Nya 1-serien - En BMW i Golfklassen

BMW breddar sortimentet, och ger nu ut en bil i Golfklassen. 1-serie är modellbeteckningen, vilket gör gällande att det knappast dyker upp någon mindre modell inom den närmaste framtiden. Tur är väl det, för vem vill egentligen trängas i en premiumbil?

Vi har provkört bilen i södra Tyskland, närmare bestämt alldeles i krokarna av självaste BMW-fästet i München. Där ges möjlighet till både kul körning på slingriga småvägar och försök till att spränga ljudvallen på Autobahn. Det sistnämnda gjorde vi allt för att klara av, och de slingriga småvägarna fick också bekänna färg.
För att kunna ge ett mer fylligt utlåtande om bilens brister och fördelar behöver vi bilen längre än några timmar, så vi ber vänligast att få återkomma med en mer värdefull rapport längre fram när vi har ett bättre underlag. Tills dess nöjer vi oss med att presentera den första känslan av bilen, och berätta vad som känns bra och inte.

Hemtrevligt och hanterbart
Första intrycket av BMW 1-serien är att den är i ett behändigt format, där man kommer nära både vägen och sin passagerare i högra sätet. När man tar plats bakom ratten i 1-serien får man genast en känsla av hemtrevnad, och en rejäl dos déjà vu infinner sig. Bilen har noggrant tagits fram som det minsta syskonet i raden av de övriga bilarna, vilket återges mest överallt. Men det är inga stora måttskillnader jämfört med 3-serien, den är till exempel exakt lika bred, och till och med två centimeter högre.
Vindrutans övre linje går ganska långt ner, ungefär som att dra ner kepsen i pannan. Sportigt tycker vi, instängt kanske någon annan säger.
Bakom ratten hittar vi en stor varvräknare till höger, och en lika stor hastighetsmätare till vänster. Tankmätaren har jämfört med 3-serien fått flytta in i underkant på varvräknaren. Reglagen för övrigt sitter där de ska, och den största förvåningen för nypåstigna är start- och stoppknappen. Borta är nyckeln, som nu är ersatt av en liten dosa som trycks in i ett ändamålsenligt hål under knappen. Vill man betala extra kan man slippa det momentet. Dosan ligger då kvar i fickan och kan dessutom med automatik låsa upp dörren när föraren närmar sig och tar tag i dörrhandtaget.

Premiumpris- och känsla
Tyvärr är 1-serien en ganska dyr pjäs; den stannar i premiumsegmentet på alla sätt. Köper man en bil för mellan 200 och 250 000 kronor vill man ha åtminstone en del lyx för pengarna, och då får man börja sätta kryss på beställningssedeln. Kombinationen sport- och exclusivepaket lär många lägga till, där medföljer mugghållare, regnsensor, farthållare, lättmetallfälgar i 16 tum, sportläderratt, sportfjädring, multifunktionsratt, sportstolar och lite annat smått och gott.

Kort och lätt
Tjänstevikten på 120i är så låg som 1 335 kilo, vilket beror på att man genomgående valt lätta material. Ännu mindre väger 116i som kommer senare i höst — 1 280 kilo. Tyngst är 120d med 1 415 kilo. Bilen är kort, men axelavståndet är långt. 2,66 meter är mycket för en bil som totalt mäter 4,22 meter. I klassisk BMW-anda är överhänget fram kort, till och med väldigt kort.

Förhandsvisad design
1-seriens linjer kommer direkt från Chris Bangles skrivbord. Redan 2002 visades CS1 Concept, en liten cabriolet vars linjer visade sig bli verklighet i nya 1-serien.



Utifrån denna bil är det inte svårt att förstå att modellserie 1 inom kort får flera karossval i till exempel nämnda cabriolet, och förmodligen även coupéversion. Från sidan kan man skönja drag från BMW Z4 om man nu inte ser de direkta likheterna med CS1 Concept. Fronten är en tydlig lillebror till 5-serien, fast med snällare uppsyn. Likheterna till trots står 1-serien för sig själv, och är lätt att känna igen från håll.

I väntan på prestanda
Trots låg vikt och hyfsat antal hästkrafter saknas det där trycket man vill ha, även med de större motoralternativen som vi provkörde. Största dieselalternativet 120d visar förstås musklerna med 340 Nm i vridstyrka — att jämföra med de 150 Nm som kommer i 116i. Det gör nedväxlingar i omkörningsfilen bortkastade, men det blir ändå ingen wow-känsla när plattan går i mattan. 0-100 går på 7,9 sekunder i 120d, 8,7 sekunder i 120i, 10,0 sekunder i 118d och 10,8 sek i 116i. Paketet är så välbyggt att man förväntar sig mer, och med all säkerhet klarar 1-serien betydligt mer än man bjuder på i denna omgång.

Autobahn-kryssare i flugvikt
Att en 1 300 kilo lätt bil skulle kunna beskrivas som en autobahnkryssare var det nog fler än vi som betvivlade, men i 1-serien är det sanning. Under säkra omständigheter på den tyska frihetens väg nådde vi 220 km/h i en dieselmatad 120 — en bil som i jämförelse med hårdingar som 530 och 740 räknas under kategorin flugvikt. Hemligheten i kursstabiliteten ligger delvis i en mycket låg tyngdpunkt, och massor av jobb i vindtunneln. 120 är en föredömligt tyst bil i höga farter, en känsla som verkar direkt ärvd från de större modellerna. Viktfördelningen är lika på båda axlarna, det gör snabb kurvtagning säkrare. Bilen förvånar sällan med svårhanterade sladdar, trots snabb körning på blöta småvägar.

Mer andrabil än familjebil
Utrymmesmässigt ligger 1-serien bra till, när man jämför med utmanarna. I den här klassen betyder det att två åker riktigt bra, fyra hjälpligt och fem vid katastroftillstånd. Framsätena i sportversion är i alla fall helt ljuvliga, speciellt med den elektriska klämfunktionen för sidfläsket. I Sverige kommer 1-serien med Isofix-fästen på tre platser som standard.

Medföljande utrustning
I BMW 1-serien får man som standard s.k. "run-flat-hjul" — de klarar av att köras med även efter punktering, i lägre hastighet. Man varnas även om däcktrycket blir för lågt. Av någon anledning har man i Sverige valt att det illa klingande "rökarpaketet" ska ingå från fabrik, det vill säga cigarettändare och askkopp. Elhissar bak får man bara på 120-modellerna, liksom dimstrålkastare fram. En enklare färddator är standard i alla bilar, liksom en temperaturmätare som varnar vid halka.

FILMER
Filmer från testet av 1-serien hittar du på sportbilen.se:s medlemssida.
Klicka här!

Text och foto: Bo Lundvang, sportbilen.se