BMW 523i –97

Jag fick tillfälle att lägga vantarna på en solidblå 523i –97 med 20 700 mil på mätaren.

Bilen är svensksåld i Göteborg och har full BMW-service t.o.m. 17 354 mil. En gedigen lunta med specade fakturor fanns i bilen, bilen har skötts bra. De sista stämplarna var dock hos en auktoriserad MB-verkstad — lite tveksamt, då jag plockade ur mikrofiltret och det garanterat inte var bytt på 7 000 mil, samt att oljan var väldigt svart för att ha rullat 500 mil. Dessutom var alla 5 gröna servicelamporna fortfarande intakta och någon borde ha slocknat. Bilen ska in på rejäl service snarast.

Bilens utsida ser hyfsat bra ut, inga bucklor på sidorna men lite skavmärken här och där, samt rejält gråa framljus. En 523 i hyfsat bruksskick med normal utrustningsnivå, inget extra men det nödvändigaste. Standardrosten finns: bakluckekant, runt låset och under tanklocket — åtgärdbart om man inte släpper det längre. Invändigt är bilen riktigt bra. Ingen skinn, men blå plyschlädsel av hög kvalitet — miltalet märks inte alls. Ratten är rejält blanksliten och mittdelen lite insjunken, medan pedalerna såg ovanligt fräscha ut. Gummimattan har rejäla hälslitage.

Motorrummet ser fräscht och välstädat ut. Dessutom är det bytt kylare, expansionskärl, termostathus och slangar — en kostnad som kommer förr eller senare och nu är ur världen. Ny skivor och belägg fram, bakbromsarna bytta vid något tidigare tillfälle. Stötdämpare fram är också bytta. Nya Dunlop SP 9000 däck på snygga 17"-fälgar med klarlackssläpp på kanterna.

Så sedan var det dags att ta en tur på 5–6 mil för att känna på slitaget. Men jag blev positivt överraskad: inget skrammel, gnissel utan tajt och fin i fjädring när jag försökte provocera hjulupphängningen. Motor, transmission, koppling, växellåda — inga missljud, allt fungerade perfekt. Jag noterade en viss obalans på något däck som vibrerade mellan 110–120 km/h, annars helt lugnt i bilen. Trevliga däck, tysta och inga som helst spårningstendenser.

Motorn drar fint, jämnt och utan protester. En 523:a gör sig inte ett dugg bevär gentemot en 528 — tunnare i alla lägen motormässigt, men ingen slö bil för det. Att köpa en fullservad välunderhållen E39 med 20 700 mil behöver inte alls vara en dålig affär. Prisniwån vid försäljningen var 95 000 kr och det tycker jag är något för mycket — bilen såldes inte av en BMW-handlare. Byta ut de grå framljusen och mattorna ger direkt ett fräschare förstasynintryck.

Epilog: Historien om CDK 562

En uppföljning skriven från bilens perspektiv — baserad på offentliga handlingar från Vägverket och Bilprovningen.

Hej! Jag heter CDK 562 och är en blank skinande Dunkelblå 523 –97 som levererades till en firma som säljer pennor 1997-01-17 i Göteborg. Där sköttes jag om fint, luftades och kördes många mil, och varje år fick jag min BMW-servicestämpel i min bok — anda fram till 2001-03-30 då jag rullat 17 354 mil.

Kördes sedan ytterligare 1 600 mil innan jag byttes mot något yngre mot en VAG-bil i Göteborg. Min mätarställning var då ca 19 000 mil 2001-10-02, men redan 2001-10-08 kom bilhandlare Mille och köpte mig — men tröttnade ganska fort. Nästa bilhandlare “Bilfynd” blev min nästa ägare 2001-10-16, och där blev jag kvar tills 2002-01-14 med 19 500 mil.

Det kom en dam från Mölnlycke och hon blev min nästa ägare — men sålde mig redan efter 8 dagar till grannen tvärs över gatan 2002-01-22. Jag klarade årets besiktning 2002-04-11 med glans — och mätarställningen var då 18 996 mil, något mindre än tidigare. Jag fick även en stämpel i serviceboken vid 19 313 mil, men det var inte en stämpel jag var van vid — utan en Mercedesstämpel, och ingen ny olja heller!

Fick sedan 2003-03-22 en liknande stämpel vid 20 225 mil. Både 020427 och 030322 är lördagar — MB-verkstäder brukar ha stängt på lördagar, så det är långt ifrån säkert att någon faktiskt tittade på mig. Däremot har jag ett startbatteri från en Mercedes och startar glatt ändå! Nästa ägare beskäftigade sig i Huddinge och jag hamnade till sist hos Hassos favoritpizzabagare som ny ägare 2004-08-31 med fem gröna lampor lysande — men fortfarande ingen frisk olja i maskinen.

Och därmed hamnar jag äntligen på verkstad och får halsen rensad från alla felkoder, blir nyinspekterad, och äntligen tömde man tråget på den svarta smeten och fyllde fräsk och fin Mobilolja samt bytte de gamla nötta gnistpluggarna. Pust! Det var länge sedan jag mådde så bra, trots att jag rullat ca 24 000 mil som min ljusmodul lagrat. Bäst var att Hasso gillade mig i alla fall!

Samtliga uppgifter är hämtade från Vägverket, Bilprovningen samt auktoriserade och icke-auktoriserade verkstäder. Vägverkets och Bilprovningens uppgifter är offentliga handlingar. Ljusmodulens mätarställning är tekniskt svår att ändra — ett vanligt tecken på mätarmanipulation.