|
|
|
|---|---|
|
Nu har jag sålt min gamla Compis, och när han körde iväg med den kom det nästan en liten tår i ögat. Det är egentligen rätt sjukt, det är ju bara en bit plåt, men lite nedstämd blev jag faktiskt. Det känns som att ta adjö av en gammal vän. Vi har varit med om mycket tillsammans, så det blir nästan som ett litet svek när man gör sig av med bilen. Ungefär som att sälja sin hund på begagnatmarknaden, inte så snällt direkt. Hoppas den nya ägaren tar väl hand om min älskling. Känner ni likadant när bilen försvinner, eller är det bara jag som är så sentimental? | |
|
Känner igen mig....har väldigt svårt för det också. När jag sålde min 528 för ganska exakt ett år sedan var det tungt som f-n. Var lite nere i flera dagar... Hade lovat att hämta killen som skulle köpa bilen (+en kompis) på flygplatsen och färden dit var fylld med ångest. Hehe funderade faktiskt på att vända om halvvägs dit, men jag skärpte till mig och plockade upp dem. En fördel med försäljningsångesten var i alla fall när han försökte pruta. :) När jag efter avslutad affär såg den glida iväg blev jag allt lite tårögd... Ska erkänna att samma sak gäller med vår gamla Jetta som ser ut att vara på upploppet. Även om det är en tråkbil så har den ställt upp i ur och skur utan att klaga och man känner sig hemma när man kör den. Men nu tycks det vara dags att ta farväl eftersom framvagnsbalken enligt bilprovningen var totalt uppostad. __ Länk |
|
| Min bror bröt ihop och började storlipa när vår gamle far skulle byta bort familjens gula Volvo 140... Förvisso var detta för över tjugo år sedan och brorsan var inte så gammal.... :-) | |
|
Jag känner absolut igen mig Kristian, det är en vemodig känsla att göra sig av med sin trotjänare :-/ Min familj är för närvarande på väg att sälja vår fina SAAB 9000 CDE -93 som tjänat oss troget i över 11 000 mil sedan 1996 då den köptes av pappas chef. SAABen är inget monster eller speciellt kul på något sätt, men den har alltid fungerat utan strul och känns faktiskt modernare och "tightare" än de flesta nya bilar jag kört. Det skär lite i hjärtat redan nu. Det beror ju delvis på att "man vet vad man har, men inte vad man får!".... Då vågar jag inte ens spekulera i hur sorgsen jag kommer vara när det blir dags för 320:n att säga farväl :-) Mvh, Kalle - BMWCS[syd]#5120 ____ Länk |
|
ant |
Jag vet vad ni menar, helt klart. Dock så var jag bara glad när jag fick iväg min förra bil, en ford sierra.. ;) Att sälja nuvarande pärla är inte aktuellt men jag fasar inför den dagen. Kalle: Du hade förmodligen släppt den med glädje, om du fått som du velat med 6:an.. (?) ========== Länk "bra att ha länk" Länk |
| du har väl tagit adressen så att du kan åka och kolla upp att den har det bra?... | |
|
Jag vet också vad ni menar!! Min mor krockade med vår 518 för ungefär 10 år sedan, hon klarade sig bra, det var jag ju självklart glad över, men bilen var ramsned och nära döden. Min far tröstade mig med att åka och kolla på andra bilar som vi kunde få ut på försäkringen, bland annat en Audi 80 och en annan 518, men ingen av dem var (enligt mig) lika fina som vår bil! Jag var yngre då! Bilen lever fortfarande och är kvar inom familjen! Skall ALDRIG säljas! ____________________________ Killar med kvalitet kör BMW! |
|
|
|
|
Du måste vara en registrerad användare för att kunna göra inlägg här.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.