|
|
|
|---|---|
|
När jag var ute efter M3 speglar så satte jag ut en köpes annons på denna suveräna sida. Å satan vad folk som hörde av sej om speglar utan fästplattor!!! Om du tycker att din försäkringpremie är för låg kan du fortsätta köpa stöldgods. Men jag vill ha normala premier så därför så bojkottar jag att vad stöldgods heter. Hur resonerar ni? MVH.Jörgen second place is the first looser!!! | |
|
Fråga, Hur vet du att någon som har ett par speglar till dig (med fästen), inte har snott dom? Länk |
|
| Tänk även på att begreppet godtrosförvärv inte längre existerar enligt svensk lag (äntligen!). Köparen är skyldig att kontrollera att köpeobjektet inte är stulet innan inköp. Görs inte detta har denna rättsmätige ägaren rätt att ta tillbaka sin egendom. | |
|
Men det är ju svårt att kolla upp om t ex ett par M3-speglar är stöldgods eller ej..finns ju inga serienummer som man kan kolla på, som man kan göra med t ex stereoprylar . Speciellt om man köper saker över nätet är det ju omöjligt att veta om det är stulet eller ej om man inte får med kvitto,kan ju iofs vara stulet ändå!?! //Roffa --- Min BMW - Länk |
|
|
Köp inte en pryl utan kvitto med personnummer så är du nästan garanterad ärliga grejor. Ärliga grejor är en självklarhet för mig annars blir jag samma avskum som tjuven. Länk |
|
|
Roffa: Och just på grund av det blir det även svårare att sälja saker som faktiskt är stöldgods. Det är oerhört trist att få sin cykel stulen för att sedan behöva köpa tillbaka den av den nye ägaren som hävdar att köpt den i "god tro" av det som egentligen var en cykeltjuv. |
|
| Jag håller med.... så jag köper grejer av seriösa firmor... dom behöver inte vara stora... bara jag får ett kvitto på det jag köper... inte av någon som står bakom ett hörn och vill göra en snabb affär. | |
|
anders s: Det är klart att det inte går att garantera att speglar med fästen är ärligamen jag kan nästan garantera att om det inte finns så är det så är det stöldgods. Jag blir även fundersam om säljaren enbart säljer speglarna och inte har en vettig förklaring till varför han/hon säljer dessa. När man hör att de säljs pga bilbyte så bör man vara uppmärksam! MVH.Jörgen second place is the first looser!!! |
|
|
328 R: fick jag kvitto? Länk |
|
|
Visserligen lite OT, men trots allt viktig info för köpsugna spekulanter på PowerBörsen... Jag måste justera bjoercks inlägg en aning: Begreppet godtrosförvärv är inte avskaffat utan existerar fortfarande i svensk rätt, se lag (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Lagen har visserligen ändrats men inte riktigt som bjoerck beskriver. Det går fortfarande att förvärva egendom, även stöldgods, och därefter hävda god tro. Ändringen består i att den rättmätige ägaren - trots god tro hos köparen - numera inte behöver köpa tillbaka sin egen pryl från köparen om, men bara om, han blivit av med den pga stöld (eller genom vissa andra brottsliga förfaranden). Personligen tycker jag att ändringen av lagen till nuvarande lydelse är en högst tveksam åtgärd där lagstiftaren fallit för den ibland ytliga folkopinionen ("öh, det kan aldrig vara ok att handla med stöldgods väl") på bekostnad av tämligen väl beprövade juridiska principer. Nuvarande ordning tar i praktiken död på ALL privatförsäljning via t.ex. annons eftersom man som köpare numera riskerar att slänga såväl den köpta prylen som pengarna i sjön, oavsett hur mycket man kollat upp i förväg. Det bjoerck beskriver ("Köparen är skyldig att kontrollera att köpeobjektet inte är stulet innan inköp. Görs inte detta har denna rättsmätige ägaren rätt att ta tillbaka sin egendom.") är snarare vad som gällde enligt den gamla ordningen. Enligt den ställdes det nämligen ganska hårda krav på köparen för att han skulle kunna hävda ett godtrosförvärv, men om han uppfyllde dessa krav så kunde han i alla fall vara säker på att få behålla prylen, alternativt få tillbaka pengarna. Nu kan han inte det.... Kvitton, garantier, utfästelser, vittnen och allt annat som en köpare kunde tänkas undersöka för att försäkra sig om att han inte köpte stöldgods (hur sanna eller äkta de än kunde framstå i köpesituationen) är nu helt utan betydelse för att avgöra äganderätten. Om prylen varit föremål för stöld i något tidigare led är det bara att lämna ifrån sig den, utan chans till ersättning motsvarande erlagd köpeskilling. Punkt! En bättre ordning hade varit att man bevarat den gamla principen där köparen får behålla det han faktiskt tror att han rättmätigt förvärvat, men istället med skärpta krav på honom beträffande vad som normalt sett ska betraktas "god tro" i köpesituationen, t.ex. genom att införa en mer aktiv undersökningsplikt för köparen. Enligt nuvarande ordning är varje privatköp således en fullständig chanstagning! Det tycker i alla fall jag är snett.... __ Mvh /Pewe |
|
|
M3 speglar blir ju stulna dagligen, mina har de varit på några ggr. Köp i godtro finns ju inte längre, den lagen har upphört. Vilket är suvärent bra. För det gör ju allt svårae lr lite svårare för tjuven att sälja dem, så sponsra inte med nått stulet på bilen för nästa gång kanske de tar ifrån dej å då har du ingen rätt att bli sur. |
|
|
bjoerck: Trots att lagen ändrats ger inte detta den rättmätige ägaren rätt att bara "ta tillbaka" sina saker. Om t.ex. tjuven sålt grejerna till en tredje part med hjälp av ett förfalskat kvitto kan detta medföra att du blir polisanmäld och åtalad för tillgrepp... Ingen höjdare... Jeppe A true gentleman never travels behind less than twelve cylinders! |
|
|
MAXEY: Read my lips! Lagen har INTE upphört, köp i god tro KAN fortfarande ske! Se Länk Om jag har fel får du gärna visa mig den lag som har upphävt lagen om godtrosförvärv! Jeppe: (kanske var ditt inlägg riktat till mig...?) Självklart är det inte bara att plocka av grejen och gå därifrån. Som lagen anger ska man "kräva tillbaka den" av innehavaren. Exakt hur man gör det framgår inte av lagen, men det finns rättmätiga förfaranden att ta till om innehavaren trilskas (kommer inte ihåg just nu vad det kallas...) Självklart måste man också kunna rättsligt bevisa att man är rättmätig ägare för att över huvud taget börja kräva saker och ting... Poängen är dock att den nye ägaren (den "tredje parten") är helt rättslös enligt den nya ordningen trots att han förlitat sig på ett kvitto (eller något annat som för honom framstår som bevis på att säljaren är den rättmätige ägaren till prylen). Det behöver teoretiskt sett inte ens vara ett förfalskat kvitto, det kan ju t.ex. vara det äkta kvittot som tjuven stal samtidigt som prylen... Enligt den gamla ordningen hade man en situation med två förlorare - den bestulne och den godtrogne köparen som riskerade att få lämna tillbaka prylen (med allt vad den kan innebära då man inrättat sig efter den situationen, t.ex. genom att ha handlat på sig andra prylar som ska användas tillsammans med det stulan, jfr t.ex. att man köper ett par fälgar som visar sig vara stöldgods efter att man kompletterat med fyra nya dyra däck för att använda med fälgarna. Att sedan stå där med ett par fälglösa däck är ju inte så roligt...) I situationen med två förlorare fanns det dock en sort balans i förhållandet. Den godtrogne köparen kunde i alla fall få tillbaka pengarna som plåster på såren, eller så kunde den bestulne (förhoppningsvis) förlita sig till sin försäkring. Det är ju det som försäkringar är till för. Nu har man en istället en situation med bara EN förlorare, nämligen den godtrogne köparen. Observera att jag fortfarande vill poängtera att han måste vara i (äkta) god tro! Självklart är det bra att det blivit svårare att kränga stöldgods, men hela poängen är ju att när det är fråga om just stöldgods så finns det inte längre någon rimlig gräns för hur mycket jag som köpare ska behöva kolla upp i förväg. Jag blir i praktiken aldrig ägare till prylen. Jag tycker det är orimligt. MAXEY: Du säger att man aldrig ska sponsra med något stulet på bilen. Förklara då för mig hur DU bär dig åt för att försäkra dig om det när du vill köpa något begagnat via t.ex. en annons?!? __ Mvh /Pewe |
|
|
Precis vad jag skrev i mitt inlägg. Hur f*n försäkrar man sig om att det man köper inte är stulet!? Sjävlklart köper jag inte något som verkligen "luktar" men även om det är familjefar Lennart Svensson 47 som bifogar originalkvitto på fälgarna så kan jag ju inte vara säker... Länk Länk |
|
|
Exakt Anders! Du har greppat läget! Detta borde få alla som vill köpa begagnade prylar att dra öronen åt sig. Som kuriosa kan jag nämna att jag faktiskt så sent som igår köpte en begagnad shortshift av en kille, väl medveten om att han kanske inte var den rättmätige ägaren. Jag chansade således hej vilt! Det som slog mig i köpögonblicket var att det spelar f*n ingen roll om jag ens frågar om han är rätt ägare till spaken och om han har kvitto etc. Det har inte längre något bevisvärde och kommer inte hjälpa mig i en framtida tvist. Var det verkligen den effekten som lagstiftaren ville ha? __ Mvh /Pewe |
|
|
Det enda "rätta" sättet att få tillbaka t.ex. sin stulna bildel man hittar på en annan bil är att göra en polisanmälan mot ägaren till bilen där prylen hittats. Man har inte rätt att av den nya ägaren "kräva" att få tillbaka den. Har han gjort vad som anses själigt för att kontrollera att den person han köpte prylen av verkligen var den rättmätiga ägaren (t.ex. begärt kvitto på prylen och på sitt eget köpekvitto antecknat säljarens personnummer kontrollerat på hans legitimation) kommer han att få behålla prylen oavsett vad som händer... Jeppe A true gentleman never travels behind less than twelve cylinders! |
|
|
Pewe: Jag förstår inte riktigt vad du menar. "Poängen är dock att den nye ägaren (den "tredje parten") är helt rättslös enligt den nya ordningen trots att han förlitat sig på ett kvitto (eller något annat som för honom framstår som bevis på att säljaren är den rättmätige ägaren till prylen). Det behöver teoretiskt sett inte ens vara ett förfalskat kvitto, det kan ju t.ex. vara det äkta kvittot som tjuven stal samtidigt som prylen..." Innebär inte detta att godtrosförvärvet är borta? Den tredje parten kan ju inte hävda godtrosförvärv om prylen bevisligen är stulen. "Enligt den gamla ordningen hade man en situation med två förlorare - den bestulne och den godtrogne köparen som riskerade att få lämna tillbaka prylen (med allt vad den kan innebära då man inrättat sig efter den situationen, t.ex. genom att ha handlat på sig andra prylar som ska användas tillsammans med det stulan, jfr t.ex. att man köper ett par fälgar som visar sig vara stöldgods efter att man kompletterat med fyra nya dyra däck för att använda med fälgarna. Att sedan stå där med ett par fälglösa däck är ju inte så roligt...)" Du säger själv att köparen är godtrogen. Om fälgarna var stulna så är det inte mer än rätt att de skall lämnas, och inte köpas, tillbaka till den rättsmätige ägaren. Att köpa privat är alltid behäftad med ett risktagande. Köpes en bil i en bilaffär behöver inte konsumenten undersöka om bilen är stulen eller ej. Det är näringsidkarens ansvar. "Nu har man en istället en situation med bara EN förlorare, nämligen den godtrogne köparen. Observera att jag fortfarande vill poängtera att han måste vara i (äkta) god tro! Självklart är det bra att det blivit svårare att kränga stöldgods, men hela poängen är ju att när det är fråga om just stöldgods så finns det inte längre någon rimlig gräns för hur mycket jag som köpare ska behöva kolla upp i förväg. Jag blir i praktiken aldrig ägare till prylen. Jag tycker det är orimligt." Det kanske är en väckarklocka för oss konsumenter att vara mer skeptiska när vi köper saker på den privata marknaden. Möjlighet att stämma säljaren (tjuven) finns alltid, även fast det inte är realistiskt att hoppas på ersättning. Det är surt att ha fått exempelvis sina nyinköpta fälgar stulna och den nya ägaren hävdade att han köpte dem i god tro. I teorin skulle tjuven kunna sälja fälgarna till sin kumpan och denne kan sedan hävda godtrosförvärv. Att sedan behöva köpa tillbaka fälgarna av tredje person är ett hån mot den rättsmätige ägaren. |
|
|
Ett litet inlägg om detta. Först gäller det naturligtvis att kunna BEVISA att det som du misstänker vara något som stulits från dig är den saken som disskuteras. (t. ex. Fälgarna ska alltså vara märkte, ha serienummer eller liknande) Sedan gör man anmälan till polisen. Enligt Lag om godtrosförvärv av lösöre säger den att man är i god tro om "...det är sannolikt att egendomens beskaffenhet, de förhållanden under vilka den utbjöds och omständigheterna i övrigt var sådana att han inte borde ha misstänkt att överlåtaren saknade rätt att förfoga över egendomen." (3§) Översatt till svenska kan man väl säga att det är en liten svårare att hävda att man var i god tro, men absolut inte omöjligt. Sedan kan man då lösa tillbaka egendomen. Detta inbär att man får betala för varan en gång till, så att den som har köpt varan skulle bli lämnad utan vara och pengar hittar jag inget stöd till. Kortfattat: Lite svårare att hävda god tro, men inte omöjligt. Om man vill ha tillbaka det som har stulits och någon annan brukar, måste man betala lösen, alltså betala det pris som den som har köpt godset betalat för det. Hoppas det inte blev alltför rörigt... |
|
|
Mr Gold: Du har citerat den gamla lydelsen i 3 §, numera inlagd som andra stycke i 2 §. Den NYA lydelsen i 3 §, som trädde ikraft den 1 juli i år, är som följer: "3 § Även om förutsättningarna för godtrosförvärv enligt 2 § är uppfyllda, består ägarens rätt till egendomen, om egendomen har frånhänts honom genom att någon olovligen tagit den eller tilltvingat sig den genom våld på person eller genom hot som innebar eller för den hotade framstod som trängande fara. Kräver ägaren inte tillbaka egendomen från innehavaren inom sex månader från det att han fick eller måste antas ha fått kännedom om dennes innehav, får förvärvaren dock äganderätt till egendomen. Lag (2003:161)." Din slutsats är således rätt, dvs (som jag också skrev tidigare) det krävdes en del av köparen och det var svårt - men det var inte omöjligt - för att han skulle kunna hävda godtrosförvärv. Men det var som sagt enligt den gamla ordningen... Om man emellertid läser lydelsen av nuvarande 2 § tillsammans med den nya bestämmelsen i 3 § så hamnar man i situationen att trots att en köpare objektivt sett gjort ett godtrosförvärv (enligt förutsättningarna i 2 §) så ska det - om det handlar om rån- eller stöldgods - inte juridiskt sett betraktas som ett godtrosförvärv (ägarens rätt till egendomen består, vilket inte är fallet med "äkta" godtrosförvärv då äganderätten faktiskt har gått över på innehavaren), och då gäller följaktligen inte heller skyldigheten/rättigheten för ägaren att lösa tillbaka egendomen, eftersom den bestämmelsen endast gäller vid typer av godtrosförvärv där det INTE är fråga om just stöldgods. Det centrala här är att trots att förvärvaren är i god tro så har inte äganderätten gått över till denne. Jag har förståelse för att detta kan låta som ett cirkelresonemang, men det är faktiskt ingen logisk kullerbytta utan en relativt vanlig kostruktion inom juridiken när det handlar om att uttrycka ett undantag från en huvudregel, bl.a. inom straffrätten där man talar om att såväl de objektiva rekvisiten (dvs själva handlingen enligt brottsbestämmelsen) som subjektiva rekvisiten (dvs uppsåtet) måste vara uppfyllda för att kunna fälla någon för vissa brott. Jeppe: Läs den nya lydelsen av 3 §. Det finns inga undantag för skäligt förfarande hos köparen. I alla andra fall av godtrosförvärv så gäller de gamla vanliga skälen som köparen kan åberopa för godtrosförvärv, men inte om det handlar om stöldgods. Det är ju just det som hela ändringen går ut på. bjoerck: Nej, godtrosförvärvet är inte borta. Lagen gäller ju fortfarande och det finns en rad andra fall då det går att göra godtrosförvärv. En säljare kan ju sälja något utan att ha rätt till det trots att det inte handlar om rån- eller stöldgods, t.ex. när han inte äger egendomen (behöver inte ligga en stöld bakom för det), när han kanske inte är behörig att sälja egendomen (vid t.ex. samägande), när han inte får sälja pga t.ex. kvarstad, panträtt eller beslut om utmätning etc. Men du har rätt i att det juridiskt sett inte längre ska betraktas som ett "äkta" godtrosförvärv om det är fråga om just stöldgods. Det är ju det jag har sagt hela tiden, men det var inte vad du sa i ditt första inlägg... "Om fälgarna var stulna så är det inte mer än rätt att de skall lämnas, och inte köpas, tillbaka till den rättsmätige ägaren. Att köpa privat är alltid behäftad med ett risktagande. Köpes en bil i en bilaffär behöver inte konsumenten undersöka om bilen är stulen eller ej. Det är näringsidkarens ansvar." Vad som inte är mer än rätt eller ej får stå för dig. Och att det är behäftat med ett risktagande att köpa privat är ju uppenbart... Nu mer än nånsin. När det gäller köp från näringsidkare sä gäller faktiskt precis samma regler, dvs undantaget enligt lagen om godtrosförvärv beträffande stöldgods gäller även sådana köp (se vidare förarbetet till lagen, proposition 2002/03:17). För att skydda den godtrogne köparen något i dessa fall har man istället infört en ny bestämmelse i konsumentköplagen (21a § och 22a §)där man talar om "rättsligt fel", dvs att säljaren inte var behörig att sälja och att köparen då får "kräva avhjälpande, omleverans, prisavdrag eller ersättning för att avhjälpa felet eller häva köpet." Det är egentligen endast ett annat sätt att tackla samma problematik och således en specialkonstruktion för dessa fall. Effekten är dock densamma, dvs den gamla ordningen som skyddar den godtrogen köparen något kvarstår i dessa fall (och tur är väl det). "I teorin skulle tjuven kunna sälja fälgarna till sin kumpan och denne kan sedan hävda godtrosförvärv. Att sedan behöva köpa tillbaka fälgarna av tredje person är ett hån mot den rättsmätige ägaren." Jag är ganska säker på att kumpanen inte skulle kunna hävda godtrosförvärv, ens enligt den gamla ordningen, och definitivt inte enligt den nya. Och ja, jag kan också tycka att det är (eller rättare sagt VAR) ett hån mot den rättmätige ägaren att tvingas köpa tillbaka egendomen, men jag tycker samtidigt det är helt fel att frånta den objektivt sett godtrogne köparen ALL rätt. Det ställer helt orimliga krav på honom och rubbar den balans som fanns förut... Dessutom tror jag det i slutänden får fel effekter, privatförsäljningen kommer stagnera alternativt så struntar man som köpare helt i att försöka kontrollera säljaren/egendomen, eftersom det ju i praktiken inte längre spelar någon roll... __ Mvh /Pewe |
|
|
Pewe: Tack för din utredning av begreppen! Håller dock inte med dig om att jag hävdat att "äkta" godtrosförvärv råder vid stöldgods numera. Läs om mitt första inlägg nedan!: "Tänk även på att begreppet godtrosförvärv inte längre existerar enligt svensk lag (äntligen!). Köparen är skyldig att kontrollera att köpeobjektet inte är stulet innan inköp. Görs inte detta har denna rättsmätige ägaren rätt att ta tillbaka sin egendom" |
|
|
|
|
Du måste vara en registrerad användare för att kunna göra inlägg här.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.