AutoPower Podden 2026-09-11

Transkription

Aina: Tänk dig att du kör över ett vanligt farthinder på en helt vanlig tisdag, och tio sekunder senare låter det som att hela framvagnen ska lossna under bilen.

Aina: Det är precis vad som hände en av våra lyssnare i veckan — efter ett verkstadsbesök som skulle göra bilen säkrare.

Aina: Hej och välkomna till AutoPower Podden, fredagen den 11 september 2026.

Aina: I studion idag har vi Markus, Nikolai och Ellen — fyra av oss runt bordet, precis som vanligt på en fredag.

Markus: Och jag har redan förberett minst en åsikt om dagens verkstadshistoria.

Nikolai: Jag har förberett typ fem åsikter, men vi tar dem i tur och ordning.

Aina: Vi pratar bilvärlden bortom BMW-bubblan, vi går igenom en riktigt läskig historia från forumet, vi gästar guidearkivet, och så har vi förstås Ellen på plats för dagens elbilsprat.

Aina: Håll i er — det blir ett tätt avsnitt trots att det är fredag.

Aina: Vi börjar utanför BMW-världen, för det händer en del i elbilsbranschen just nu som är värt att känna till.

Nikolai: Ja, och det roligaste är faktiskt design-nyheten. Ett av de stora europeiska budgetmärkena har visat upp en ny liten elbil som enligt biltidningarna inte alls känns billig trots priset.

Markus: "Känns inte billig" är ju precis vad alla pressmeddelanden säger om varenda ny bil sen typ 2015.

Nikolai: Nej men det här verkar faktiskt vara på riktigt — materialval, ergonomi, det där som man annars bara får i premiumsegmentet.

Aina: Samtidigt kommer det siffror från Danmark som är rätt talande för vart hela marknaden är på väg.

Markus: Över 700 000 elbilar rullar nu omkring i Danmark. Det är inte längre en nischprodukt, det är vardagsbilen där borta.

Nikolai: Och så har ett av de tyska premiummärkena valt att gräva fram ett gammalt, älskat modellnamn från arkivet och göra en ny liten elbil av det — från strax under 360 000 kronor.

Aina: Nostalgi säljer, tydligen, oavsett drivlina.

Markus: Vad betyder det då för oss som kör BMW? Jo — konkurrensen på just den lilla, prisvärda eldrivna sidan hårdnar rejält, och BMW har ju redan sagt att en riktig folkbil-elbil är på väg tillbaka i deras eget sortiment.

Aina: Så frågan är om BMW hinner före eller om man redan tappat det här racet till andra märken. Det återkommer vi säkert till framöver — nu ska vi över till något som faktiskt är vårt eget.

Aina: Vi har nämligen skrivit om något riktigt fint på sajten i veckan, och det är värt att ta upp här också.

Markus: BMW har bestämt sig för att fira Nürburgrings hundraårsjubileum i juni 2027 i god tid — och gör det med sex specialbilar i den klassiska färgen Nürburgring Green.

Nikolai: Sex bilar? Vilka modeller pratar vi om?

Markus: M2, M3, M4 och M5 får varsitt eget utförande i den där djupt gröna kulören. Precis den nyansen som hör hemma i gamla tävlingsfoton från banan.

Aina: Det är ett sånt där drag som känns genomtänkt snarare än bara marknadsföring — man knyter ihop dagens M-bilar med hundra års bantradition på ett ställe.

Nikolai: Jag hoppas verkligen att de kör en riktig lansering ute på banan och inte bara ett pressmeddelande med studiobilder.

Aina: Vi har hela artikeln uppe med bilder och alla detaljer kring de sex bilarna.

Markus: Läs den på autopower.se — sök på Nürburgring, så hittar du den. Länk finns förstås också i shownotes.

Aina: Och nu till något som är betydligt mindre glamoröst, men desto viktigare — dagens forumtråd.

Aina: Den här kommer från en användare som kallar sig begell, och den börjar faktiskt lugnt: ett vanligt förebyggande jobb på en X3 30e.

Markus: Bilprovningen hade tipsat om att de yttre styrlederna var på väg att gå sönder. Ägaren gjorde precis rätt — lät en märkesverkstad byta båda.

Nikolai: Men sen blev det bara konstigare?

Aina: Precis. Felsökningen fortsatte och visade att dragstagen också var slitna, så de byttes också — för runt 12 000 kronor totalt.

Markus: Och tio mil senare, efter att bilen passerat ett farthinder, hör ägaren ett oväntat ljud. En kilometer senare svänger han av för att kolla — och då blir det, citat, "ett djävla liv".

Nikolai: Vad var det som hade hänt?

Aina: Skruven i navet — inte fälgbultarna, utan skruven mitt i navet — visade sig vara lös. Gick att dra runt för hand.

Markus: Det där är inte en småsak. Ett löst navlager eller en lös navmutter kan i värsta fall göra att hjulet lossnar helt i farten.

Nikolai: Forumet svarade rätt delat också. Westersund tycker att man som ägare faktiskt bör efterdra hjulbultarna själv efter ett verkstadsbesök, oavsett vem som skruvat.

Markus: Det där håller jag delvis med om när det gäller vanliga fälgbultar — men navmuttern är en annan femma. Den ska dras med ett specifikt moment, ofta 300 till 400 newtonmeter beroende på modell, och sen ska kragen låsas med ett jack.

Nikolai: Så om det jacket saknas har verkstaden helt enkelt inte gjort klart jobbet?

Markus: Precis det som blixten också påpekar i tråden — och blixten är rätt tydlig med att man bör reklamera det skriftligt, för det här är exakt den typen av fel man vill ha dokumenterat om något värre händer senare.

Aina: Bra påminnelse för alla som nyss haft bilen på verkstad efter en anmärkning från besiktningen — dubbelkolla att sista steget faktiskt är gjort, inte bara att delen är bytt.

Aina: Vill ni läsa hela tråden och alla svar finns länken i shownotes — och tycker ni till om vem som bär ansvaret här, svara gärna i tråden.

Aina: Den här forumhistorien för oss faktiskt rakt in i dagens guldkorn, för vi har en guide som passar perfekt efter det vi just pratade om.

Nikolai: Är det Köpchecken?

Markus: Nästan — det är Mekarguiden. Den är fylld av gör-det-själv-tips, mestadels inskickade av läsarna, och en stor del av den handlar faktiskt om att kunna dubbelkolla sitt eget jobb, eller någon annans.

Aina: Så om man känner sig lite osäker på om verkstaden verkligen drog åt allt ordentligt?

Markus: Då finns det konkreta steg i guiden för hur du kollar åtdragningsmoment själv med en momentnyckel, vad du ska lyssna efter vid en provkörning efter ett hjularbete, och vilka ljud som är farliga kontra normala.

Nikolai: Jag gillar att den inte bara är för folk som skruvar helt själva — den är lika användbar om man bara vill kunna säga ifrån på rätt sätt vid nästa verkstadsbesök.

Markus: Exakt. Och den uppdateras löpande med läsarnas egna erfarenheter, så den lever vidare på ett sätt som en vanlig teknisk manual aldrig gör.

Aina: Mekarguiden hittar ni på autopower.se, länk i shownotes som vanligt.

Aina: Och nu byter vi helt spår — för det är dags för Ellen.

Ellen: Tjena! Ja, jag satt precis och lyssnade på er där borta i studion, och jag måste faktiskt haka på det här med Danmark.

Aina: Berätta!

Ellen: 700 000 elbilar i ett land som knappt är hälften så stort som Sverige befolkningsmässigt, det är inget skoj. Men det jag vill reda ut idag handlar om varför folk faktiskt väljer elbil när de väl testat en, inte bara varför de "borde".

Nikolai: Jag har hört att det är roligare att köra, är det sant eller bara reklamprat?

Ellen: Sant, faktiskt! Och skälet är enkelt — allt vridmoment kommer direkt, utan att växla, utan turbofördröjning, utan att motorn först ska varva upp. Man trycker och bilen bara rusar iväg.

Markus: Så du säger att din lilla elbil är piggare än min sexcylindriga?

Ellen: Från stillastående, ja, definitivt. Sen vinner du säkert på autobahn i toppfart, men i stan och på landsväg är det elbilen som känns snabbast, för det är accelerationen ur låg fart som hjärnan faktiskt registrerar som "kul".

Nikolai: Det förklarar varför alla elbilsägare jag känner alltid vill visa upp precis den där omkörningsryckningen.

Ellen: Precis, det är lite av en signaturupplevelse. Men jag vill också passa på att reda ut en myt som florerar rätt friskt, för jag hörde faktiskt en variant av den här i studion för några veckor sen.

Markus: Nu blir jag nervös.

Ellen: Myten att elbilsbatterier "dör" efter några år och att man måste byta hela batteripaketet för hundratusentals kronor. Verkligheten är att moderna batterier med bra termisk hantering håller betydligt bättre än så, och degraderingen sker gradvis, inte som en brant klippa.

Aina: Så man ska inte vara rädd för att köpa en begagnad elbil av den anledningen?

Ellen: Absolut inte per automatik — men man ska kolla batteriets hälsostatus precis som man skulle kolla en motor eller växellåda på en förbränningsbil. Be om en batteridiagnos vid köpet, det är den moderna motsvarigheten till att lyssna efter konstiga ljud under huven.

Nikolai: Det är ju samma logik som Markus precis pratade om med navmuttern — kontrollera själv, lita inte bara på ord.

Ellen: Precis, bra koppling! Och en sista sak, apropå kul att köra — mycket av charmen med elbil handlar också om tystnaden. Man hör vindbrus och däck på ett helt annat sätt, vilket gör att man faktiskt kör lite lugnare och mer avslappnat i vardagen, samtidigt som bilen kan vara rivstartsglad när man vill.

Markus: Så den är lugn i vardagsrummet och vild på skolgården.

Ellen: Något sånt, ja! Har ni frågor om elbilar, skicka in dem, jag älskar att gräva i såna här myter varje vecka.

Aina: Ellen med Ellen, alltid lika nyttigt. Tack, Ellen.

Markus: Så sammanfattningsvis tror jag faktiskt att den där danska boomen är sund utveckling, laddinfrastruktur och allt är bara bättre där borta —

Nikolai: Asch... nu ringer Kjell igen.

Aina: Nämen tjenare Kjell! Vad har du för roligt att säga idag?

Kjell: Ja hej. Någon måste säga det rakt ut: den där danska elbilsboomen ni satt och hyllade är inget att vara stolt över.

Markus: Du lyssnade alltså på hela avsnittet innan du ringde in och var oense.

Kjell: Jag lyssnade på precis så mycket jag orkade. 700 000 elbilar i ett pyttelitet land med statliga subventioner ur alla håll, det är inte marknadskrafter, det är konstgjord andning.

Nikolai: Men om folk faktiskt gillar att köra dem, som Ellen precis förklarade?

Kjell: På pappret, ja. Jag kör på vägen. Och på vägen möter jag folk som står still i vänsterfilen i sin tysta elbil för att de inte hör att jag ligger bakom dem.

Markus: Det låter mer som ett hörselproblem än ett elbilsproblem, Kjell.

Kjell: Skratta du. Min gamla trettia hade åtminstone ett avgasljud som varnade folk. Och en sak till — det här med löst åtdragna navmuttrar som ni pratade om innan, det händer för att ingen har tid längre, alla ska bara snabbt igenom verkstan och —

Aina: Kjell, vänta, du bryts lite—

Kjell: — vänta, nu kommer jag in i en tunnel, och det viktigaste jag ville säga var att —

Nikolai: Kjell? Hallå?

Aina: Och där tappade vi Kjell, mitt i sin viktigaste poäng.

Markus: Vi får aldrig veta vad det viktigaste var.

Nikolai: Ring in igen när du är ur tunneln, Kjell!

Markus: Det gör han aldrig.

Markus: Då är det dags för lite historia, och idag väljer jag ett spår vi sällan pratar om.

Markus: Sommaren 1972, i samband med OS i München, visade BMW upp en konceptbil som knappt någon utanför bilvärlden minns idag: Turbo-konceptet, internt kallat E25.

Aina: Aldrig hört talas om den.

Markus: Den var ritad av Paul Bracq, hade måsvingedörrar, och var byggd som ett rullande säkerhetslaboratorium — deformationszoner, en förarplats tänkt att skydda vid krock, långt innan sånt var standard i branschen.

Nikolai: Och den hette Turbo redan då? Det var väl tidigt för turboladdning i vanliga bilar?

Markus: Väldigt tidigt, ja. Men det som verkligen lever kvar idag är faktiskt färgsättningen — orange kaross med gröna och blå accenter. Den paletten blev embryot till det som senare blev BMW Motorsports klassiska randfärger, orange, lila och blått.

Aina: Så nästa gång man ser en M-bil med de klassiska tävlingsstrecken, så går arvet faktiskt ända tillbaka till en konceptbil från 1972?

Markus: Precis. Ett koncept som aldrig gick i produktion gav ändå BMW en visuell identitet som lever kvar femtio år senare, om än numera mest på specialutgåvor och just den där Nürburgring-hyllningen vi pratade om tidigare.

Nikolai: Det är ganska najs att en bil som aldrig såldes ändå satte ett sånt avtryck.

Markus: Det är BMW i ett nötskal, faktiskt — ibland är det experimenten som lämnar det djupaste spåret, inte volymmodellerna.

Aina: Vad ett avsnitt. Vi pratade elbilsmarknaden i Europa och Danmark, vi firade BMW:s kommande Nürburgring-jubileum, vi grävde i en riktigt läskig forumhistoria om ett navlager, tipsade om Mekarguiden, fick myter om elbilsbatterier utredda av Ellen, blev avbrutna av Kjell mitt i en tunnel, och avslutade med måsvingedörrar från 1972.

Markus: Och kom ihåg — dra åt själv en gång till, oavsett vad verkstaden säger.

Nikolai: Tipsa oss gärna om ämnen, diskutera dagens forumtråd på autopower.se, och följ podden så missar ni inget imorgon lördag, då kör vi ett helgavsnitt med lite mer skruvarfokus.

Aina: Vi hörs imorgon. Ha en fin fredagskväll!