M2:an som slår sin egen storebror på Nürburgring

Transkription

Nikolai: En helt vanlig M2. Ingen CS, inga extra hästar. Och ändå sprang den precis förbi sin egen storebror på Nürburgring.

Markus: Förbi CS:en? På Ringen? Det där måste du få mig att tro på.

Aina: Håll i den tanken, Markus. Vi tar hela den historien om en stund.

Aina: Hej och varmt välkomna till Auto-Pauer-podden! Måndag den sjätte juli, mitt i industrisemestern. Jag heter Aina, och med mig i studion har jag gänget som vanligt. Markus, husets skruvare, och Nikolai, vår yngste och ivrigaste.

Nikolai: Fjorton graader och duggregn i Malmö. Semesterväder som en riktig besvikelse.

Markus: Ja, den som drömde om cabbie-väder får leta fram regnjackan istället.

Aina: Men vi har desto varmare grejer på menyn. Ett batteri som får skäll fast det egentligen är laddningen som sviker. En sprillans ny tre-trettio-e som vägrar stänga sin egen baklucka.

Nikolai: Plus en M2 som gör det nästan omöjliga, en klassiker-däckskatt på PowerBörsen, och en laddchock som landar mitt i semesterresan.

Aina: Så häng kvar. Vi börjar där vi alltid börjar. I forumet.

Aina: Och första tråden är en riktig mätvärdes-deckare. En medlem har ett batteri han börjar tvivla på.

Markus: Han har gjort allt rätt, ska sägas. Mätt direkt på polerna i bagaget, och via cigguttaget. Direkt på batteriet ligger vilospänningen på tolv komma fyrtiofem volt efter ett dygn i garaget.

Nikolai: Och det är för lågt?

Markus: Inte nödvändigtvis. Ett AGM-batteri med lite last inkopplad får gärna ligga där. Halva forumet säger just det, lugn, tolv komma fyrtiofem är okej. Det är nästa siffra som skaver.

Aina: Ladd-spänningen. När han kör ligger den på bara tretton komma tre, som mest tretton komma fem, mätt på polerna med motorn igång.

Markus: Och där tänder det en varningslampa hos mig. Ett AGM vill se fjorton komma fyra, uppåt fjorton komma åtta, för att bli ordentligt fulladdat. Får det bara tretton och en halv, då svälter det långsamt.

Nikolai: Så batteriet är oskyldigt? Det är generatorn som snålar med maten?

Markus: Mycket möjligt. Och minns ni generator-frågan vi hade häromdagen? Det här är samma bildel, fast från andra hållet. Där handlade det om att slippa bli stående, här handlar det om svag laddning.

Aina: Och en detalj till. Det satt en liten klisterlapp på batteriet, daterad tvåtusensjutton. Är det originalbatteriet så är det nio år gammalt.

Nikolai: Nio år! Då har det ju gjort sitt oavsett. Jag hade bytt på studs.

Markus: Där håller jag faktiskt med entusiasten för en gångs skull. Ett nio år gammalt AGM närmar sig slutet. Men, byt inte bara batteriet och tro att du löst allt. Mät laddspänningen igen efteråt. Får det nya batteriet också bara tretton och en halv, då bär det ändå ut i generatorn, förmodligen kolborstarna.

Aina: Så husets dom. Byt den slitna nio-åringen, men jaga också varför laddningen är svag. Annars sitter du snart i samma soppa igen.

Markus: Precis. En billig multimeter och tio minuters mätande sparar dig en bärgning på semestern.

Nikolai: Och från gammalt och slitet till splitter nytt och trots det trilskande. Nästa tråd är en tre-trettio-e, årsmodell tjugofyra. Alltså i princip fabriksfärsk.

Aina: Och den vägrar stänga sin baklucka?

Nikolai: Just det! Han ställde bort bilen, låste, och när han kom tillbaka stod det bara bakruta öppen på skärmen. Låset reagerar inte, rutan studsar bara tillbaka.

Markus: Och det bästa. Bilen har en spärr så att du inte får öppna bagaget samtidigt som rutan står öppen. Så nu sitter han fast mellan två funktioner som blockerar varann.

Nikolai: Och han hittar ingen nödöppning bakåt. Testat nyckeln, knappen på förardörren, allt.

Markus: Och det här, killar, är min lilla hot take för dagen. En trettio år gammal E-trettia rostar och läcker olja, visst, men den lämnar dig aldrig helt strandsatt av ett mjukvarugräl med sig själv.

Aina: Samtidigt, en fabriksny bil, det där ska garantin äta. Det låter som en trasig mikrobrytare i låset eller en sensor som tappat kontakten. Inget man mekar bort på uppfarten.

Nikolai: Rakt in på verkstan, alltså.

Markus: Rakt in. Och kräv att de kollar laddningskontakten och luckstyrningen ordentligt, inte bara nollställer felkoden och skickar hem dig.

Aina: Men det säger något om tiden vi lever i. Vi har gått från rostiga trösklar till bakluckor som får prestige-ångest.

Aina: Två snabbare forumfrågor innan vi går vidare, och båda kommer från samma bil faktiskt, en fem-trettio-d xdrive av äldre snitt.

Markus: Först en klassisk sommarfråga. Hur bra kyler egentligen din AC? Han tycker hans är trött, den kyler riktigt bra först när han slår på MAX-läget.

Nikolai: Och är det illa?

Markus: Inte säkert. Men på de här är det ofta en av tre saker. Lite låg mängd köldmedium efter några år, ett igensatt kupéfilter, eller att kondensorn framme är full av löv och skräp. Börja med filtret och en trycktest av gasen innan du tror det värsta.

Aina: Och lite ironiskt att gnälla om trött AC en dag när det är fjorton graader och regnar ute.

Nikolai: Man testar ju alltid AC:n precis när man inte behöver den, och glömmer den tills värmeböljan slår till.

Markus: Och sista lilla grejen från samma bil. Han stör sig på att strålkastarspolarna sprutar varje gång han spolar rutan. Ren slöseri med spolarvätska, tycker han.

Aina: Och där finns ju faktiskt en fix. På de flesta äldre bara spolar strålkastarna vid var femte spolning, och det där går att koda om.

Nikolai: Så en runda i diagnostiken hos en som kan koda, och vips slutar den ösa dyr vätska på lamporna. Litet men skönt.

Aina: Då slår vi över till PowerBörsen. Och dagens pärla är för den riktigt nördige.

Nikolai: Ett par gamla Michelin-sommardäck. Sextontums, en Pilot-modell, som legat i en kolkällare i ungefär tjugo år.

Markus: Tjugo år gamla däck? Dem kör man ju inte på.

Aina: Nej, och det är hela poängen. Säljaren är helt ärlig, det är överlevare till dig som vill ha din klassiker i original-skick.

Nikolai: Alltså rätt mönster, rätt märke, rätt dimension på en veteran som ska stå snyggt och äkta på en utställning.

Markus: Ja, då köper det logik. En samlare som jagar just det där originalutförandet betalar gärna för korrekta däck, även om de aldrig ska rulla i hundra.

Aina: Det är lite det jag älskar med Börsen. Där finns allt från motorer till en gummiklump någon letat efter i åratal. En mans skräp och så vidare.

Aina: Och så, det ni väntat på sedan öppningen. Nyheter i Be Em Vé-världen. Markus, du var skeptisk.

Markus: Jag var det. En vanlig M2 som slår M2 CS runt Nordschleife. Övertyga mig.

Nikolai: Okej. Det handlar om ett nytt Track-Kit från M Performance. Sätter man på det springer en helt vanlig M2 ett varv på sju minuter och tjugofem sekunder. En halv sekund vassare än CS:en.

Aina: Och det finaste, motorn är helt orörd. Samma tre-liters biturbo-sexa, inga extra hästar, ingen mjukvarutrimning.

Markus: Vänta. Samma motor? Så hela vinsten sitter i luften och chassit?

Nikolai: Precis! Ny aerodynamik och ett nytt chassi-paket. Det är allt. Och det bästa, hela kittet ska vara gatlegalt.

Aina: Och tiden är inte en av alla halsbrytande internet-varv. En oberoende provningsjätte stod bredvid och godkände den officiellt.

Markus: Okej. Då tar jag tillbaka min skepsis. Det där är faktiskt djävulskt imponerande ingenjörskonst. Att hitta en halv sekund utan att röra motorn, det är läckert.

Nikolai: En bil på diet, i princip!

Markus: En bil på diet, ja. Fast en som lärt sig springa smartare, inte bara lättare.

Aina: Och det rör på sig mer i ryktesväg. Det kommer uppgifter om att nästa stora suven, den vi känner som X-femman, ska kunna få ett helt eldrivet alternativ vid sidan av de vanliga drivlinorna.

Nikolai: Och ännu roligare för oss entusiaster. Det ryktas att det finns röster högt upp som vill se en ny riktig superbil. En modern arvtagare i M1-anda.

Markus: En ny M1. Ja, det får jag tro när jag ser den rulla. Men drömma får man.

Aina: Och för den som kör en femma och undrar vad som brukar krångla, det cirkulerar en lista på de vanligaste felen på just den modellen. Inget alarmerande, men en nyttig läsning innan du köper begagnat.

Markus: Och där är mitt tips. Sånt där ska man läsa som en checklista vid provkörningen, inte som skräck-litteratur på kvällen.

Aina: Sista ämnet är en sån som svider precis nu, mitt i semesterpackningen. En laddchock för dig som rullar i4 eller iX.

Nikolai: En av de stora snabbladdar-kedjorna, den som Be Em Vé själv var med och grundade, har höjt priset i Sverige från första juli.

Markus: Och timingen? Perfekt. Just när halva Sverige lägger ut på semesterväg.

Aina: Höjningen landar på nästan tio procent. Och det sticker, för i övriga Europa stannade snitthöjningen på ungefär fyra. Vi svenskar fick alltså mer än dubbelt.

Nikolai: Dubbelt så mycket, mitt i semestern? Det känns snålt.

Markus: Och receptet för att slippa värsta smällen är sig likt. Skaffa ett abonnemang om du laddar mycket, ladda hemma eller på hotellet i lugn takt, och spara snabbladdaren till när du verkligen behöver den.

Aina: Så planera laddstoppen på semesterresan som du planerar fikat. Då blir notan snällare, även efter höjningen.

Aina: Och där, killar, är dagens svep. Ett batteri som egentligen var en sugen generator, en fabriksny bil som grälade med sig själv, och en M2 som lärde sig springa på diet.

Nikolai: Plus veteran-däck i en kolkällare och en laddchock att navigera runt. Bra dag, faktiskt.

Markus: Och imorgon, om vädergudarna vill, kanske vi till och med får testa den där trötta AC:n på riktigt.

Aina: Vi hörs imorgon. Kör försiktigt i regnet, och håll koll på laddspänningen. Hej så länge från oss på Auto-Pauer.