|
Sida 2 av 2
|
|
|---|---|
|
Ju ÄLDRE en bil är dessto mindre roll spelar det om det är import eller ej, det viktiga är SKICKET, dvs inte hur många mil som råkar stå i mätaren utan om milen skulle kunna TÄNKAS motsvara det slitage/skavanker som bilen uppvisar... Finns alltför många exempel på bilar (främst E34 M5) med ca 15000mil på mätaren men där slitage på inredning indikerar snarare 30000+.... Men det är klart om man har god ekonomi o kan ta en större förlust den dag det blir dags att sälja (skillnaden i pris import/sv-sålt verkar ju minska ju äldre bilen blir...) kan man ju välja sv-sålt, inte för att det på något vis är ett "säkrare"(förutsatt att bilen oavsett ursprungsland är noggrant kollad) köp utan mer för att få "sinnesro"... Personligen tittar jag alltid på det befintliga skicket i första hand(vissa reparationer bedömmer jag som negativt, tex motorbyte då man satt i en beg motor,kan det ej styrkas att ny motor sattes i utgår man från att det var en beggad...), därefter om service historiken är någorlunda rimlig,och självklart en noggrann synning av karossen, även underifrån...Och ALDRIG köpa på studs...Åk hem o tänk över noga, åk tillbaka flera gånger o dubbel/trippel kolla...Om den första "känslan" för bilen kvarstår efter att man undersökt den 2-3 gånger så BÖR det bli en hyffsad affär iaf...Men helt säker är man aldrig... |
|
kilroy |
Det har blivit en egendomlig och lite osund fokusering på "importerad" eller "svensksåld" enligt min uppfattning. I båda fallen tvingas man som presumtiv köpare att kolla upp bilens historik. En sådan koll är inte nämnvärt svårare med en importerad bil än en svensksåld. Det som behövs är en telefon, en dator och lite framåtanda samt grundläggande kunskaper i hur bilregistrering, bilbesiktning, servicedokumentation och försäljningsdokumentation hanteras i Sverige och i Tyskland. Man behöver ju som köpare inte uppfinna hjulet en gång till eftersom det finns gott om dokumentation när det gäller tillvägagångssättet. Ibland får jag en känsla av att det har smugit sig in lite "overkill" när det gäller dokumentationsdebatten. Är det inte så att vissa bilköpare lägger ner mer tid på att dokumentera historien på en bil för 100.000 än dom skulle göra om dom köpte ett 30 år gammalt hus för 3 miljoner... Bara en tanke... Mvh kilroy "En dåre säger vad han vet, en vis vet vad han säger" |
|
A_Persson: Jag har sålt 540'n nu så det spelar ingen sort längre... Efter att ha varit drabbad av skruvad import så drar man öronen åt sig ;) För min del var det väldigt lätt att kolla upp min "svenska" M5: 1. ringde vägverket och fick namn och adress till 1:a ägaren som jag ringde och fick mycket bra information om bilen(jag blev ägare 3 på bilen). 2. ringde bilprovningen och fick alla datum/mätarställningar från bilen var ny 3. Ringde min kamrat på BMW och fick all info om garantireparationer OCH alla service tillfällen samt reparationer utanför garanti. 4. åkte och kollade på bilen "live" för att känna på den och se om det var "min" bil, och det var det!!! fanns inget att anmärka på det mesta såg/kändes som nytt och service boken stämde med mina anteckningar. Ska man kolla upp en import bil så krävs dels att man kan tyska och att man känner till var hur man ska fråga om bilen, för min del kändes detta onödigt trassligt. |
|
|
|
|
Du måste vara en registrerad användare för att kunna göra inlägg här.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.