig verkligen att sakna gamla E39:an. Även om Volvo 850:in är ett år nyare än E39:an, så känns den som tio år äldre. Är inne på Blocket och letar efter "det perfekta exemplaret", men nästan 90% av alla E39:or verkar ju vara antingen sönderstylade eller slutkörda. Här är första bilden jag tog: Länk Och den sista: Länk Over and out! | |
| Väldigt fin berättelse. Jag förstår dig precis. Jag köpte en 728ia för 6år sedan som jag älskar. När jag provkörde den satt min mamma i baksätet ock tyckte att jag skulle köpa den. Hon har också dött nu. Så bilen blir som ett fint minne av henne. Hoppas du hittar en e39. Du har inte funderat på en e38? Dem är lika billliga. | |
|
Ruskigt bra skrivet, du har nog en del begåvning för att skriva. Jag beklagar att din pappa gick bort, det var verkligen tråkigt att höra. Du är lite för ung för att förlora din pappa redan, livet är tyvärr inte rättvist. En liten tröst är att det finns en massa kul E39:or fortfarande, det gäller bara att hitta en som hjärtat slår lite extra för. Håller med om att inredningen är viktig, att den är fräsh och känns fin. Det är nästan det viktigaste tycker jag -- det är ju där man sitter själv. |
|
|
Har själv en E39 528 just nu, fick den när ja var 17 som första bil. Ägit den i 1 och 1/2 år nu och tänker nog aldrig släppa den! Tråkigt att höra om din pappa, haft många släktingar som gått bort i cancer. Har själv haft de i ett halvår nu, är glad att ja har min BMW att åka i om dagarna, säker på att du finner en lika fin och bra bil nån dag! :) |
|
| Fin berättelse och jag beklagar det som hände med far din. Undrade varför du sålde E39:an, men nu förstår jag. | |
|
Tack för de fina svaren. Man har fått lära sig att livet inte alltid är perfekt. Verkar vara brist på fina manuella 530 E39 sedaner i Sverige. Hittar bara två på Blocket och ingen av dem är särskilt imponerande. |
|
| Jag vet precis hur du känner. 528 måste vara världens bästa bil :) Kul att köra, bra komfort, bränslesnål, bra kvalitet, billig i inköp. Finns nästan inget negativt med dem :) | |
|
Samma här , jag sålde 528an E39 och köpte en E46 efter några månader så var jag tillbaks till E39. Tråkigt med din far miste själv min mor i cancer när jag var 8år. |
|
|
|
|
Du måste vara en registrerad användare för att kunna göra inlägg här.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.