|
|
|
|---|---|
Cenny |
Mest nyfiken på att kolla läget lite. Jag har min 750 -96a utannonserad och sedan dag ett har jag blivit fullkomligt överöst av skambud och ointressanta bytesförslag. Pratade nyss med en polare som sålde sin 750 -99 i våras och han hade heller aldrig någon sin varit med om nåt liknande. Det verkar som att just den här modellen har någon stämpel på sig som säger att man kan bjuda vad som helst och få säljarens medgivande. Jag har köpt och sålt bilar i ganska många år och visst har man fått skambud och bytesförslag då och då men aldrig i närheten av den omfattningen som på den här bilen. Det värsta är att INGEN av alla de som lägger skambud har sett bilen och det är ju totalt respektlöst enligt min mening. Hur har ni själva haft det med era bil försäljningar? Har det gått lätt och smidigt eller har ni också blivit nerringda av folk som själva vill sätta priset på bilen? |
|
Titta på denna annonsen: Länk Visserligen E32, men folk får ju en viss uppfattning om 750... /Mats J |
|
| Jag är helt överens med dig Cenny! | |
|
dom flesta vet ju att den är svårsåld, därav alla skambud BMW - När du älskar att skruva... |
|
|
Att lägga ett bud och förhandla pris utan att ha sett bilen är inget konstigt alls. Själv har jag inte tid att åka och titta på bilar jag inte vet att jag kan få till det pris jag är beredd att betala. Kan man inte acceptera det begränsar man gruppen potentiella köpare. De säljare som varit stenhårda på "du måste komma och titta på bilen innan prisdiskussion" fick direktnobben oavsett erbjudande när jag köpte bil i våras. Tillslut hittade jag en som var villig att förhandla pris på telefon (det var de flesta om man lägger fram det som att "jag har inte tid/vill inte spendera mina pengar på att åka runt och kolla på bilar som jag inte vet att jag kan få till det pris jag är beredd att betala, är det ok för dig att diskutera pris över telefon?" De flesta svarar ja på en sådan fråga, svarar man nej har man helt uppenbart inte på sig kundglasögonen! Jag har följt tråden om din 750, tror att osaken till skambuden är att alla lite äldre BMWbilar är under stark prispress med kunniga köpare samt att 750 har ett rykte (sant eller falskt) att vara extremt dyr att driva. Hade växellådan fungerat på din bil hade jag själv varit intresserad då violett är en av mina favoritfärger! Hursomhelst lycka till med din försäljning! |
|
|
exakt, nu visste jag ju inte att bilen inte ens funkade som den skulle, då blir den ännu svårare att bli av med inte många svenssons som köper en v12 på 5l när bensinen kostar 12kr litern, den kundkretsen som blir kvar då är 1 entusiasterna som vet att man får belåna huset när grejerna börjar rasa på 12an, och det gör dom, förr eller senare 2 gasglada tokar som vill ha en rolig bil, orkar oftast inte hålla på skruva å greja, vill bara ha en bil som funkar, att gasa skiten ur ett litet tag och sälja iväg den fort, medans den fortfarande funkar;) BMW - När du älskar att skruva... |
|
|
Cenny; Vem köper en 750iA-96 som innan växellådan rasade begärdes 39tkr för? Endast någon med egen verkstad alternativt riktigt modiga, bilen verkar var ett vrak med det priset speciellt nu efter raset, det är inte många som orkar lägga tiden för att få den körduglig, en 750 E38 med bra historik och utan fel kostar inte 39tkr oavsett miltal = dom som söker en letar vidare i stället, för att få väg din behöver antingen en bättre annons utan texten "Vet inte vad som är felet och har inte tid att leta heller" eller så erbjuder du den till Per Edvinsson i Vara (eller någon liknande), det sistnämnda hade jag gjort om jag fort vill bli av med den...Länk en annan E38 som skrotas. Ditt inlägg är väl människor som bara skickar/ringer ett bud utan ha hört detaljerna om bilen, det är vågat för det är inget som säger att bara för att jag får en bil 20tkr under vad bilvärderingar eller liknande säger så är det ett bra pris, kan finnas omfattande brister som gör att det priset en skämtsamt dyrt = det krävs informationsutbyte innan man lägger ett bud, jag har köpt ett flertal bilar (läs 540i E34) utan ens ha pratat med säljaren i telefon än mindre sett bilen, bud lägre än begärda har jag gett vid nästan alla tillfällen men först efter en stor mängd mail med extra bilder, inscannade fakturor/serviceböcker etc. Stephan PS; Baader; J.L här på forumet har ägt, hur många är det nu Johannes? 4, 5, 6st 750: is, som varit utan katastrofer så snälla sluta skriva ner 750!! (anledningen Cenny rasat i lådan är för spekulanten vrålbackat då rasar 5HP30 = 20tkr i rep. som en kompis fick erfara när han gjorde likadant med sin 540iA och 20tkr är inte såå mycket pengar, det är väl hälften vad en ny 116i rasar när man kör ut från handlaren) |
|
|
Tom. 7 st 750i har de hunnit bli Stephan =) och dom dom (hittils iaf!) rullat problemfritt bortsett från rena slitdelar som bromsar, bussningar mm. Jag har sålt 2 st 750 E38 sen 2005 och jag har faktiskt inte samma erfarenhet av skambud etc. Snarare har de varit få, men seriösa spekulanter som hört av sig, och den första som tittar köper. Bilarna har varit lite mer av "entusiast-karaktär" och annonserna varit välgjorda och priset runt 70k (95or). Cennys 750 ser mer "bruksig" ut och man blir inte lockad till köp av annonsen. Nu är den dessutom defekt och priset är mkt lågt, och då drar de åt sig massa oseriöst folk som vill ha nått billigt och fixa till. Dessa stollar brukar man slippa när man annonserar lite finare exemplar till högre priser.. BMW CS #5139 |
|
|
När jag skrev mitt första inlägg läste jag vad Cenny skrev: - "Hur har ni själva haft det med era bil försäljningar?" Jag fick inte uppfattningen om hur kass hans bil är utan hur vi andra 7-serie ägare haft det med våra försäljningar genom åren. Och återigen håller jag med Cenny. Om man som J.L åkt mycket vackra vagnar med god servicehistorik och ett utsatt pris på låt oss säga 80000:- bara för att ha en siffra. Låt oss även säga att det är ett fullt godkänt marknadspris. I det läget vill man vara utan bud som ligger på 20000:- Vilket jag uppfattar inte som bara ett skambud utan en förolämpning! Även byten mot vävstolar, flygande mattor eller elektronik utan kvitton går bort för de flesta... Visst kan man ge bud eller köpa en bil osett om man tycker det känns bra, men jag uppfattade inte frågan som sådan. |
|
Cenny |
Min bil och dess skick är helt orelevant i den här tråden. Som jag nämnde hade min polare exakt samma erfarenhet när han sålde sin -99a som var i absolut toppskick. Han begärde vad som ansågs vara ett väldigt rimligt pris för bilen. Det jag vill är att få höra lite om era erfarenheter av affärer med de här bilarna. Det är inte enbart skambudningen som jag retar mig på utan även sättet folk gör det på. Pris kan alltid diskuteras, ingen tvekan om den saken. Även jag testar folk redan på telefon för att se om priset är diskuterbart, dock utan att lägga ett bud på en bil jag inte ens sett. När jag letar bilar kollar jag runt och tittar enbart närmare på bilar som jag tycker känns värda annonserat pris, alla de andra är det ju meningslöst att lägga energi på. Står det dessutom i annonsen att "skambud kommer avvisas", då har man liksom fått en hint om att den här säljaren inte kommer ta några bud. Människor har alltid olika uppfattning om saker och ting, så även pris på bilar. Vad annonsläsaren tycker om priset är ju egentligen totalt ointressant. Säljaren har gjort sin värdering och anser man att den är felaktig så kan man leta efter andra bilar i stället. Brist på visat intresse kommer då sänka priset på bilen efter hand. Skambud ger mig snarare lust att höja priset än mer. Men det verkar som att allt det här med respekt gentemot den andre parten är nåt som inte existerar vid handel med de här bilarna, vilket egentligen är ganska märkligt. Om man säljer en Volvo 740 eller 940 så vet man att vilken stolle som helst kan ringa men konstigt nog är det nästan aldrig några skambud på de bilarna. Sedan finns det den typen av köpare som ringer och talar om vilken totalt värdelös bil man har, hur mycket fel det finns som man inte ens själv känner till, hur mycklet som kommer börja krångla inom kort och hur extremt kostsamt det kommer bli att laga. Enligt dem vill knappt ens skroten ta emot bilen... Trots det vill de ändå köpa bilen. Som sagt är det inte min bil den här tråden handlar om utan era erfarenheter. |
|
"Vad annonsläsaren tycker om priset är ju egentligen totalt ointressant. Säljaren har gjort sin värdering och anser man att den är felaktig så kan man leta efter andra bilar i stället" Jag håller inte alls med dig i hur du ser på en bilaffär, speciellt inte den typen av bil. Vill man sälja sin bil kan man helt enkelt inte välja själv vad man vill få betalt. Du bil är värd så mycket som någon är beredd att betala. Uppenbarligen finns det ingen som hittils tyckt ditt pris är tillräckligt attraktivt. Får du många "skambud" kanske det tyder på att det är i den prisklassen köparna tycker att bilen hör hemma. Givetvis får se ett skambud som ett inledande bud som kan ledade till ett pris där ni kanske möts på halva vägen? Skulle själv sälja en bil för 120´ och fick köparen bjöd 85´ då kan man ju be honom fara och flyga eller vänligt förklara att prutmånen är rätt så begränsad. Jag valde den sista metoden och han köpte till slut bilen för 117´. Jag klandrar honom inte för att han försökte. Om man tycker att alla andra är idioter är det kanske dags att ta sig en funderare... |
|
Cenny |
Min bil är såld så det var i alla fall tydligen någon som fann priset attraktivt. I övrigt är det så att oavsett om man agerar som privatperson eller firma så har man full rätt att själv sätta pris på den produkt man säljer. Om jag ska sälja MIN bil så är det jag och ingen annan som bestämmer för vilket pris jag är beredd att skiljas från den. I mitt fall hade jag en gräns för vad jag var beredd att släppa bilen för och den höll jag stenhårt på. Nu säger inte jag att man inte ska vara beredd på att få skambud när man annonserar ut en bil. Några enstaka skambud får man alltid men jag har aldrig någonsin fått skambud i den här omfattningen tidigare. Det har varit väldigt svårt att bemöta varje ny spekulant med ett representabelt mått av respekt när man i nästan varje samtal möts av en ganska arrogant typ som börjar med att ge ett pris (och sedan gör allt för att övertala en till att gå med på det) och i övrigt ställer sig tämligen ointresserad till bilen och dess skick. De är inte heller det minstra intresserade av att föröka mötas på vägen. Personen som köpte bilen ställde många frågor om bilen, tittade igenom den noga och provkörde innan han över huvudtaget började prata om pris. Det tog en stund innan vi var överens men han bemödade sig i alla fall om att kolla upp bilen, titta och provköra innan priset kom in i diskussionen. Visst, i vissa fall kanske man har väldigt långt att åka och då kan man alltid höra sig för lite hur fast priset är. Men att tro att man kan ringa på en annons, ge säljare ett pris och förvänta siga att han utan diskussion ska gå med på det utan att ha sett eller ens frågat nåt om bilen, det är i mina ögon en ren förolämpning gentemot säljaren. |
|
Cenny, du har här fått presenterat två olika syn på försäljning. Den ena är kortfattat. "Jag som säljare bestämmer pris, håller stenhårt på det. Den vara jag säljer är värd det, något jag är till 100% säker på. Den som försöker förhandla pris förolämpar mig". Den andra som jag sällar mig till är: "Jag tror mig veta vad varan är värd, därför sätter jag antingen ett fastpris eller ett pris som är förhandlingsbart och kommunicerar att det är förhandlingsbart. Skambud hör till spelet, det viktiga är att försöka att avsluta samtal/mail med otrevliga personer så fort som möjligt eftersom det sannolikt inte kommer att leda till något avslut jag kan acceptera. Prisförhandlingar på telefon är självklart ok eftersom jag inte kan begära att köparen ska ta tid/pengar att komma och titta på något som kanske innebär 50-60mils körning och att spendera en hel dag på något man inte kan acceptera priset på. I fokus när jag säljer något är att ha kundglasögonen på mig och lyssna på kunden och svara på frågor." Vilken metod man väljer är upp till var och en. Själv har jag provat båda två och haft mest framgång med metod nummer två. Lycka till med nästa köp och nästa försäljning! |
|
Cenny |
simon_en, " "Jag som säljare bestämmer pris, håller stenhårt på det. Den vara jag säljer är värd det, något jag är till 100% säker på. Den som försöker förhandla pris förolämpar mig" " Det mesta av det har jag inte sagt och ska du citera mig så gör det korrekt utan att omformulera mina meningar. Jag har handlat en hel del med bilar och visst stöter man på en hel del märkliga typer och det är en del av affären som man får räkna med. Jag kan spelet ganska väl och vet hur det fungerar. Jag vill dock poängtera att rent generellt så är de flesta köpare väldigt trevliga och vänliga och visar intresse för bilen. Jag har haft många intressenter av den typen även denna gång men jag kan nog påstå att 90% av samtalen har varit från den typen av köpare som visat absolut inget som helst intresse för bilen. Utan att ens ha ställt en enda fråga om bilen sätter de ett pris på min bil som jag förväntas godta, förhandling är inte det minsta intressant för dem. Jag menar inte att man ska be dem fara och flyga, jag är faktiskt ganska duktig på att på ett vänligt sätt avsluta ett sådant samtal. Men när man får 10 - 20 såna samtal om dagen, ofta i tät följd, så blir man lätt irriterad. Samtidigt har man fått ett par samtal om dagen av människor som anser att bilen är korrekt värderad, något som stärker min tro på att jag satt ett bra pris. Viss förhandling på telefon KAN jag gå med på om personen har långt att åka men om samtalet enbart kommer till att handla om pris och köparen visar noll intresse för bilen då drar jag öronen åt mig. Det jag menat i samband med den här affären är att 90% av de som ringt inte varit det minsta intresserade av förhandling, de har satt sitt pris på en bil som de inte har sett eller ens frågat något om. Det jag menade med att jag sätter priset är just att jag som säljare har en känsla för vad min vara är värd. Ska jag sälja en bil för säg 50 000 så kanske jag tänker för mig själv att jag kan komma acceptera ett bud på 45 000, men under det priset vill jag inte gå och då får bilen hellre bli kvar i min ägo. Om någon då ringer och bjuder mig 30 utan att ha sett bilen så blir jag givetvis mindre glad och säger vänligt att då behåller jag hellre bilen. Jag som säljare har rätt att sätta en undre prisgräns som jag inte tänker passera. Det betyder inte att min värdering är korrekt, men det är var bilen är värd för mig. Om jag inte är i behov av pengar, vilket jag ytterst sällan är, eller av någon annan anledning måste bli av med bilen så behöver jag inte acceptera några bud om jag inte vill. Alla pris kan förhandlas, i bland även på telefon om köparen har långt att åka, det tror jag vi är eniga om. Dock har man i princip alltid en viss bestämd prutmån och den lägger jag in i mitt pris. Men som jag skrev innan, jag bestämmer för vilket pris jag är beredd att skiljas från min bil eftersom det trots allt är MIN bil vi talar om. Även om jag i bland godtar ett bud som känns rimligt så är det faktiskt som så att jag har ingen skyldighet att acceptera högsta bud eller över huvudtaget gå med på en budgivning. Jag försöker heller inte på något vis tvinga på någon en affär som den personen inte vill ha. Vill någon ge vad jag begär, vilket det i princip alltid finns någon som gör, så är det fint. Om inte, då får väl bilen stå kvar då tills jag känner för att ändra mitt pris. Det finns alltid en valmöjlöighet och världen är full av bilar som ska säljas. Är jag för dyr och du tycker du kan hitta en anna bil billigare, köp den då. Det hade jag gjort. |
|
Cenny, min ambition var inte att citera dig, den var att sammanfatta andemeningen i det du och flera andra ofta ger uttryck för. MAO är den absolut ingen exakt beskrivning av dina åsikter utan ett försök att sammafatta en vanlig attityd bland säljare. Håller med om det mesta du skriver att det är tröttsamt med personer som inte visar något intresse för bilen utan endast skambjuder. Som jag skrev är det en konst att identifiera de som visar intresse för bilen utan att vara villiga att betala ett rimligt pris och ägna dem så lite intresse som möjligt. En annan fråga som kan stötas och blötas är var ett riktigt pris är. Själv lyckades jag pruta 25% på den bil jag köpte i våras, blev erbjuden den på köpesannons först till 80, efter tre veckor var det 60 som gällde. Fick en mycket fin bil som på intet sätt var ett vrak (tvärtom) trots att den låg i absoluta botten prismässigt. Detta var ingen BME utan en 9-5 aero, men resonemanget fungerar på BMW också. Saab och BMW har det gemensamt generellt att de är svårsålda och begpriserna är låga (bortsett från e60/e90). I övrigt, grattis till försäljningen! |
|
|
JL hur långt rullade dessa 750 som aldrig gick sönder, per år? BMW - När du älskar att skruva... |
|
|
"Saab och BMW har det gemensamt generellt att de är svårsålda" Finns inga svårsålda bilar hävdar jag. Men vissa har riktigt dåligt andrahandsvärde som tex SAAB 9-5 och stora lyxbilar, tex BMW 7-serie, när de fått några år på nacken. Udda märken står sig ofta dåligt likaså. BMW:s minsta modeller står sig inte speciellt dåligt. Mini Cooper (om man får räkna desaa till BMW) står sig riktigt bra. 1-serien tycker jag också stått sig bra. 3-serien klara sig hyggligt. |
|
|
BjörnB, visst är det så att alla bilar är lättsålda till tillräckligt lågt pris. Kan inte argumentera med dig där. Dock är Saab rejält svårsålda. Många annonserar dem i priser som inte har någon förankring i rimliga försäljningspriser. |
|
|
Jag har sålt tre E38:or (728, 740 och 750) i varierande skick och prisklasser, och aldrig råkat ut för mer än enstaka konstiga bud. En seriöst utformad annons skrämmer onekligen bort de som tror att de ska göra årets klipp lika mycket som en slarvig annons lockar fram dem. Mvh, Kalle ___ Bilarna: Länk |
|
|
Det jag tycker är underligt i många bilannonser är just säljarens nedlåtande/okompromissande ton och ordval. Ordval som "seriösa spekulanter ringer", "skambud undanbedes" etcetera är ju underliga. Inte ens om jag hade en bil som var så unik att jag i princip kunde sätta mitt eget pris och ändå veta att jag fick den såld skulle jag uttrycka mig så. Förstår inte tanken bakom sådant. Hur skall jag som köpare veta vad som säljaren anser vara ett skambud? Får man ett skambud så är det ju bara att tacka nej, svårare än så är det ju inte. Nej, vill man bli en framgångsrik säljare bör man nog tänka lite mer på hur en presumtiv köpare ser annonsen. Om man tror att man skrämmer bort oseriösa köpare med en spetsigt utformad annons så är nog risken stor att man även skrämmer bort en del seriösa köpare också. |
|
|
|
|
Du måste vara en registrerad användare för att kunna göra inlägg här.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.
Klicka här för att registrera dig. Registreringen är gratis.
Är du redan användare? Logga in i menyn.