BMW 520iS –87

Fick en förfrågan av lokförarkollega Christer om jag ville ta en titt på en bil som han var sugen på — och sånt har jag aldrig tackat nej till förut. Så jag lät tåget stå för sig själv ett tag och begav mig några hundra meter västerut från stationen i Norrköping. Där fanns en bilfirma med några intressanta bilar, bland annat den 520iS –87 som Christer visat intresse för. Jag närmade mig den Diamantsvarta bilen med viss skeptis — de flesta bumsar av de här årsmodellerna är ganska slitna och märkta av tidens tand.

En första okulärbesiktning visade på helt raka och felfria karossidor. Till och med de obligatoriska parkeringsplatsbucklorna lös med sin frånvaro. Hmm, omlackad förstås. Men det enda spår av omlack jag kunde se var höger bakskärm, det fanns en lackskars i dörröppningen. Inget på de andra dörrarna och inget på rutlisterna på taket. Ytterst lite rost — tre-fyra mindre rostpepplor, längst ned på höger framskärm och på stötfångaren mot höger hjulhus. Fälgarna hade inte ett skrapmärke, men var en smula oxiderade. Totalt sett den bästa 87:an jag sett på länge.

Öppnade dörren och steg in i kupén. Jag tittade mig omkring och trodde jag gått fel. Möjligen att jag kluvit in i en tidsmaskin som tagit mig tillbaka till utställningshallen på Autocentralen 1987. Biljäveln såg ju ny ut invändigt! Trots att mätaren visade 20 800 mil fanns inte en skavank på den Antracitgrå inredningen, varken stolar, mattor eller panel. Efter att ha krupit runt en stund lyckades jag hitta ett lossat hörn på bakstycket på högerstolen.

Jag hämtade bilnasaren och bad honom hämta batterivagnen — batteriet var tvärslut. Jag vred om nyckeln och bilen startade omedelbart, tomgången direkt rock steady på 800 rpm. Tyst och fin i motorn, låt som ny. Däremot skramlade det från bakre ljuddämparen, förmodligen på upphällningen.

Nåväl, ifåg bar det. Koppling, växellåda, motor kändes som nya. Däremot fanns det ett glapp i styrningen, kändes i ratten — förmodligen någon styrläd på vänstersidan. Styrningen var distinkt och bra med kanske lite låg servoverkan, men det har man ju oftast igen i vägkänsla. Bromsarna var OK men drog en smula snett, förmodligen kärvar höger bromsok bak.

I övrigt var bilen mycket tyst och fin att köra, jag hade nästan glömt bort hur mjukt tvåliterssexan går. All elektronik föreföll fungera, till och med stolsvärmen! Provturen blev av olika skäl ganska kort men jag försökte vara desto mer noggrann.

Däcken var nya och motorrum och bagagerum var prydliga. Inga som helst “förbättringar” ifråga om högtalarhål eller andra tilbehör. Serviceboken var komplett, servad på samma firma hela tiden. Kort sagt, en mycket fin originalbil som jag med varmt hjärta kunde rekommendera Christer! Bara därför vore det väl typiskt om alla tänkbara fel uppstår inom kort. Men jag tror trots allt knappast det.