BMW 740iA –95

BMW 740iA 1995. 28 000 mil. En ägare. En “fullriggad” ponduskryssare.

Jag får i uppdrag att fixa AC. Reparation/kontroll och lite allmän översyn via min verkstadskontakt i Örebro av bilens ägare, som sålt bilen och vill att den ska vara “klockren” vid leveransen till den nya ägaren. AC är orörd sedan ny och har visat en tendens att inte gå igång ibland — ett normalt läckage som behöver en provtryckning, kontroll och fyllning med spårvätska. Jag och min kompis Stefan hämtar bilen på en onsdag och beger oss hemåt (20 mil) med hemadressen proggad på navin, första gången jag använder en sådan.

Stefan som är van att serva sådana här vagnar ger mig en lektion i vad alla knappar och funktioner (som helt plötsligt gör min 528i snikutrustad) är till för: Bakrollo. Stolar med minne och inställningar som förvandlar en tandläkarstol till en pinnsoffa. Solskydd med belyst sminkspegel, vänster backspegel som automatiskt ställer om sig när backen läggs i (kanon!). CD-växlare, telefon. Navi av eftermonterad modell med mera — och allt fungerar perfekt trots alla mil.

V8:an (286 hk) mullrar hemåt i maklig fart ca 125 km/h med farthållaren, bilen går tyst utan skrammel och irriterande vibrationer som man nästan förväntat sig att en bil med det miltalet ska ha. Imponerande kvalitet. Den kostade en bit över 600 tkr ny 1995 och kvaliten motsvarar det priset.

Bilen säljs idag för 135 tkr — mera bil för pengarna än en BMW 7-serie E38 kan man nog inte köpa idag. Just detta exemplar är pedantiskt skött sedan ny med en dokumentation som består av en välfylld A4-pärm.

På rodel och puckelpistbana E20 söder om Örebro går bilen utan minsta skakningar eller vibbar — mycket ovanligt även på nya bilar. En välkänd MB-300TE dyker upp i sidospegeln i bra fart. Jag förvandlar genast MB till stillastående med ett gaspdrag — motor och låda svarar klockrent. De 286 hkr finns garanterat kvar, den tunga vagnen skjuter fart på ett imponerande sätt.

Bilen är väldigt stabil på vägen även om man provocerar den lite mer än normalt. Provade att köra lite fortare på avfarterna till E20 — den får fullt godkänt. För att kolla nivåregleringen och undanmanöverstabiliteten lastade vi skuffen full med gråsten. STABILT!

Ska jag klaga på något? Nej egentligen inte. En förbaskad trevlig bil som jag själv skulle kunna tänka mig äga och trivas förträffligt med. Framrutan bör absolut bytas, jobbig i kvällssolen. Motormässigt kan det höras ett lite slämm rande när bilen är kall — normalt slitage — men tystnar när motorn når arbetstemperatur. Det finns många fina mil kvar i denna vagn om den sköts rätt. Bara att gratulera den nyblivna ägaren till en mycket fin bil!