Lågmilaren — Del 1: Framgrävningen

För några veckor sedan blev jag kontaktad av en kvinna som kommit över en 518i -91 som sades ha gått extremt lite, i storleksordningen 6 mil. Hon visste ingenting om BMW-bilar och ville ursprungligen ha tips hur hon kunde sälja den på bästa sätt. Jag erbjöd mig att titta på bilen och ta reda på exakt vad det var för modell och hjälpa till att få fakta i annonsen korrekt.

Den ursprunglige ägaren skulle i princip kört hem bilen från handlaren, ställt den i garaget och sedan inte kört mer. Anledningen till detta sades vara att frun i huset inte kunde tänka sig åka BMW och så blev det som det blev, som det ofta blir. Bilen skulle dock ha körts häromåret och i samband med det byttes kamremmen och batteriet. Efter det ställdes den in igen.

Nycklarna till bilen saknades, och den stod dessutom instängd bakom en massa bråte i ett garage. Så vi skulle höras när hon beställt och fått nya nycklar från BMW — och då skulle jag komma förbi och medverka vid framgrävningen av bilen. Så skedde nu en vacker måndag i april.

Bild 1: Ett garage någonstans i Sverige som inte skvallrar om att det innehåller en praktiskt taget fabriksny BMW.
Bild 2: Efter att ha flyttat undan diverse saker skymtar ett bekant bakljus.
Bild 3: Bilen är av någon anledning skyddad med kartongpapp.
Bild 4: Lacken är därför något smårepig men inget som förmodligen inte går att polera bort.
Bild 5: Bortsett från diverse löv ser det ut som det skall, det vill säga nytt.

Bilen visar sig vara Gletscherblå metallic — en av de absolut snyggaste lackerna den perioden. Den har dåvarande komfortpaketet med taklucka och lättmetallfälgar. Pacificblå tyginredning med fantastisk nybilsdoft. Svårt att beskriva bilen närmare, den är ju ny helt enkelt.

Bild 6: Bilen hade gått 31 mil, visar det sig — men det är ju inte så mycket på 15 år det heller.
Bild 7: Det luktade nytt inuti bilen. Och såg naturligtvis ut därefter.
Bild 8: Tillfällig skattelapp från 1990 är allt som har suttit här.
Bild 9: Alla verktyg på plats? Skoja inte.
Bild 10: Orört av saltets tand.

Lacken är dock smårepig på grund av kartongerna som legat på, men jag ser inget som inte borde gå bort med en proffsig polering. Svårt att göra en exakt bedömning dock då den av naturliga skäl är något smutsig och dammig exteriört. På bakre kofångaren, under listen, finns en skada i lacken. Men är det inte mer får man vara glad, med tanke på allt som stod och balanserade omkring bilen.

Bild 11: Beklagar den usla bildkvalitén men ljusförhållandet var inte optimalt.
Bild 12: Som nytt — ingen överdrift.
Bild 13: En polering så ser den fantastisk ut.
Bild 14: Se bara på skärmkanten.

Bilens historik är alltså en smula oklar, men en undersökning med Bilregistret ger lite mer information. Det är årsmodell 1990, inte 1991 som först uppgetts, men det spelar naturligtvis ingen som helst roll. Bilen såldes ny av Henry Melin Bil AB och togs ut 1990-06-28 av ett företag. Den övergick sedan i privat ägo under 2002. Ett år senare besiktas bilen 2003-10-06 med 72 km på vägmätaren. I samband med detta byts kamremmen och nytt batteri införskaffas, varvid bilen får ytterligare 239 km på vägmätaren. Innan den ställs undan igen.

Tyvärr visar sig de av BMW beställda nycklarna inte passa av någon anledning, så vi kan inte rulla ut bilen för att försöka starta den. Det får bli en annan gång.

Denna bil är naturligtvis unik, one of a kind. Att köra den som bruksbil är ju självklart inte att rekommendera, då det unika med bilen förbrukas. Det kommer nog inte att bli aktuellt dock, då ett icke obetydligt antal bruksbilar kan köpas för vad den här kommer att säljas för, särskilt om rätt köpare anmäler sig. Kanske du? Kom igen nu. Det vore synd om den skulle försvinna till Tyskland…

→ Del 2: Provkörningen